MaXXXine
Genre: Skräck
Land: USA
Regissör: Ti West
Medverkande: Mia Goth, Giancarlo Esposito, Elizabeth Debicki, Kevin Bacon m.fl.
Längd: 104 min
Betyg: 7 av 10
Svensk biopremiär: 16/8 2024
Många är de som drömt om att slå stort, och var kan man slå större än i Hollywood?
Platsen där drömmar både besannats, men där långt många fler gått i kras. Baksidan av drömfabriken har alltid varit mer intressant på film än framgångs-historier. Det är också där Ti West väljer att avsluta sin och Mia Goths trilogi, frågan är hur väl han lyckas?
I MaXXXine har filmens titelkaraktär, spelad av Goth, hamnat i Los Angeles och blivit en framstående porraktris. Hon är dock inte nöjd där, för hon ska ju bli stor på riktigt. Efter en särdeles lyckad audition får hon huvudrollen i en skräckfilm och allt verkar gå vägen för henne. När en VHS-kassett dyker upp på posten som hotar att avslöja hennes förflutna (det vi tittare känner igen från X (2022) behöver hon använda den beslutsamhet och överlevnadsinstinkt som tagit henne dit hon är idag. Samtidigt dyker brutalt märkta kroppar upp, där offren alla har en koppling till Maxine.
80-talet på film har ofta ett nostalgiskt skimmer. Det är inte särskilt mycket skimmer över det Brian de Palma-osande 1985 som MaXXXine utspelar sig i. Kanske är det ofrånkomligt att slänga in popkulturella referenser för att verkligen markera för tittare när i tiden vi är, men här görs det åtminstone relativt sparsamt. En sak som hänger över filmen och istället fungerar bra som tidsmarkör är Richard Ramirez mordvåg, där hysterin kring satanic panic kanske når sitt klimax. Detta används också effektivt för att mordhistorien i MaXXXine ska kännas mer trovärdig, då de båda har tydliga likheter med varandra.
MaXXXine rör sig till stor del i och kring Hollywood, men det är snarare smuts och död än stjärnglans som präglar filmen. När vi följer Maxine på filminspelningen är det gamla westernstäder och motellet med tillhörande hus från Psycho som West väljer att fokusera på. Det sistnämnda hade kunnat bli en smålökig referens, men används istället som en del i en scen i filmen och blir därför relevant. Som ni säkert förstår är det en film som på många sätt funkar bra för oss som älskar genrefilm, gjord av en som själv uppenbart älskar filmerna han flörtar med här.
Så till den stora frågan – lyckas West att knyta ihop sin trilogi? Definitivt. Intressant nog låter han MaXXXine vara lika mycket sin egen film som Pearl (2022) skilde sig från X. Samtidigt löper en röd tråd genom de tre filmerna, som trots sina respektive karaktäristiska drag både fungerar bra på egna ben och känns som delar av en helhet. Och i centrum står hon, Mia Goth, lika lysande som hennes karaktär i filmen önskar att vara.
— — —
David Larsson