Day of the Animals
Djurskräck, USA, 1977
Distributör: Studio S
Regi: William Girdler
Skådespelare: Christopher George, Richard Jaeckel, Leslie Nielsen m.fl.
Längd: 97 min
Finns på svensk dvd från 2011-07-06
— — —
Sedärja, vilddjuren anfaller – igen! Efter den kommersiellt superlyckade Grizzly (1976) så tyckte nog producenten David Sheldon att det var lika bra att smida på medan djurskräcks-järnet var varmt. Även denna gång anlitades Willian Girdler till regin och flera skådespelare från den lyckade Grizzly-produktionen hakade även de på. I Day of the Animals är det däremot inte ett enskilt kreatur som får stå för hotbilden utan hela jäkla djurriket.
Djurskräckfilmer brukar ofta utgå från två grundpremisser. Antingen är det ett galet djur som besinningslöst anfaller värnlösa människor, som exempelvis i Spielbergs Jaws (1974) eller som i just Grizzly. Eller så har mänsklighetens eget exploaterande (eller experimenterande) ställt till det så pass mycket att en motreaktion sätts igång från naturen. Det ena scenariot utesluter förvisso inte det andra, men det är ändå roligt att se hur två så lika filmer som Grizzly och Day of the Animals ändå så starkt personifierar polarisering av denna subgenre. I början av 1970-talet spreds nyheten att freonutsläpp resulterade i hål i ozonlagret. Vad skulle nu detta kunna leda till? Day of the Animal kommer med ett scanario – vildjurden kommer bli galna och attackera oss människor.
Precis som i Grizzly axlas huvudrollen av Christopher George som spelar en världsvan vildmarksguide. Hans jobb är att ta med en brokig samling stadsfolk på skogssafari i ett högt bergsparti (som i mångt och mycket påminner om just den miljö han sprang runt i och jagade galen grizzly ett år tidigare). Det tar dock inte speciellt länge innan han börjar inse att något inte står helt rätt till med skogens djur. Snart så börjar de alla anfalla i tur och ordning och det lilla sällskapet får stifta närgången bekantskap med allt från fåglar, pumor, björnar, hundar, och till och med råttor. Djuren har inte bara blivit totalt rabiata utan även tillsynes helt organiserade. Förklaringen vi får är att de fått någon form av extrem solstingpsykos på grund av att berget de befinner sig på ligger väldigt högt och därför också mycket nära ett hål i ozonlagret. Men inte nog med det, några personer i expeditionen börjar beta sig allt mer aggressivt.
Naturligtvis är det dynamiken mellan personerna i gruppen som är det viktigaste i en film av denna typ. Egentligen skulle det kunna röra sig om zombies eller vad som helst som stod för hotbilden, men i detta fall är det just djuranfall som blir gruppens yttre påfrestning. En apokalyptisk stämning infinner sig samtidigt som medlemmarna i gruppen låter sitt sanna jag komma fram. Vem har rätt att vara ledare, och vad är rationellt smartast att göra? Karaktärernas personlighet förs också fram på ett relativt effektivt sätt, något som faktiskt inte enbart är Girdlers förtjänst. Dels rör det sig förvisso om ett betydligt bättre manus än vad som erbjöds i exempelvis Grizzly, men skådespelarna gör faktiskt att riktigt bra jobb med att blåsa liv i de ofta ganska formstöpta karaktärerna. Leslie Nielsen (Den nakna pistolen) är anmärkningsvärt vidrig som reklamchefsbully med vildmarkshybris men även Christopher George och Richard Jaeckel (som också var med i Grizzly) känns riktigt stabila.
Något annat som även fungerar riktigt bra i Day of the Animals är djurattackerna. Då björnanfallen i Grizzly ibland var skrattretande taffliga med löslabbar och annat billigt så är djuren här faktiskt riktigt otäcka. Pumorna ser ut att mena blodigt allvar när de kastar sig över de sovande camparna och Leslie Nielson den dåren – han slås med bar överkropp mot en rasande björn! Hur man burit sig åt för att få dessa scener att fungera så bra har jag ingen aning om men effektfullt är det. Förmodligen ligger svaret i att Day of the Animals budget med sina 1,2 miljoner dollar nästan är dubbelt så stor mot Grizzlys.
Day of the Animals nämns ofta mest som en anekdot till dundersuccén Grizzly. Detta är lite tråkigt då det faktiskt rör sig om en betydligt bättre och mer välgjord film. Båda filmerna är däremot helt klart värda att ha i filmhyllan.
Betyg: 6,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör