Helldriver
Skräckkomedi, 2010, Japan
Distributör: Njuta Films
Manus och regi: Yoshihiro Nishimura
Skådespelare: Yumiko Hara, Eihi Shiina m.fl.
Längd: 118 min
Finns på svensk dvd från 2012-04-11
En mystisk meteor slår rakt igenom bröstet på Kikos elaka mamma och lämnar ett stort gapande hål. För att överleva rycker modern ut Kikos hjärta innan hon plötsligt kapslas in i någon slags bärnstensliknande massa från meteoriten. En konstig gas väller dessutom ut och alla som kommer i kontakt med den muteras till blodtörstiga zombieliknande dårar med hornformade cystor i pannan. Japan hamnar naturligtvis i total kris och för att inte gå under helt spärras de smittade delarna av landet av. Men faran är lång ifrån över. Vissa tycker nämligen att de hornprydda zombiegalningarna fortfarande bör behandlas som vanligt folk samtidigt som driftiga langare upptäcker att man kan göra droger av de muterade dårarnas horn. Kiko, som med hjälp av avancerad robot-teknologi överlevt sitt hjärtslitande avsked från sin moder, skickas av staten ut för att sätta stop för den kraft som verkar var roten till detta ofattbara kaos. Naturligtvis råkar detta vara hennes egen otäcka mor som nu muterats till ett ohyggligt närmast gudinnelikt väsen. Med en brokig samling stollar, och inte minst sitt dödsbringande motorsågssvärd, ger sig cyborgen Kiko in i de mest zombieinfekterade delarna av landet. Målet är delvis att försöka rädda landet från total undergång men Kiko är också rejält sugen på att få tillbaka sitt hjärta…
Som ni säkert förstår är Helldriver en totalt vansinnig film där spärrarna inte bara verkar vara släppta utan faktiskt helt bortskruvade. Yoshihiro Nishimura, som skrivit manus och regisserat, är inget nytt namn i den moderna japanska splatterkomedivågen. De senaste åren har han haft fingrarna med i det dryga 30-talet av dessa tokfilmer och denna gång har han förmodligen fått fria händer samt en något högre budget än vad som brukar vara standard i dessa sammanhang. Och Nishimura har verkligen gjort sitt bästa för att Helldriver ska sticka ut som något extraordinärt. Tempot är fantastiskt högt och redan en kvart in i filmer har man fått sin beskärda del avhuggna lemmar för veckor framöver. Smink- och effektjobbet är som vanligt rejält överdrivet. Inget i filmen känns egentligen så speciellt provocerande eller äckligt, istället sitter man mest med ett fånigt leende på läpparna och funderar på hur Nishimura egentligen lyckats komma på all denna galenskap. Och precis när man tror att det inte kan bli mycket galnare så dyker det upp någon ny typ av tokig zombiemutant eller se där – en bil gjord av zombiekroppar. Och så fortsätter det i två timmar. Bilar flyger runt, lemmar huggs av, flygplan och jättemonster bildas av hopsatta kroppar. Förmodligen har tonvis av fakeblod gått åt till att göra filmen och litervis av det sprutar mot kameran och bilden dränks gång på gång i ett ljusrött blodbad. Hela tiden pumpar japansk populärmusik i bakgrunden och det vore nog inte helt galet att sammanfatta Helldriver som en ända lång experimentell musikvideo.
En vanlig syn i Helldriver
Helldriver hoppar också kronologiskt runt en hel del vilket ger filmen ett ännu galnare intryck Bland annat leder detta till att Helldrivers presentationstext och titel kommer först 40 minuter in i filmen vilket förmodligen roar en galenpanna som Nishimura. Även om filmens två timmar är något mastigt så är det också svårt att inte imponeras av hans fantasi och engagemang. Det tidstypiska upplägget med en zombieliknande epidemi verkar dessutom mest vara en behändig ram för filmen. Det finns en galen Hitlerdoftande diktator som domderar ut order och minst lika vrickade fredsaktivister som vill leva i harmoni med de hornprydda dårarna. Som man tidigt inser är detta en formel som snart inte kommer hålla och mycket riktigt slutar det hela i ett totalt blodbad. Yumika Hara kanske är lite stel i rollen som Kiko, men ska man vara helt ärlig så spelar det egentligen inte en så stor roll. Det är inte storyn eller skådespelarinsatserna, utan de vansinniga effekterna och de bisarra karaktärerna, som är behållningen i en film som Helldriver.
Kort och gott – Helldriver är faktiskt en väldigt underhållande skapelse. Är man på rätt humör så kan man nog inte få mer vansinnigt röj en detta. Njuta Films dvd innehåller också en hel del roligt extramaterial även om det är lite tråkigt att de inte gjorde som med Alien vs. Ninja (2010) och gav ut filmen på Bluray. Gillar du att garva åt japanskt tokeri som The Machine Girl (2008) och Tokyo Gore Police (2008) så kommer du absolut att älska Helldriver.
Betyg: 9 av 10
Kristoffer Pettersson; Frombeyond-redaktör