Caligula & Messalina (1981)

Caligula & Messalina (Originaltitel: Caligula et Messalina )

Sleaze/Exploitation, Italien, 1981

Regi: Bruno Mattei, Antonio Passalia

Manus: Antonio Passalia

Distributör: Njuta Films

Medverkande: John Turner, Betty Roland, Vladimir Brajovic m.fl.

Längd: 96 minuter

Finns på svensk DVD från 2008-09-01

— — —

Bruno Mattei är en regissör vars karriär jag uppmärksammat starkt under de senaste åren. Han är känd som en mästare på att göra skräpfilm, och har bland annat kallats för “Italiens Ed Wood”. För egen del har Mattei gett mig många härliga timmar, med tekniskt sett rätt kassa men underhållandemässigt sett fantastiska filmer som lånar och snor friskt från andra filmer, amerikanska som italienska. Detta är min 30:e Mattei-film i ordningen, vilket kanske talar för hur mitt filmintresse ser ut.

I Caligula och Messalina (1981) får vi följa Caligulas sista dagar som kejsare i Rom, som minst sagt är kaotiska. Han har incestuösa förhållanden med båda sina systrar, han har utsett sin favorithäst till senator och avrättar folk lite efter eget tycke, utan några egentliga orsaker. In i denna intrig kliver Messalina, som med sin oskuld direkt lockar Caligula, men hon har andra planer än sexuella i åtanke. Hon och ett antal andra har bestämt sig för att störta Caligula från tronen och därmed rädda Rom från hans vansinne, en plan som visar sig få komplikationer för samtliga inblandade.

Jag kan inte påstå att jag hade några direkt höga förväntningar på den här filmen. Det jag tidigare sett av Mattei i sleaze-väg har mest vart långtråkigt och mer eller mindre intetsägande. Jag hade tidigare sett hans nunsploitationfilm The True Story of the Nun of Monza (1980), där man bland annat fick se ett par hästar para sig, något jag hoppades slippa se i någon mer film överhuvudtaget någonsin. Men icke, Mattei (eller filmens andra regissör Antonio Passalia) väljer att ha med det här också, och inte nog med det, man får även se ett par åsnor göra samma sak. Detta är i mina ögon rätt motbjudande, särskilt då man har ganska grafiska närbilder på delar av hästar och åsnor man kanske inte vill se i första taget, och såna här scener gör ju knappast att filmen tjänar några pluspoäng i min bok.

Sex är för övrigt ett gång på gång återkommande inslag i Caligula och Messalina, vilket väl i och för sig kanske inte är värst förvånande med tanke på filmens sleaze-stämpel. Jag är inget större fan av denna genre, och tycker det blir rätt tröttsamt i längden att se människor ligga med varandra på alla möjliga sätt och vis. Till filmens försvar måste jag dock tillägga att det finns en hysteriskt rolig sexscen som involverar en dvärg som beter sig minst sagt suspekt. En dvärg som för övrigt återkommer i filmen även efter detta, och som egentligen är filmens mest underhållande inslag, då han för det första beter sig allmänt underligt och för det andra har en festligt usel dubbning. Handlingsmässigt är den här filmen annars ingen höjdare heller, det hela går i princip ut på att folk har sex och sen så smids det lite intriger och lömska planer, och det är ungefär lika kul som det låter.

Som det väl framgår av det jag hittills sagt så tycker jag inte att den här filmen var värst bra alls. Det är dock inte det sämsta jag sett av Mattei, och den har ändå ett par scener som är så makalöst korkade att man inte kan annat än skratta, vilket ändå får ses som något positivt i detta sammanhang. Men, det är ingen film man bör se om man inte, som jag, är en stor beundrare av Bruno Mattei, eller om man är insnöad på sleaze. För resten framstår den här filmen nog då som mer eller mindre meningslös, och ska jag vara helt ärlig så gjorde den inget större intryck på mig heller.

Betyg: 3 av 10

– – –

David Larsson: Frombeyond-redaktör