Den nya människan
Skönlitteratur, Sverige, 2013, Kalla Kulor Förlag
Författare: Boel Bermann
Språk: Svenska
205 sidor
— — —
År 2014 slutar helt plötsligt barn att födas. Efter åratal där födelsetalen sjunkit, främst i västvärlden, tar det till slut helt stopp. Ett par år går, när barn börjar födas igen, men det är något fel med dem, de är inte som vi andra. De är tysta, iakttagande och visar inga känslor överhuvudtaget utåt. När Rakel råkar döda ett av de ”nya” barnen för att rädda ett annat barn, dras hon in i en värld där hon inser att de nya barnen inte bara skiljer sig från andra människor, utan att de även utgör ett hot mot hela mänskligheten. Snart börjar även resten av världen inse detta, och drastiska åtgärder tas för att försöka få fason på situationen, men allt blir inte så enkelt som man hoppats på.
Premissen för Boel Bermanns debutroman är lysande och gör sig utmärkt för en strålande dystopisk science fiction-roman. Boken utgår i princip helt ifrån huvudkaraktären Rakels perspektiv, förutom vid tillfällen här och där i boken där man istället får ta del av nyhetsartiklar eller forskningsbaserade intervjuer som alla berör det som händer. I och med att vi följer Rakel så intimt, blir det hennes bild av världen vi får ta del av och hennes egna ställningstaganden kring de nya barnen. Det är också här, när Bermann problematiserar och går under Rakels skinn som boken blir som allra bäst.
Bermann lyckas dock inte ro projektet riktigt hela vägen i hamn. Jag tycker att språket stundtals blir väl korthugget och avskalat. Det skapar en distans mellan läsare och roman som gör att det ibland blir svårare att engagera sig i den och ta till sig vad som händer. Jag förstår syftet med att kyligt beskriva den framtid som här målas upp, men det är inte alltid det passar. Trots att Bermann valt att berättarmässigt lägga det narrativa så nära Rakel, känns hon för distanserad från oss. Därför blir det aldrig riktigt heller hennes berättelse man engagerar sig i. Man lägger snarare fokus som läsare på det större perspektivet, vilket Bermann lyckas med att ge oss då hon gör det kloka valet att inte låta Rakel vara en allt för introvert karaktär, utan snarare en nyfiken och utforskande sådan, som genom sina egna upplevelser ger läsaren en bild av vad som sker.
Den nya människan är en stark debutroman från en lovande författare som, trots en något för karg ton, engagerar och till viss del även skakar om en som läsare. Det är en ohygglig, men inte rakt igenom becksvart, skildring av en framtid som ter sig leda mot vår undergång. Det kanske mest obehagliga är dock att Bermann ifrågasätter detta, och låter oss fundera på om det som sker inte snarare är vår räddning än vår dödsdom.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör