Game of Werewolves
Skräck, Spanien, 2011
Distributör: Njuta Films
Regissör: Juan Martinez Morenos
Medverkande: Gorka Otxoa, Carlos Areces, Secun de la Rosa m.fl.
Längd: 98 minuter
Finns på svensk DVD
— — —
Tomás Mariño är en författare. Han kanske inte en så känd eller ens vidare värst bra författare, mens han skriverier har ändå gjort honom så pass berömd att han blivit hembjuden till sin födelsestad Arga för att där få motta stadens nyckel. Eller nåja, det var åtminstone vad Tomás trodde när han först fick brevet som manade honom att komma hem igen. Det visar sig dock snart att de ständigt halvfulla bondlurkarna i den lilla spanska bergsbyn hade helt andra intentioner när de skickade ut inbjudan. En uråldrig varulv som sägs vara kärleksbarnet mellan en gammal baronessa och en cirkusartist hemsöker nämligen staden, och det enda sättet att blida den snart hundraåriga förbannelsen är att låta ulven festa på den sista överlevande ättlingen till baronessan. Denna ättling visar sig inte helt överaskande vara Tomás, som i sitt föräldrahem blir överfallen och medsläpad till en gammal lada där han bryskt blir nedslängd i ett hål. Som om saker inte vore illa nog har han dessutom med sig sin irriterande publicist som kommit för att närvara vid nyckelceremonin, och självfallet slängs han också ned i underjorden. Men tack Tomás gamla barndomsvän Calixto lyckas de till slut undfly ulven med andan i halsen, och kan till sist sätta sig i tillfällig säkerhet. Men det de inte hade räknat med är att de under flykten lyckades befria varulven från sitt fängelse i underjorden. Kan Tomás och hans vänner hitta ett sätt att bryta den uråldriga förbannelsen, eller är staden Arga dömd att gå under i fullmånens sken nu när varulven är på fri fot igen?
Komik får nog anses vara den kanske mest subjektiva underhållningsformen till dags dato. Det finns helt enkelt alldeles för många variabler för att man ska kunna skapa något inom genren som faktiskt tilltalar alla. Men något vi nog alla, och då kanske framförallt skräckfantaster och spänningsjägare, faktiskt kan komma överrens om är att det var längesen man fann någon som helst underhållning i den bespottade genren skräckkomedi. De flesta reser instinktivt ragg när de hör den fasade ordkombination, vilket inte är så konstigt med dess skamfilade rykte; För varje någorlunda lyckad film inom genren, som den småfnissiga Repossessed med Leslie Nielsen eller den stundom briljanta Shaun of the Dead har vi fått stå ut med en veritabel flodvåg av pubertala och oinspirerade skräckparodier som följts i deras kölvatten. Den spanska Game of Werewolves är kanske lätt att placera i det senare facket vid en första anblick, då dess namn andas såväl plagiat som ostig b-film. Men kanske ligger det något i det gamla talesättet att man inte ska döma hunden, eller i det här fallet ulven, efter håret? Juan Martinez Morenos lyckas nämligen leverera en riktigt välskriven och genuint underhållande bergochdalbanefärd bland varulvar och bondlurkar, som stundtals till och med rivaliserar Edgar Wrights zombieparodi från 2004.
Grunden till såväl Shaun of the Deads som Game of Werewolves komiska framgång ligger i den genuina kemi som tycks finnas mellan karaktärerna. Det är lätt att köpa att Tomás och Calixto är barndomsvänner, och det sätt som han gnabbar fram och tillbaka med publicisten Mario skvallrar om ett rätt mångbottnat förflutet mellan dem. Detta skapar så klart, utöver en större trovärdighet i dialogen karaktärerna emellan, ett riktigt stort emotionellt driv i filmen, och kanske framförallt en genuin sympatikänsla för de tre olycksdrabbade vännerna. Tyvärr är det alltför många skräckfilmer, och komedier med för den delen, som glömmer bort att ge sin publik riktiga karaktärer att bry sig om, för att istället fokusera helt på de gruvliga öden som väntar de papperstunna offren. Men inget blodsplatter i världen kan uppmana den där unika känslan som man får hemma i biosoffan när man helt enkelt verkligen inte vill att en karaktär ska dö.
Humorn i filmen är inte helt främmande för de som är bekanta med Martinez Morenos tidigare verk, då en stor del av komiken vilar på lättigenkännliga vardagssituationer som vänts på sitt huvud och karaktärers frustration över såväl sig själva som sina vänner. Det hela får ju sedan självfallet en något mörk twist tack vare filmens tema, men ceremonialla offerriter och lemlästade kropparna till trots så förlorar aldrig filmen sin något bisarrt gemytliga stämning. Det finns förvisso stunder då humorn nästan snuddar på fars, som när Thomás hund blir jagad runt och under ett litet bord av såväl Mario som Calixto, men tack och lov når det aldrig några Stefan och Krister-nivåer.
Är då Game of Werewolves läskig att se på? Sanningen att säga så är det kanske inte en film som du kommer behöva sitta gömd bakom kudden för att våga se, men Martinez Morenos överraskar ändå med sin rätt högt lagda skräckribba. I en era då datorgrafik nästan helt tagit över i varulvsgenren är det riktigt skönt att se någon använda sig av gamla hederliga varulvsdräkter, speciellt då de faktiskt är rätt trovärdiga. Må så vara att de enorma klorna ser ut att vara påklistrade i efterhand på dräkterna, men intrycket av själva helheten överstiger ändå vida de ulvar vi såg i till exempel remaken av The Wolfman. Publiken bjuds dessutom på en ansenligt stor mängd blod, och en hel del nattsvart humor involverade avhuggna kroppsdelar. Lägg sedan till ett riktigt välkomponerat klimax som lätt skulle kunna vara hämtat från en ostig actionvåffla från 80-talet så är det lätt att se varför Game of Werewolves står ut i mängden.
Nyckeln till riktigt bra skräck är att få oss i publiken att skratta tillsammans med filmens protagonister. Inget knyter samman människor så väl, vare sig de är fiktiva eller ej, som just den där varma känslan man får att vara genuint underhållen av någon. När det sen dyker upp en vild varulv med decimeterlånga klor som inget hellre vill än att sätta tänderna i våra hjältar, ja, då är det kanske inte så konstigt att vi faktiskt blir lite engagerande och lever oss in i berättelsen. Den så ofta häcklade fusionsgenren skräckkomedi kommer nog aldrig helt återhämta sig från skadan den tagit från den uppsjö av Scary Movie-titlar som släppts under åren, men Game of Werewolves gör ändå mycket för att plåstra om de såren. Med en imponerande personkemi, snygga praktiska effekter och en djupbottnad kärlek till svart komik är den faktiskt något av det mest underhållande jag sett på länge.
Betyg: 7 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör