Böcker, filmer, radiodramer och serietidningar – Howard Phillip Lovecrafts mörka skräckberättelser har under de senaste hundra åren erövrat den ena medieformen efter den andra. Men vem hade egentligen ens vågat drömma om att författarens mörka gudar skulle ha kraften att med sina slingrande tentakler sträcka sig bakåt i tiden för att väcka liv i en nästintill utdöd konstform för dem att lägga till på sina långa lista över erövringar? Den 17e Augusti 2013 är det nämligen release för en helt nyskriven gammaldags rockopera baserad på The Dreams in the Witch House, en av Lovecrafts mest älskade berättelser, komplett med mullrande trummor, skrikande gitarrer och sjungande råttmän.
Frombeyonds utsände hade turen att få sitta ned en stund med Michael Dalager från H.P Lovecraft Historical Society för ett samtal om det kommande konceptalbumet baserat på den snart hundraåriga berättelsen.
The Dreams in the Witch House, eller Drömmarna i Häxhuset som den kanske är mer känd som här i Sverige, är ju en av Lovecrafts kanske mest kända och älskade berättelser, men hur kom ni egentligen på idén att basera en rockopera på den?
Mike Dalager: Själva grunden till idén lades faktiskt redan under produktionen av H.P Lovecraft Historial Societys långfilm The Whisperer in Darkness. Sean Branney och Andrew Leman höll på att sammanställa extramaterial för DVD:n, och jag såg då chansen att använda en del bortklippt material ur filmen för att göra en slags kortfilm om Black Pharaoh, där vi använde oss av en heavy metal-låt från det svenska bandet Crank som min låtskrivarpartner, Chris Laney från Platform Studio, hade liggandes. Det här var första gången vi provade på att kombinera Lovecraft och metal, något som ni på Frombeyond och era läsare säkert är medvetna om har haft mycket lyckade resultat tidigare. När man tänker på heavy metal-band som Metallica, Gwar och sveriges egna dödsmetall-band Therion, så står det ju sannerligen klart att grunden, blodet och själva själen som behövs för ett förverkligande av en Lovecraftiansk rockopera nog egentligen alltid funnits!
Inför kortfilmen föreslog Andrew Leman att jag skulle läsa Lovecrafts Nyarlathotep och The Dreams in the Witch House för att få mer lite mer inspiration. Det var så det kom sig att jag under en flygtur till Stockholm i september 2011 satt och läste just The Dreams in the Witch House och då fick en rejäl uppenbarelse – The Dreams in the Witch House skulle ju kunna bli en skitbra rockopera! Jag diskuterade idén med Chris Laney under tiden vi jobbade med Black Pharaoh vid Polar Studio, och han sade till mig ”Jag har alltid velat skriva en rockopera. Jag är på. Nu gör vi det här!”
Var det några särskilda delar eller aspekter av The Dreams in the Witch House som du kände passade extra bra för musikalmediumet, eller har det kanske alltid funnits ett driv hos dig att anpassa en av Lovecrafts berättelser till en rockopera eller annan form av musikaliskt framförande? Och, i så fall, var The Dreams in the Witch House den första berättelsen som du haft i åtanke för ett sådant projekt, eller har det funnits andra noveller som du övervägt?
Mike Dalager: Jag har en bakgrund inom musikalteater på Broadway, och har fått uppleva en rätt lyckad karriär på femton år inom just musikaler, så jag tror det är svårt för mig att inte förvandla berättelser till scenversioner i mitt huvud när jag läser dem nu för tiden. När jag läste The Dreams in the Witch House var det dock inte med intentionen att hitta den perfekta Lovecraftberättelsen att göra en rockopera av, men berättelsen mitt huvud med så episka och kosmiska visioner att jag insåg att det egentligen inte fanns något annat medium som skulle klara av att göra berättelsen och mina vidsträckta visioner rättvisa förutom just rockmusik.
I The Dreams in the Witch House finns egentligen allt: ett otäckt gammalt hus med konstiga vinklar, oljud som kan driva en till vanvett och de minst sagt excentriska husgästerna. Du har dessutom en stark och sexig kvinnlig roll i formen av häxan, en besatt matematikstudent som finner ett sätt att resa mellan dimensioner, en vilt babblande religiös hyresgäst som aldrig vacklar i sin tro till Gud, och inte att förglömma den mystiska och olycksbådande mannen med hovar till fötter. The Dreams in the Witch House var egentligen den enda berättelsen på vår lista över rockopera-kandidater, vilket egentligen inte är så konstigt om man tänker efter. Folktro, religion och vetenskap flätas samman till en mörk och vansinnig mardrömsberättelse som dessutom har en råttmanhybrid som äter människohjärtan i en av rollerna. Det har helt enkelt alla ingredienserna man någonsin skulle behöva för en rent delikat rockoperaupplevelse!
Är Historical Society inblandade i projektet, eller är det här någon form av privat sidoprojekt?
Mike Dalager: H.P Lovecraft Historical Society är djupt involverade i projektet, men på sätt och vis skulle man faktiskt kunna se det som ett sidoprojekt med. Historical Society håller just nu på att utveckla nya produkter och projekt för fullt, och det finns helt enkelt inte nog med varken tid eller resurser för att fullfölja allt det vi redan planerat för 2013 och samtidigt styra upp ett så stort projekt som en rockopera. Så istället skulle man kunna säga att jag satt ihop ett riktigt Witch House Dream Team med H.P Lovecraft Historical Society, Sveriges Platform Studio och Polar Studios där alla är involverade i olika delar av produktionen. illsammans utgör de den primära besättningen ombord på den här gotiska rockstjärnkryssaren med mig som kapten, och vi har satt kursen rakt framåt mot hittills okända Lovecraftianska galaxer!
Vilka är mer involverade projektet? Är det gamla vänner och bekanta från tidigare projekt du rekryterat för rockoperan, eller har du tagit dig an en helt ny besättning för den här nya tolkningen av Lovecrafts berättelse? Kommer våra läsare att känna igen några namn bland musikerna till exempel?
Mike Dalager: Rockoperan Dreams in the Witch House bjuder på en stjärnspäckad lista med talanger! Som jag tidigare nämnt så har både Sean Branney och Andrew Leman dragit sitt strå till stacken, dels genom att ställa upp med tematisk vägledning och manusskrivande, men även genom medverkan på själva skivan i rollerna som Fader Iwanicki (Sean) och Frank Elwood (Andrew). Precis som vid vårt tidigare projekt Ogham Waite – Live at the Gilman House Lounge, så har jag och Andrew jobbat med att skriva om det Lovecrafts speciella språk till en riktigt mäktig lyrisk upplevelse!
S
jälva musiken hanteras sedan av svensk hårdrocks allra bästa! Chris Laney och Anders Ringman vid Platform Studio har slagit sina kloka huvuden ihop med Lennart Östlund vid Polar Studios för att ta fram och raffinera riktigt episka och kraftfulla spår som lyfter fram och förstärker själva tonen och dynamiken i Dreams in the Witch House – A Lovecraftian Rock Opera. Resultatet har varit ren dimensionell magi i mina öron, och alla vi inblandade är spända på att få dela med oss av vårt arbete när konceptskivan väl är redo att släppas i sommar!
I rollen som den titulära häxan kommer våra lyssnare att få höra Broadwayveteranen Alaine Kashian, som nyligen medverkande i Las Vegas-uppsättningen av Queens ”We Will Rock You!”. Vi har sedan lyckats värva Jesse Merlin, som spelade Dr. Hill i Re-Animator the Musical till rollen som Professor Upham. Stuart Ambrose, känd från Ten Commandments – The Musical kommer att spela Joe Mazurewicz. Amerikanske filmskådespelaren Seth Ayott gör rollen som den utflippade Desrochers. När det gäller övriga roller så spelar jag den maniske Wallter Gilman, och Chris Laney levererar en riktigt grotesk och demonisk tolkning av Brown Jenkin.
Bland våra musiker återfinns bland annat Johan Koleberg från Therion på trummor, Lennart Östlund på gitarr och Chris Laney på en veritabel uppsjö av instrument, både som människa och råtta! Vi kan dessutom ge ett riktigt spännande besked till era läsare, nämligen att Doug Blair från det amerikanska rockbandet W.A.S.P. kommer att medverka med en del riktigt frenetiska och ondskefulla gitarrsolon på skivan! Albumet kommer sedan att mixas av den legendariska Lennart Östlund, som under sin långa karriär arbetat med storheter som Led Zeppelin, Europe, Therion och Candlemass.
Hur långt har ni kommit i processen? Har ni några planer på en uppsättning av rockoperan komplett med scenshow, eller är det enbart en skiva det handlar om vid det här stadiet?
Mike Dalager: Just nu är vi ungefär halvvägs genom processen. Vid den här tidpunkten så har vi den första akten spikad och klar, eller nåja, nästan iallafall. Vi kommer nog fortsätta att göra småändringar på saker som dialog och sångtexter genom hela produktionen, som en naturlig del av rockoperans utveckling. Rockmusik har ju alltid haft en förmåga att nå bortom alla restriktioner och dynamiska regler vad gäller narrativ, så att nöja sig med en helt enkel återberättelse av The Dreams in the Witch House utan att tillåta rockens fria natur och förmåga att ändra form allt eftersom tror jag vore ett stort misstag. Jag tror nästan det viktigaste är att vi istället lyckas skapa en värld fylld av känsla och atmosfär genom vår sång och musik, där lyssnaren sedan själv får fylla i luckorna vad gäller budskap, betydelse och förståelse av historien.
Under tiden som vi fortsätter att finslipa på första akten, så har vi börjat på akt två. Jag skulle vilja likna processen vid en kokande tekitteln; Just innan kitteln släpper ut sin heta ånga med sitt hesa vrål, så börjar kitteln nästan skaka. Men innan det gör det, så kan man höra ljudet av små, små bubblor som frenetiskt dansar runt i kitteln. Vår resa är just nu vid bubbeldelen, och vi gör oss redo för att snart få jorden att skaka och göra våra röster hörda!
Vad gäller en storskalig scenshow så är det förstås alltid en ambition vi har, men just nu är det dessvärre en dröm som ligger bortom våra finansiella kapaciteter. Istället satsar vi på att producera ett fantastiskt konceptalbum, som kommer att släppas som en dubbel LP, CD och dessutom digitalt! Om allt går som det ska hoppas vi kunna släppa albumet den 17e augusti i år, en vecka innan NecronomiCon Providence på Rhode Island. Vi håller just nu dessutom på att sluta ett avtal med två kända Science Fiction och Fantasy-artister som kommer att stå för skivans omslag, vilket kommer ge lyssnaren en chans att följa historien både musikaliskt och visuellt.
Den enda scenshow som finns planerad för tillfället är därför den som kommer att utspela sig i lyssnarens eget sinne – lite som när man släcker ner alla ljus, stänger av mobilen och fördjupar sig i någon gammal Lovecraftnovell mitt i natten. Konceptalbum har ju så klart lyckats bana väg för storskaliga scenproduktioner förr, som Andrew Lloyd Webbers Jesus Christ Superstar, The Whos Tommy och Abbas Chess. Om vi skulle ha turen att få samma slags uppmärksam behöver jag nog inte säga hur lyckliga vi skulle bli. Lovecraft förtjänar det verkligen! Men just nu fokuserar vi som sagt helt på att skapa det bästa konceptalbum vi bara kan, och än så länge ser det ut att kunna bli riktigt bra!
Är Dreams in the Witch House – A Lovecraftian Rock Opera måhända bara den första i en lång rad av Lovecraftianska rockoperor? Om du fritt fick välja bland Lovecrafts alla fantastiska berättelser, vilken skulle du då välja som ett kommande projekt?
Mike Dalager: (skrattar) Ja, du Johan. Jag får erkänna att ”Dreams in the Witch House – A Lovecraftian Rock Opera” är ett så pass stort och riskabelt och experiment att jag ärligt talat inte tänkt tanken på några fler rockoperor. Det beror nog egentligen helt på hur det går med Witch House. Det jag däremot kan säga är att jag aldrig skulle ge mig på ett liknande projekt igen utan mina rock’n’roll-bröder vid min sida. Jag har skrivit låtar med Chris Laney och Anders Ringman sen 1999. Sean Branney och Andrew Leman har inkluderat mig i deras Historical Society med alla dess drömmar och realisationer ända sedan 2004. Lennart har känt mig ända sedan han först såg mig i röda string och en stor afroperuk en gång i tiden. Det här är killarna som jag vet leverererar till hundra procent. Det här är killarna jag verkligen litar på, och när vi ger oss in på något, så ger vi verkligen järnet! Vem vet om Witch House kommer att gå hem hos folk? Allt vi kan göra är att gå efter hur just vi tänker och känner, och göra skivan så bra vi bara kan. För om vi känner oss exalterade över musiken vi skapar, så kanske det smittar av sig på lyssnarna, så att även de kan få känna det vi känner inom oss.
Vad gäller Lovecrafts minst sagt formidabla bibliotek av hemska berättelser, så lockas jag lite av tanken på en mindre och mer intim produktion härnäst efter det mastodontprojekt som Witch House varit och fortfarande är. Kanske ett ukelele-album med polynesiska sånger om djupingar framförda av hövding Walakea, eller kanske en helt akustisk föreställning med sånger om havet framförda av Den förfärlige gamle mannen? Skulle inte ni på Frombeyond kunna hjälpa till att försöka väcka liv i Evert Taube igen för det projektet? Lite svenska eteriska salter borde ordna den biten, eller vad tror ni?
Frombeyond kommer självfallet göra allt vi kan för att rota fram lite eteriska salter ur vår förråd, om inte allt tog slut vid vår julmiddag på redaktionen förstås. Men oavsett om vi lyckas få liv i Taube eller inte, så går det inte att sticka under stol med att framtiden ser minst sagt ljus ut för fans av H.P Lovecraft och hans mardrömslika kreationer och kreatur. Med nya radiodramer på väg, och ett spännande konceptalbum på härlig vinyl bara ett halvår bort är det kanske lite lättare att härda ut vinterns sista stränga månader för oss frusna svenskar. Frombeyonds utsände lyfter på hatten och tackar för intervjun, men kan ändå inte riktigt sluta fundera på hur det egentligen låter när en råtthybridman river av ett demoniskt gitarrsolo. Den som lever får se!
För mer information, besök HPLHS hemsida: http://www.cthulhulives.org/
– – –