Gimme Danger
Dokumentär, USA, 2016
Regi: Jim Jarmusch
Medverkande: Iggy Pop, Ron Asheton, Scott Asheton m.fl
Distributör: Njuta Films
Längd: 104 min
Har alltid varit väldigt intresserad av musik, och lyssnat aktivt på det sedan jag var liten. Jakten har ju varit konstant sedan barnsben på att hitta tuffare och galnare grejer hela tiden. Som nybliven tonåring, eller ja till och med lite innan tonåren hade jag upptäckt tjusningen i hela punksvängen.
Ett band som var husgudar och snurrade konstant på mitt pojkrum var Sex Pistols. Köpte mängder av skivor med väldigt varierande ljudkvalité på, och lade också vantarna på ett exemplar av filmen Sid and Nancy (A. Cox 1986) som handlar om Sid Vicious. I den, när Sid är som mest nerkörd, så spelar han låten I Wanna Be Your Dog under ett kaosgig. Det jag inte visste då var att det är en cover på The Stooges, vilket också låten No Fun som Sex Pistols alltid spelade var. Har inte haft någon större koll på historien om The Stooges, men skulle bli ändring på det nu. Bättre sent än aldrig.
1967 bildades bandet The Stooges (historien om hur de fick godkännande på namnet är hysteriskt kul) som skulle komma att inspirera så många av de band jag vuxit upp med och så många viktiga band i musikhistorien att det är meningslöst att ens försöka lista alla. Bandmedlemmarna, med fokus på Iggy, intervjuas och det varvas gamla klipp med passande klipp från andra filmer och även ett par tecknade partier. Dessutom intervjuas personer som levde med bandet och fanns med i historien om dem. Det är anekdoter, historier, tillvägagångssätt på hur de skrev låtar och levde. Dessutom får man vissa nedslag i hur samhället såg ut under tiden de spelade. Det är väldigt öppet om de drogproblem som medlemmarna hade och man märker av hur det satt sina spår i vissa av dem. Tempot är rappt och Iggy är ju en historieberättare av rang onekligen.
Iggy Pop, eller James Osterberg som han heter på riktigt, är ju ett levande exempel av vad det är att vara rock n roll till 100%. The Stooges gjorde lite vad de ville, och blev därför obekväma för sin samtid, skivbolag och ibland även konsertbesökarna. Men det gav dem ju också en fanskara och drivet att skapa det som kommit att bli både klassiska och stilbildande skivor som än idag med råge håller måttet. Jag tycker att Jarmusch gör ett bra jobb med att berätta historien, visst kunde det ha gjorts ännu djupare analyser och sådant, men för en novis på ämnet The Stooges är det riktigt bra och täckande. För den som har suttit med näsan djupt i berättelser om de samma kanske det inte bjuder på några stora överraskningar, men man borde även som benhårt fan uppskatta Gimme Danger. Tempot är som redan nämnts bra och klippningen är vass så dokumentären flyter på. Jag får känslan genom hela dokumentären att jag måste åka ner till lokala skivhandeln och köpa på mig The Stooges plattor, och det måste ju vara ett betyg gott som vilket.
Gimme Danger är en genomarbetad och intressant dokumentär med många fördelar. Som sagts innan så har jag aldrig riktigt gett mig på att lyssna in mig helt och hållet på The Stooges av någon anledning, men efter att ha sett denna dokumentär så känns det som jag läst mycket och lyssnat på dem länge. Medlemmarna är rakt på sak och det känns som det mesta som sägs är ungefär som det var, utan massa omskrivningar och påklistrad attityd. Det är skönt, för jag vill inte se en enda dokumentär om något band mer i mitt liv där de sitter och sneglar mot kameran stup i kvarten med en låtsasattityd och är rädda för att säga som det är.
Bryr du dig om musikhistoria och vill ha en pusselbit lagd på plats är Gimme Danger absolut värd att se, för en stor inspiration var ju The Stooges. Det kan man inte säga annat. Kan också rekommendera boken Please Kill Me: The Uncensored Oral History Of Punk av Legs McNeil och Gillian McCain för ännu mer Iggy och The Stooges, plus massa annat godis. Jim Jarmusch får gärna göra ännu fler dokumentärer. Nu ska jag spränga mina högtalare med I Wanna Be Your Dog.
Betyg: 7.5 av 10
Mikael Hammarberg