Bläckfisken och den japanske sjömannen
Skräck, Sverige
Förlag: Eloso Förlag
Författare: Anders Fager
Antal sidor: 191
Betyg: 7 av 10
Mången är de skräckförfattare som gjort sig väldigt bra i novellformat. Stephen King, Clive Barker, John Ajvide 
Lindqvist, för att nämna några, har alla några av sina bästa berättelser i någon av sina novellsamlingar. Det var via novellen jag introducerades för Anders Fager, Sveriges främste författare när det kommer till Lovecraftiansk skräck. Det som lyfter Fager och gör honom än mer unik är att han inte låter sina noveller stå för sig själva, utan alla tillhör det ”Fagerska” skräckuniversumet han byggt upp i både noveller och romaner.
Bläckfisken och den japanske sjömannen är en tillbakagång till detta för Fager, där han i en samling av arton noveller låter 1920-talets Lund stå i centrum för allehanda otäckheter. Här möter vi bland annat studenter som ger sig i kast med saker de borde hålla sig långt ifrån, en landsfiskal som utforskar fel personer och en läkare som skildrar sina sista dagar i galenskap. Alla berättelser knyts samman och flera karaktärer återkommer och spelar roll i fler än en berättelse. Det är ett grepp som funkar bra, för Fager är duktig på det här med världsbyggande och att får Lund att kännas som den stad fylld av hemskheter som författaren försöker få den att framstå som.
En del av framgångsreceptet för Fagers förmåga att hålla en röd tråd i sitt berättande är hans språk, något jag lyft i tidigare recensioner av hans verk. Man känner enkelt igen hans korthuggna meningsbyggnad där kommatecken är extremt exotiskt och språket istället slår sig fram i satser som i vanliga fall skulle få en svensklärare på gymnasiet att smått förfasas, men som i skönlitterär form och med Fagers säkra hand ändå fungerar. Här tycker jag inte heller att det blir lika ”utmattande” som jag stundtals upplevde i Krig! Barn!. Det är svårt att sätta fingret exakt på vad det är som jag tycker funkar bättre här, men det känns som att författaren låter språket andas något mer än i nämnda roman.
Det som imponerar mest är att Fager lyckas hålla uppe en energi och en vitalitet i sitt berättande, trots att han i mångt och mycket rört sig i samma värld i stora delar av hans författande. Det känns fortfarande fräscht och jag slås av att Fager lyckas överraska mig med sina noveller och den kosmiska skräck som präglar dem. Det blir inte något tröttsamt Cthulhu-tugg, Fager låter istället fasorna ta olika skepnader och drabba folk från olika håll, samtidigt som han håller det enhetligt och knyter ihop de olika berättelserna till en större helhet.
Den tydligaste svagheten blir väl som med de flesta novellsamlingar, att alla berättelser inte är lika bra och att de bästa gärna hade fått vara ännu längre. Min favorit i boken är Hennes lilla rum, som handlar om en kvinna som upptäcker kraften att hypnotisera. Här visar Fager också att han är en av de bättre i branschen på att skriva sex, där det känns genuint lustfyllt utan att det blir några pinsamma tonårsfantasier om vackra damer. Sammantaget har jag en (o)trevlig stund i Fagers sällskap och upptäcker min glädje i att återigen vistas i hans novellvärld. Må detta inte vara slutet på hans egensinniga Lovecraft-i-Sverige-berättande, utan bara fortsättningen på något mer.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör