Frankenhooker
Genre: Komedi/exploitation
Land: USA
År: 1990
Regissör: Frank Henenlotter
Medverkande: James Lorinz, Patty Mullen, Louise Lasser m.fl.
Längd: 85 min
Betyg: 8 av 10
Släppt på blu-ray av Studio S
Online har det gjorts en stor sak av likheterna mellan Yorgos Lanthimos oväntade mainstreamsuccé Poor Things (2023) och Frank Henenlotters klassiska exploitation-komedi Frankenhooker (1990). Skärmdumpar från de båda filmerna bredvid varandra argumenterar ganska övertygande för att det inte är en slump. Båda filmerna är dessutom sleaziga varianter på Frankenstein-historien, fast med ett kvinnligt monster.
I Frankenhooker krisar hobby-läkaren Jeffrey (James Lorinz) efter att hans fru Elizabeth (Patty Mullen) omkommit i en tragisk gräsklipparolycka. Men med hjälp av kroppsdelar från prostituerade som han lockar med bokstavligen explosivt ”super-crack”, lyckas han återuppväcka sin älskade. Men hallicken Zorro (Joseph Gonzalez) undrar förstås vart hans horor har tagit vägen, och han är ingen man vill bråka med. Dessutom blir inte den återupplivade Elizabeth riktigt som hon ska… Låter det dumt? Tja, Henenlotter hittade på den i stunden när han misslyckats att sälja in en annan film, och fick frågan av producenten James Glickenhaus om han hade fler filmidéer.
Frankenhooker är absurd, våldsam, sexistisk, och riktigt rolig. Den har dessutom den där gamla New York-smutsen som Rudy Giuliani städade bort när han blev borgmästare i staden, men som finns bevarad i filmer som Death Wish (1974), Maniac (1980), Combat Shock (1986), Street Trash (1987) och Bad Lieutenant (1992). Specialeffekterna är spektakulära och bra med tanke på budgeten. Där de känns daterade, bidrar det snarast till filmens charm, inte minst de otroligt 80-taliga elektriska blixtarna.
Filmens stjärna är dock Patty Mullen, som inte kan benämnas som annat än skitrolig. I lila hår och minimala kläder, staplar hon omkring på New Yorks gator och skriker ”you want a date?” till skräckslagna män. De som inte tackar nej går förstås ett spektakulärt öde till mötes. Frankenhooker hade en budget som vida översteg allt Henenlotter gjort tidigare, och det bidrar till att göra den till en lämplig inkörsport till en filmskapare vars kärlek till skräpfilm lyser igenom i varenda scen i hans egna filmer.
Gillade man Poor Things så är det här absolut en film att titta närmare på. I alla fall om man inte ser Lanthimos film som det ”feministiska mästerverk” som många vill göra den till – förmodligen för att man inte klarar av att uppskatta film av det sleazigare slaget utan att antingen få dåligt samvete eller tillskriva den ett högre syfte.
Håll även utkik efter Henenlotters Basket Case-trilogi, som släpps på svensk blu-ray av Studio S inom kort!
— — —
Robert Wettersten