Jag en markis – med uppdrag att älska
Sexkomedi, Danmark/Sverige, 1967
Regi: Mac Ahlberg
Medverkande: Gabriel Axel, Elsa Prawitz, Karl Stegger m.fl.
Längd: 90 min
Ute nu på svensk DVD från Klubb Super 8
– – –
Mac Ahlberg dog 26 oktober förra året, 81 år gammal. Svensken var ett välkänt namn i kultfilmskretsar främst på grund av att han plåtade de klassiska 80-tals skräckisarna Re-animator (1985) och From Beyond (1986) i regi av Stuart Gordon. Men Ahlbergs karriär började inte i Hollywood på 80-talet utan i Skandinavien redan på 60-talet. Hans regidebut Jag – en kvinna från 1965 var en av de tidigaste sexfilmerna som också var mycket kontroversiell, trots att den idag snarare framstår som tam. Under resten av 60- och 70-talet följde ett stort antal liknande produktioner, både softcore och hardcore, där hans swinging 60s-film Fanny Hill (1967) torde vara mest känd. Hans andra långfilm Jag en markis – med uppdrag att älska, eller Greve Porrno och hans kvinnor som filmen också hetat släpps nu av svenska undergroundbolaget Klubb Super 8!
Marcel är något av en dandy som gillar att fördriva tiden vid sitt piano i sitt praktexemplar till hus. Han är bokhållare till vardags och lönen går inte ihop vilket gör att fogden nafsar honom i benen, f
ör att i filmens början bära ut hans utmätta möbler, och slutligen också pianot. Marcel är förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till. Så får han ett (oavsiktligt) tips av en arbetskamrat på hur man kan försnilla pengar från företaget utan att bli upptäckt. Sagt och gjort – Marcel drar in en massa stulna pengar och köper sig dessutom titeln Markis de Sade, inspirerad av den franske libertinen. Snart kommer han upp sig i societeten och försäkrar att han är en avlägsen släkting till den franske galenpannan. Detta verkar av någon anledning göra överklassen riktigt tänd, och Marcel anordnar en dekadent fest någon sent ska glömma.
På papperet låter Jag – en markis som en festlig rulle. Mitt sleazebag-jag tänder till, så att säga, men filmen ska visa sig vara en ganska grå historia, om än med små ljusglimtar. För detta är inte en särskilt snuskig film, jag skulle knappt benämna den en softcore-historia. Omslaget föreställer greven piskande en fjättrad naken kvinna, i själva verket har filmen inte en scen av on-screen-spanking. Jag – en markis är snarare en blyg sexkomedi där nakenheten inskränker sig till ett par scener där fagra damer dansar något slags burleskdans, och en mycket pinsam sådan. Men filmen bjuder i alla fall på några underhållande scener, en mild dos dekadens och en dialog som stundom är rätt festlig.
Filmen är ingen klassiker med andra ord. Snarare en av de där obskyra rullarna som är obskyr av en orsak. Men, och detta är viktigt att poängtera; jag vill ändå tacka Klubb Super 8 för att de ger ut filmer som denna till Svenska folket. Mig föll den inte helt i smaken, men för den som gillar sin sexkomedi är nog detta ändå en film att hålla koll på.
Betyg: 4/10
— — —
Erik Göthlin