Broken Rage
Yakuza-komedi, Japan, 2024
Regi: Takeshi Kitano
Skådespelare: Takeshi Kitano, av Nao Ōmori och Tadanobu Asano m.fl.
Distribution: Finns att streama via Prime
Längd: 67 min
Betyg: 6 av 10
Lite på omväg i en tråd på Instagram fick jag veta det – Takeshi Kitanos senaste film har smugits in på Prime. Och smugits är rätta ordet, för den syns nämligen inte i några av de kategorier som rekommenderas för mig, och då har jag ändå plöjt i stort sätt allt sydostasiatiskt som finns på plattformen. Men när jag sökte på Kitano fanns den plötsligt där – Broken Rage – en film skriven, producerad, regisserad och klippt (!) av Takeshi ”Beat” Kitano. Där har vi också Prime i ett nötskal. Det är en jäkla röra, men ibland också en riktig guldgruva.
Men nog om osorterade streamingplattformar. Broken Rage visar sig nämligen vara en rätt spektakulär liten film. ”Liten” kan man säga för att den bara är 67 minuter, har mycket låg budget, och endast har ett 10-tal skådespelare. Men spektakulär om man ser till hur udda och personlig denna film är. Och även om det endast är ett fåtal skådisar är de valda med omsorg, men mer om det senare.
Titeln Broken Rage hänvisar sannolikt till Kitanos Outrage-trilogi (2010, 2012 2017), och i likhet med dessa så inleds filmen som en stenhård yakuza/polis-rulle. Kitano spelar en åldrad yrkesmördare som tar gangsters av daga på olika mer eller mindre raffinerade sätt. Två snutar har dock snokat upp hans identitet och tvingar honom att infiltrera en synnerligen farlig yakuza-familj, och blir snabbt bossens livvakt. Inget konstigt där, men det här är inte en ny Outrage-uppföljare. För precis som titeln antyder är denna film ”broken”.
Mitt i filmen dyker det kommer det nämligen upp en skylt där det står ”Spin Off” med stora bokstäver. Sen börjar allt om och man får se varje scen igen, men denna gång går liksom allt åt skogen. Kitano trillar, han bränner sig på pistolen, råkar tända eld på köket och massa annat tokeri. Det blir definitivt fånigt, och man sitter inledningsvis onekligen som ett frågetecken i soffan, men detta är naturligtvis också den reaktion Kitano är ute efter. För utan den första ”seriösa” halvan av filmen så hade det bara blivit tramsigt, men nu fungerar filmen också som en förvisso långt dragen, men rätt rolig kommentar på den ofta gravallvarliga yakuza-genren. Vid fler än ett tillfälle kan jag faktiskt inte låta bli att dra rejält på smilbanden.
Många kommer nog avfärda Broken Rage som en rätt fånig och märklig historia, och vid sidan av hans meta-djupdykning Takeshis’ (2005) så är det nog den mest udda och självreflekterande av hans filmer. Men man ska heller inte glömma att innan Kitano-klassiker som Boiling Point (1990), Sonatine (1993) och Hana-Bi (1997) så var det faktiskt som standupkomiker Kitano var känd i Japan. Det var då, på grund av hur han levererade sina skämt, han fick smeknamnet ”Beat”. Hans ofta rätt svarta humor har också alltid funnits där som en liten glimt i ögat blandat med hans statiska foto, uttrycklösa anlete och existentiella frågeställningar. Takeshi ”Beat” Kitano är 78 år nu. Blir Broken Rage hans svanesång så avslutar han sin karriär precis så som han en gång började, med ett skämt.
Något jag inledningsvis lovade att återkomma till är de skådespelare som Kitano fått med sig i denna märkliga lilla produktion. Jag har inte belägg för detta, men jag skulle nog ändå våga gissa att dessa bekanta ansikten från V-Cinema-epokens glansdagar kan räknas till hans nära vänner. Det dyker nämligen upp veteraner som Teiichi ”Hakuryu” Takayama, Shidō Nakamura och Takashi Nishina i små men fyndiga roller, och deras närvaro känns självklar. Vad som dock är ännu mer underhållande är att de två poliser som snokar upp att Kitanos karaktär är yrkesmördare spelas av Nao Ōmori och Tadanobu Asano. Detta är alltså Ichi och hans nemesis, sadisten Kakihara, från Takashi Miikes mästerverk Ichi the Killer från 2001. Denna flört landar naturligtvis perfekt hos oss som vördar V-Cinema och yakuza-film ömt i hjärtat.
Fotnot: Vill man veta mer om Takeshi Kitanos karriär som komiker så kan man alltid dyka in på Netflix och leta upp Asakusa Kid från 2021. Denna ”biopic” är en adaption av Kitanos memoarer med samma namn från 1988. Förutom att berätta Kitanos historia ger filmen också en intressant inblick i hur den japanska scenkonstbranschen fungerade på 1960- och 1970-talet. Skulle jag gissa så står nog filmens regissör, komikern Gekidan Hitori, och Takeshi Kitano varandra rätt nära. För mycket riktigt dyker även Hitori upp en liten biroll i Broken Rage.
— — —
Kristoffer Pettersson