Mera ur kärlekens språk
Sexualupplysningsfilm, Sverige, 1970
Distributör: Klubb Super 8
Regi: Torgny Wickman
Medverkande: Sten och Inge Hegeler, Maj-Briht Bergström-Walan mfl.
Längd: 104 min
Tillgänglighet: På bluray från 15/12 2020
Vad gör man om en film visar sig bli en succé? Svaret är givetvis; en uppföljare. Denna oskrivna men etablerade regel sträcker sig över genregränser och går till och med att applicera på den lilla grupp film som fokuserar på att upplysa oss om sex och samlevnad.
Året efter braksuccén med Kärlekens språk bestämmer sig samma gäng för att göra ännu ett stycke sexualundervisning, men kan man fylla detta med material efter den relativt uttömmande del ett? Jo då. Här behandlas nya ämnen så som homosexualitet, pornografi och sex för de med funktionsnedsättning. Annars är sig mycket likt här, och har man sett föregående film kommer detta eka bekant. Det är människor som sitter och diskuterar de ämnen som lyfts och det är ofta torrt, om än på ett charmigt sätt.
Det som kanske mest sticker ut är att ”uppföljaren” är mer explicit och bjuder på ännu mer naket och autentiska sexscener. Det är också lite mer tok och knas här, exempelvis när man visar upp sexualundervisning som består av att klämma på varandras ädlare delar, eller när några pornografer (ett ord man alltför sällan får använda) ”analyserar” porrtidningar och bedömer fotografiernas estetiska kvaliteter. Det känns således lite mer som en explotiationfilm jämfört med sin föregångare, även om det ursprungliga, bildande syftet återstår.
Musiken är bättre här också, eller åtminstone mer minnesvärd. När vi får hänga med bakom scenerna på en porrfilmsinspelning spelas lite sköna toner i bakgrunden, ackompanjerat av en röst som sjungande upprepar frasen ”sagor, sagor, sagor”. Vi får heller inte glömma filmens huvudlåt som är en variant på Vivaldis De fyra årstiderna, fast med text som speglar filmens innehåll. Det är detaljer som dessa och tidigare nämnda som ändå gör att jag kan se ett syfte med Mera ur kärlekens språk, även om det i mångt och mycket är samma form men annat innehåll.
Precis som sin föregångare är det en intressant bit filmhistoria som alla med intresse för det udda, avstickande och historiska bör se som en viktig del av svensk filmhistoria. Det är lite som att man klätt exploitation i lärarkostym, och resultatet är bitvis underhållande. För att citera en av filmens experter på ämnet, ”Det är nyttigt för barn att se sina föräldrar nakna”. En replik som kanske inte åldrats med den största värdigheten, men som man inte skojar bort.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör