Dead Island
Format: Xbox 360/PS3/PC
Kategori: Horror/Hack and slash
Utvecklare: Techland
Utgivare: Deep Silver
Release: September 2011
— — —
Att spelvärlden idag är svårt infekterad av levande döda är naturligtvis inget nytt. Ett ytterligare nedslag får vi i Techlands Dead Island. På en paradis-ö någonstans i Karibien har zombiesmittan brutit ut och naturligtvis befinner man sig mitt i röran.
Snacka om värdelös semester. Efter att ha valt karaktär, i mitt fall en avdankad gangsterrappare, så kvicknar man till efter vad som först verkar vara en rejäl fylla. Stapplande ut ur mitt hotellrum så inser jag ganska snabbt att så absolut inte är fallet. De flesta andra av öns semesterfirare har nämligen förvandlats till levande döda, som i vanlig ordning är helt oresonliga. Efter att ha räddats av några andra överlevande skickas jag ut på uppdrag. Beväpnad med en gammal sprucken paddel så ska jag finna en säkerhetsvakts låsnyckel vilken borde kunna underlätta vår flykt från ön. Så enkelt blir det naturligtvis inte. Detta är bara det första av många uppdrag jag ställs inför i min väg mot räddningen.
Det första som slår mig med Dead Island är att upplägget känns roligt och inbjudande. Glöm den sunkiga karibiska ön i Lucio Fulcis Zombie Flesh Eaters (1979) och tänk er istället ett MTV-Grindparty där de dansande linslusarna förvandlats till zombies så förstår ni vilken typ av bikiniklädda kadaver man ställs inför. Även miljön är slående vacker och välgjord. Lyxiga pooler och mysiga turiststugor varvas med pampiga hotell, palmer och barer på långa bryggor. Miljön uppmanar absolut till att utforska vidare, en känsla som förstärks när man inser att man både kan använda de pengar man hittar till uppgraderingar samt finna nya och effektiva tillhyggen. Jag får nya uppdrag, uppgraderar mina stridskunskaper och vapen samtidigt som jag bankar ner öns femtielfte badklädda dönick. Jag rotar bland väskor och kadaver och jag tänker att snart, snart händer det något riktigt grymt. Men precis såhär fortsätter det tillsynes oändligt länge.
Ett paradis i kaos
Dead Island visar sig som sagt bli ganska monotont efter ett tag, och en stor anledning till detta är spelets zombies. Att de inte har någon vidare ”AI” kan jag leva med, de är ju trots allt zombies. Men deras nästan identiska utseende och beteendemönster gör också att man efter ett tag tappar respekten för dem som fiender. Jag börjar springa runt dem och sparka dem i ändan, eller så passar jag helt enkelt på att springa ifrån dem för att undvika det nära på identiska hackande och slashande som spelet så blint förlitar sig på. Kanske är det för att Dead Island spelas ur förstapersonsperspektiv, och jag är en inbiten shooterfantast, men jag börjar också känna saknad efter en rejäl hagelbrakare. Tänkt vad mycket roligare det vore om jag direkt fick smacka på mina fiender med lite krut och hett bly. Men detta är inte poängen med Dead Island, här är det först och främst närkamp som gäller. Skjutvapen dyker upp, men fullt tillräckligt av dessa element blir det aldrig. Åtminstone inte för min smak.
Leta prylar och dunka dönickar… Now Repeat…
Dead Island är ett ganska snyggt spel som inledningsvis känns både spännande och fräscht. Sitter du solokvist så finns dock risken att du ganska snabbt tröttnar på spelets väldigt linjära upplägg. Förutom några bilar finns också på tok för få möjligheter att interagera med miljön, så att säga. Utan att gå helt Saints Row hade Dead Island faktiskt kunnat kosta på sig några roliga ”sandlådemöjligeter” för lite mer variation. Men gillar du hack and slash och har någon att Co-Op-spela med så varför inte plocka med dig spelet ur någon reaback? Det är nämligen i dessa sammanhang man i största sannolikhet kommer att finna ett dussinspel som Tecklands Dead Island.
Betyg: 5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör