Mansfield 66/67
Dokumentär/drama, USA, 2017
Distributör: Njuta Films
Regi: P. David Ebersole & Todd Hughes
Medverkande: Ann Magnusson, Richmond Arquette, Kenneth Anger, John Waters m.fl
Längd: 84 minuter
Vissa människor blir mer än sin egen person, och det formas en myt kring dem och deras liv. Historierna blir långt mycket mer än det som de från början blivit kända för, och i vissa fall så glöms faktiskt det till och med bort. Legenderna och myterna kring personen och dennes liv, och död oftast, växer och historier ändras eller till och med ljugs ihop för att öka på mystiken kring personen. Finns ju många exempel på sådana personer och en av de mer kända är Jayne Mansfield. Jag erkänner utan omsvep att jag bara sett någon enstaka av hennes filmer, men likväl har man ju hört mycket angående den mystik som rör Mansfields liv, och inte minst hennes död.
Mansfield 66/67 är en dokumentär som gör nedslag i mystiken, och intervjuar en rad olika personer. Vissa har träffat Mansfield och kände henne, medan andra pratar om henne och hennes liv utifrån den legend som skapats kring henne. Det diskuteras kring hennes samröre med Church of Satans skapare Anton LaVey bland annat, och huruvida hennes död var på grund av en förbannelse lagd av den samme. Men det är också ett personporträtt över Mansfield och täcker in hennes karriärs höjdpunkter och fall.
Jag har ingen direkt relation till Jayne Mansfield, utan är väl en sådan ganska dåligt påläst person som mest sett henne som konkurrent till Marilyn Monroe. Men, historier om ett livsöde väcker ju nästan alltid intresset hos mig och speciellt när det är ett sådant väldigt omtalat och omdiskuterat som Mansfields är. Dokumentären ger kanske inga direkta svar på alla de frågor som ställs, utan det diskuteras mer och en av de intervjuade säger till och med lite skämtsamt att han inte bryr sig om saker stämmer så länge det är en bra knorr. Man får se en hel del andra sidor av Jayne Mansfield än det som vanligtvis brukar visas upp när hon kommer på tapeten. Det visas klipp ifrån filmerna, intervjuer med henne från förr och en lång rad olika fotografier. Dokumentären känns intressant, och även om det är mycket som kan ses som gissningar och bara diskussioner så är det underhållande och jag känner ändå ett sting av nyfikenhet till att fördjupa mig i alla de där mysterierna kring henne. Vissa saker avfärdas som länge setts som sant, men andra saker blir än mer frågetecken kring i dokumentären.
Det är vissa saker som jag inte förstår med Mansfield 66/67. Att det är en berättarröst då och då stör inte nämnvärt, däremot kan jag inte förstå musikaldelarna eller delarna med något slags dansnummer. Det känns ganska krystat och det hänger inte helt och hållet ihop med känslan eller utseendet på resten av filmen. Visst funkar vissa delar av scenerna, men överlag förstår jag dem inte alls. Är det min avighet mot dans och sångnummer? Ja, kanske till en viss del, men det känns inte riktigt som det platsar. Hade det känts mer naturligt hade det nog varit en annan femma, men nu känns det skohornat och det haltar i en annars intressant dokumentär.
Mansfield 66/67 är en bra dokumentär, om än kanske inte för den som vill grotta ner sig i fakta och detaljer. Den ser helt okej ut, även om intervjuerna är lite stelt filmade och man inte alltid får ihop varför vissa av de intervjuade är med. Vad är deras relation till Mansfield? Ibland känns det oklart. De hade för egen del gärna fått skippa sång och dansnumren och istället haft mer intervjuer eller klipp ifrån förr för de scenerna gör att dokumentären stannar av lite då och då och man tappar fokus. Omslaget känns lite som inledningsfilmerna i de klassiska Rosa Pantern-rullarna och det gör ju att jag drar på smilbanden såklart. Dessutom skvallrar omslaget inte om vad det är man bjuds på. Taglinen: En sann historia baserad på rykten och hörsägen tycker jag dock säger det mesta om vad det är du ger dig in på när du lägger denna rulle på plats i spelaren. Helt klart sevärd, och som jag sa innan så är det ett intressant livsöde.
Betyg: 7 av 10
Mikael Hammarberg