Dead Space
Format: Xbox 360/PS3/PC
Kategori: Horror/Shooter
Utvecklare: EA Redwood Shores
Utgivare: Electronic Arts
Release: Oktober 2008
— — —
Ända sedan Ridley Scott terroriserade biobesökare världen över med Alien (1979), har yttre rymden åtskilliga gånger fått agera som arena för otäckheter. Den i princip totala isolationen, avskild från omvärlden (bokstavligen talat) i en miljö där man inte är helt säker på vad som kan vänta. Sällan är det heller snälla saker som väntar oss ute i rymdmörkret, där allt från xenomorpher och annat ohyggligt lurar.
Själva grundtanken bakom Dead Space (2008) är således briljant. Man spelar som ingenjören Isaac Clarke, som befinner sig på ett rymdskepp ägnat för resursutvinning. Han märker snart att saker och ting står ruggigt fel till, när det visar sig att i princip hela besättningen blivit brutalt slaktade. Bakom detta står vidunderliga varelser kallade necromorpher, som är några slags återupplivade människor med allehanda deformationer. För att ta reda på vad som faktiskt hänt, men kanske främst för att komma därifrån med livet i behåll, tvingas Isaac kämpa mot horder av dessa livsfarliga varelser. Och som alla vet, i rymden kan ingen höra dig skrika…
Om Dead Space har som mål att skrämmas så lyckas det mycket väl redan tidigt i spelet. Man slängs in i en kyligt övergiven rymdskeppsmiljö som känns klaustrofobisk och obehagligt lurande. Redan innan man stött på den första necromorphen sitter man som på nålar och väntar på att något ska hända; eller rättare sagt att något ska komma och försöka slita en i bitar. Det tar heller inte så lång tid, och när väl den första monstruösa varelsen hotat att ta ens liv fortsätter det. Gärna i becksvarta utrymmen dessutom, vilket knappast gör att upplevelsen blir mindre otäck.
Som med mycket skräck, oavsett om det är i bok, spel eller film, vänjer man sig efter ett tag med vad som väntar och det blir inte lika läskigt. Dead Space hade kunnat fega och köra på liknande fiendetyper hela tiden, men nej då. Här samsas småkryp med gigantiska vidunder som kräver mer än några fjantiga blykulor för att sluta försöka döda stackars Isaac. I vissa situationer är fienderna diaboliskt lurigt placerade, vilket gör att man mer än en gång blir överraskad, läs livrädd, när det dyker upp en elak otäcking bakom ett hörn. Detta trots att det hänt innan, och faktumet att man aldrig riktigt vänjer sig vid fiendernas ständigt pågående mordförsök får ses som ett stort plus.
Kontrollmässigt funkar spelet också mycket bra, man har hela tiden god översikt över vad som sker och man undviker att dö bara för att spelkameran valde att jävlas i fel tidpunkt, eller att skjutknappen satt ologiskt till. För den som gillar spel där man utvecklar sin karaktär (liksom undertecknad), får man här sitt lystmäte åtminstone till en viss del tillfredsställt. Man kan under spelets gång göra sina vapen och sin rustning ännu bättre, vilket blir ett krav om man ska ha en chans mot de horder av elakingar som väntar en.
Med andra ord är det ett kanonspel vi har att göra med, som man, för att kunna njuta av det till full del, bör spela ensam i ett nedsläckt rum med högt ljud. Om jag någonsin haft astronautaspirationer tar Dead Space effektivt kål på dessa, och jag gläder mig ändå åt att jag, till skillnad från spelets Isaac, befinner mig tryggt på jorden, oräkneliga mil från alla fasor rymden kan dölja.
Betyg: 8 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör