Martinez skriver kort och effektivt om det elände hon vill skildra, vilket också gör att Carcoma med sin långdragna tempo (hade det varit en film hade jag tveklöst slängt epitetet slowburner på den) fungerar. Den ägnar sig inte åt detaljer eller att brodera ut saker, vilket också får effekten att…
Takeshi ”Beat” Kitano är 78 år nu. Blir Broken Rage hans svansång så avslutar han sin karriär precis så som han en gång började, med ett skämt.
Om jag ska vara ärlig så skulle jag, trots mitt ljumma betyg, inte ha något emot ifall den förskräckliga apan återvänder för en uppföljare.
The Gorge är en film som åtminstone fyller en funktion – att underhålla för stunden. Den gör det utan att göra några större fel och är allt som allt helt okej. Samtidigt visar den potential till något mer intressant och något man faktiskt kommer minnas med mer värme när man…
Det dryper inte direkt av genrefilm på Göteborgs Film Festival 2025. Men de har sin Midnight Mania-sektion, och där hittar vi en portugisisk Found Footage-rulle vid namn Do Not Enter.
Minst en av filmens poäng är helt och hållet Sophie Thatchers förtjänst, även om Drew Hancocks långfilmsdebut är både fartfylld och underhållande.
När jag läste någonstans att det skulle komma en film som hette MadS fick jag för mig att det handlade om någon form av trulig dansk komedi. Så är det emellertid inte. MadS är en fransk outbreak/zombie-skräckfilm regisserad av David Moreau.
Wolf Man är en oerhört stämningsfull och vackert fotograferad rysare. Ett jordnära porträtt av när de vardagliga bekymmer som kan uppenbara sig i det moderna familjelivet möter de hotfulla krafter som gömmer sig både i skogens mörker och i det mänskliga psyket.
Det första numret av den skräcklitterära tidskriften Makaber ger blodad tand. Ett projekt som i sin entusiasm för det otäcka känns genomarbetat.
Det är alltid lika trevligt när ens (höga) förväntningar infrias. Robert Eggers har med sin Nosferatu skapat en film som har nog med tänder och klor för att göra sig förtjänt av namnet.