I avsnitt 36 av Frombeyonds Podcast snackade vi om det gamla 80-talsfilmbolaget The Cannon Group. Anledningen till detta var delvis att Mark Hartleys dokumentär Electric Boogaloo: The Wild, Untold Story of Cannon Films (2014) precis dykt upp på streaming-tjänster. Men denna dokumentär är inte unik. Redan tre månader innan kom även The Go-Go Boys: The Inside Story of Cannon Films (2014) – även den en dokumentär som berättar om det flamboyanta filmbolagets framfart under 1980-talet. Sandra har nu kollat in denna dokumentär och detta är hennes slutsatser.
— — —
Kungarna av Hollywood: Den sanna historien om Cannon Films uppgång och fall
Original titel: The Go-Go Boys: The Inside Story of Cannon Films
Dokumentär, Israel, 2014
Distributör: Studio S
Regi: Hilla Medalia
Medverkande: Yoram Globus, Menahem Golan, Jean-Claude Van Damme m.fl.
Längd: 86 min
— — —
Om du är ett fan av 1980-talets hårdföra actionfilmer finns det stor risk att du upprepade gånger stött på Cannon Films. Med rullar som Death Wish II (1982), Cobra (1986) och Bloodsport (1988) i sin katalog gjorde de israeliska kusinerna Yoram Globus och Menahem Golan internationell succé och kom snart att bli de hetaste namnen i Hollywood.
Medvinden var dock inte självklar. Till en början specialiserade man sig på snabbproducerade filmer med låg budget som sällan väckte något än förakt hos dåtidens kritiker. Det stora genombrottet kom med kommersiellt gångbara Breakin’ (1984), en film som sågades längs med fotknölarna av recensenterna men som visade sig vara populär hos biopubliken. De saftiga ekonomiska intäkterna utgjorde grundstenen för kusinernas framgångar och snart spelade den vassa uppstickaren Cannon Films i samma liga som de redan etablerade mastodontbolagen.
Hilla Medalias dokumentär ger förvisso en rolig inblick i Globus och Golans äventyr på andra sidan Atlanten, men lyckas inte med att tränga ner på djupet. Skildringen av kusinernas liv blir en ytlig sådan, där intressanta ämnen så som skriande bekräftelsebehov och krisande familjerelationer bara skymtar förbi i periferin.
Fängslande ledtrådar blir hängande i luften utan någon närmare uppföljning. Viktiga spår utforskas bara som hastigast och lämnas sedan därhän. På ett sätt får man känslan av att Medalia gått in i projektet med en alltför stor respekt för de båda kusinerna och inte vågat ställa de obehagliga frågorna.
När en tvär Menahem Golan visar sig vara ovillig att diskutera Cannon Films många nederlag är Medalia snabb med att vika ner sig, något som får mig som åskådare att tvivla på hennes ståndpunkt och intervjuteknik. Vad mer har man missat? Vilka andra obekväma frågor har undvikits? Resultatet är ett enkelspårigt personporträtt som många gånger känns alldeles för nostalgiskt och okritiskt för sitt eget bästa.
Att filmen ser ut på just det viset har dock sina förklarliga skäl när man granskar de inblandade producenterna. Gissa vilka namn som återkommer i listan? Jo då, Menahem Golan och Yoram Globus. Det är alltså kusinerna själva som tagit initiativet till denna dokumentär. Inte undra på att de stundtals smyckas med helgonlika drag och utmålas som omtyckta underbarn …
Beslutet att göra en dokumentär kom sig av att erfarne filmaren Mark Hartley redan hade en rulle om Cannon Films i görningen, Electric Boogaloo: The Wild, Untold Story of Cannon Films (2014). När Hartley kontaktade kusinerna med en förfrågan om en intervju såg Golan och Globus en chans till att själva tjäna lite stålar på idéen. Sagt och gjort, de nekade Hartley en frågestund och knåpade snabbt ihop en egen dokumentär som de sedan prånglade ut tre månader innan Electric Boogaloos premiär.
Kungarna av Hollywood går att se, om inte annat som en introduktion till vad som var Cannon Films och hur bolaget fungerade, på ett ungefär. Golan och Globus är utan tvekan två färgstarka herrar som sitter på många intressanta anekdoter och utgör tillsammans en dynamisk duo. På grund av bristande objektivitet är det dock svårt att tro på någonting som yttras, särskilt med tanke på att före detta medarbetare till kusinerna målar upp en mindre smickrande bild av dem i Hartleys dokumentär. Följaktligen blir det också svårt att bedöma Medalias insats bakom kameran; hur arbetet egentligen har sett ut och hur mycket kusinerna påverkat slutresultatet. Dokumentären intas därför säkrast med en rejäl skopa salt.
Fotnot: Mark Hartleys rulle har turnerat på en rad filmfestivaler runt om i världen och hade nyligen biopremiär i Storbritannien. Mottagandet från både kritiker och publik har varit varmt, så till den grad att jag törs gissa mig till att Electric Boogaloo: The Wild, Untold Story of Cannon Films är det bättre och mer nyanserade alternativet utav de båda dokumentärerna.
Betyg 4 av 10
— — —
Sandra Wallin