It
Skräck, USA, 2017
Distributör: Warner Home Video
Regi: Andy Muschietti
Medverkande: Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Bill Skarsgård m.fl.
Längd: 135 minuter
På bio nu
Först, innan jag ger mig i kast med själva recensionen, måste jag ge respekt åt Tim Curry. Hans tolkning av Pennywise i It ifrån 1990 är fortfarande riktigt vass. Såg om den för ett tag sedan och kanske hade min barndoms glasögon lagts på hyllan ett tag, men det finns en hel del i 90-versionen som är direkt dåligt, och filmen räddas i stort sett av Currys genomgående briljanta porträttering av Pennywise – den dansande clownen. När nyheten kom att Bill Skarsgård skulle snöra på sig clownskorna och axla rollen som skapare av tusentals trauman och clownskräck där ute i stugorna så knorrade jag, det ska erkännas. En remake för det första och sedan kunde jag inte riktigt se unge Bill Skarsgård som en genomelak och vidrig clown. Hade jag då ändrat mig när eftertexterna började rulla?
Den lilla staden Derry i Maine, USA är till utseendet som vilken amerikansk småstad som helst, men under ytan finns det något ondskefullt som ruvar och som nyligen vaknat från sin sömn. Barn och ungdomar försvinner utan ett spår, och i ett pojkrum i staden sitter Bill Denbrough (Jaeden Lieberher) och gör en pappersbåt åt sin lillebror Georgie (Jackson Robert Scott). När båten åker ifrån Georgie rakt ner i ett avlopp så ser Georgie en person där nere med hans båt i handen, en clown. Några månader senare så är sommaren i antågande, skolan slutar och Bill vill fortfarande hitta sin lillebror. Han och hans kompisar märker snart att de har mer än sin vänskap gemensamt, de har också alla haft skräckinjagande visioner som alla innehållit en viss clown… och staden Derrys mörka historia ska snart bli känd för dem.
Okej, jag ska erkänna att jag inte läst Stephen Kings tegelsten till bok som filmen bygger på.. än, men jag ska. Jag kan alltså inte säga vilken filmversion som är mest trogen boken, men jag kan säga att många delar av denna nya version gav mig mer än 90-talsversionen, och de skiljer sig åt ganska mycket med. Visst finns det för egen del mycket nostalgi i den, och Tim Curry är som redan nämnt fortfarande lysande. Men när jag ser på den utan att plocka fram min inre yngling på tv-soffan efter skolan så ser jag ju att det är en ganska medioker film med stora brister. Första och kanske främsta punkten där It 2017 slår 1990 på fingrarna är skådespeleriet. Jag tycker att ungdomarna i denna känns mer genuina, och samspelet mellan dem gör mig faktiskt stundtals rörd på något nostalgiskt vis. Det är något med ungdomars tro på vänskap som ”gets me everytime”. Det skämtas, kivas och hetsas på ett sätt som känns väldigt äkta, och dessutom det där trevande nervösa när en tjej kommer in i gruppen, mycket bra. Eldprovet låg dock på Bill Skarsgård. Han gör en helt annan version av Pennywise än den som Tim Curry gör, helt befriad ifrån den lite charmiga clownen som Curry är. Tycker att han klarade jobbet galant och var stundtals riktigt obehaglig. Tycker överlag att skådespeleriet i filmen är bra, även om jag känner att fördjupningen i karaktärerna är lite svag då och då. Finns både historier och figurer jag vill veta mer om, så sneglar mot boken.
Det är dock två punkter som skaver för mig, och det är det gamla vanliga som stör mig, nämligen användandet av dataeffekter där det inte behövs och jump scares som man kan se komma en mil i förväg. Ett flertal av filmens jump scares gör dessutom så att det som kunnat bli riktigt obehagligt blir platt, tråkigt och väntat. Men, allt är inte illa ställt som tur är. Denna version av It är lyckligtvis läskigare än 90-talsversionen, och framförallt mer våldsam. Några scener är riktigt elaka och kommer nog få en och annan biobesökare att sätta läskslurken i vrångstrupen. Dessutom är det hatten av för hur filmen ser ut. Scenografin och miljöerna är riktigt bra, och jag får ett rejält sug efter att kapa närmsta BMX jag ser och ge mig ut på äventyr. Jag minns min barndoms somrar av någon konstig anledning, fast jag inte behövde kämpa mot ondskan i form av en sågtandad clown då.
It från 2017 är en bättre film och tittarupplevelse än dess dito från 1990. Skådespelarna är bättre, den känns bättre utförd och det är mer fart i den här. Däremot tycker jag att det är något bättre karaktärsutveckling i 1990-varianten även om båda versionerna gott kunde ha fördjupat sig än mer, för ibland så snuddas det ju vid storylines och karaktärer som man vill veta mer om. Visst har 1990-versionen ett högt nostalgiskt värde, och Tim Curry är fenomenal i rollen, men mäter man filmerna utan de glasögonen på sig så är It 2017 mycket bättre och Bill Skarsgård gör en bra tolkning av den dansande clownen. Det finns brister i filmen, och saker de hade kunnat göra annorlunda för att ytterligare få upp betyget, men överlag är det en bra film och jag kände när jag gick ut från biografen att jag ville se den igen. Känns bra att det kommit skräckfilmer de senaste åren som sätter ett flin i ansiktet istället för känslan att vilja sticka ut ögonen. Nu är det bara vänta på del två då…..
Betyg: 7 av 10
Mikael Hammarberg