Häromdagen lade SVT Play upp filmen Mannekäng i rött (1958) på sin sajt, regisserad av en av den svenska filmhistoriens mest intressanta personer, Arne Mattsson. Mannekäng i rött var del två i Mattssons och författaren Folke Mellvigs filmserie om deckarparet John och Kajsa Hillman, men dess betydelse för filmhistorien kan vara större än vad som ryms i denna svenska kontext.
1964 släpptes Mario Bavas Blood and Black Lace (Sei donne per l’assassino), en film som kom att bli, om inte startskottet, så i alla fall ett av startskotten för den italienska thrillerfilm som gick under benämningen ”giallo”, inom vilken Dario Argento väl får sägas vara den mest välkända regissören.
Vad är då kopplingen mellan detta och Mannekäng i rött? Såväl visuellt som storymässigt har Blood and Black Lace en hel del likheter med Mattssons film, till den grad att Tim Lucas, författaren till det mest omfattande verket om Bavas filmer, All the Colors of the Dark (2007), finner det otänkbart att Bava inte skulle ha sett Mattssons film. Lucas menar att fotografen Hilding Bladh, som ersatte första Hillmanfilmens Sven Nykvist, mycket väl kan ha sett och influerats av Bavas färgsprakande mise-en-scène, men att ”anyone who sees Mannekäng i rött will agree that, somehow, Bava saw the picture and the influence became mutual”. (Lucas, s 544). Lucas styrker till viss del sin tes genom att visa hur Bava i en senare film, Baron Blood (Gli orrori del castello di Norimberga, 1972), citerar en scen ur Mattssons film (Lucas, s 889.).
Det är alltså helt uppåt väggarna att, som sajten Moviezines skribent Martin Persson gör i en nylig artikel, påstå att Mannekäng i rött skulle vara influerad av italiensk giallofilm. Och även om ingen inblandad i Blood and Black Lace såg filmen, så kan ju en film från 1958 omöjligen vara influerad av en filmstil som uppstod först under mitten av 60-talet.
— — —
Robert Wettersten