För att den här berättelsen skulle funkat bättre hade den behövt en del jobb. Trots dess relativt korta 158 sidor är den småjobbig att ta sig igenom, vilket beror på att jag som läsare aldrig riktigt lyckas komma in i dess värld.
Det uppskattas av säkra källor att den från och med sitt släpp på hyrvideo och fram till 1985 setts av över 2 miljoner människor. Man kan undra vad tittarna hemma i vardagsrummen tyckte. Filmen är okej, kanske inte hypen men åtminstone sevärd, och Roger Moore och Stacy Keach är emellanåt…
Med sin typiska språkdräkt skildrar Anders Fager i sin novell ”Haga Video” ond bråd död på en sexklubb, en berättelse som ger mersmak på kommande verk.
Trots att filmen är medryckande och välspelad, är det aldrig speciellt spännande, och på sina håll faktiskt lite långtråkigt. Ingen av karaktärerna lyfter särskilt mycket.
Att såhär 30 år senare vara lite skeptisk till en senkommen uppföljare är sunt, och förmodligen ett måste för att kunna uppskatta Nattevagten: Dæmoner går i arv (2023). Logiska luckor, bisarr dialog och andra konstigheter gör att det nog är bättre att se filmen som en ren slasher, eller varför…
Nunnor i skräck är numer en vanlig företeelse. Hur står sig Immaculate mot sina tematiska konkurrenter? Sydney Sweeeneys skådespeleri, kombinerat med det visuellt vackra och det passande soundtracket gör det här till en trevlig upplevelse.
Studio S har nyligen släppt Maniac Cop-trilogin på svensk Blu-ray. Vi har därför kollat lite närmare på hur dessa tre filmer står sig idag.
Gillade man Poor Things så är Frankenhooker absolut en film att titta närmare på. I alla fall om man inte ser Lanthimos film som det ”feministiska mästerverk” som många vill göra den till.
Sex yrkeskriminella kidnappar en 12-årig dotter till någon rik typ, och behöver spendera de kommande 24 timmarna med henne i ett stort gammalt hus. Något är dock inte helt normalt med flickan, och det visar sig att det är de som är fångna tillsammans med henne, inte tvärtom.
Frågan är om inte The First Omen kommer stå sig som en de bästa filmerna från 2024 när vi summerar året. Klart är att jag lyfter mig ur biostolen långt mer tillfreds än vad jag vågat hoppas på. Ett starkt formbesked för Djävulen på vita duken!