Beyond The Gates
Skräck/, 2016, USA
Regi: Jackson Stewart
Skådespelare: Chase Williamson, Brea Grant, Graham Skipper, Barbara Crampton m.fl.
Distributör: Njutafilms.
Längd: 80 min
På svensk DVD från: 2017-01-09
För många herrans år sedan så spelade jag och ett gäng andra ett spel, kan ha hetat Dracula, men tyvärr flyr titeln mig. I alla fall, man hade igång ett kassettband medan man spelade med skräckig musik och diverse uppdrag för spelet. Roligt, spännande och extra plus såklart när folk klädde ut sig i kläder som passade in i spelhistorien. Min dåvarande käresta minns jag hade gått all in på utklädnaden, mycket härligt. Ofta tänkt på att idén med ett illasinnat brädspel är outforskat inom skräckgenren. Visst, Brainscan (J. Flynn 1994) finns ju, och söker man sig utanför skräckgenren har vi ju Jumanji (J. Johnston 1995) och några till. Men annars känns det som att det är relativt lite tyvärr, då jag tror att det finns stor potential. Därför blev jag direkt lite extra sugen på Beyond The Gates.
Bröderna John (Chase Williamson) och Gordon (Graham Skipper) träffas motvilligt för att styra upp i deras pappas videobutik. Pappan har varit försvunnen i några månader, och även om detta hänt förr så bestämmer de sig nu för att reda upp i affären. Bland alla VHS-kassetter och annan filmmemorabilia hittar de ett spel, med en videokassett och en spelplan i kartongen. Men spelet visar sig bära på mer hemligheter än de kunnat ana.
Det sägs ju att allt går i cykler, och att allt kommer tillbaka för eller senare. Jag tackar och tar emot när det kommer retrofilmer som andas 80-tal. De som växte upp under 80-talet har ju nu börjat göra egna filmer, och att det blir inspirerat och i samma stil som dåtidens filmer smakar som lenaste honung och gott för en sådan som mig. Beyond The Gates är inget totalt återvändande till 80-talet, utan känns skapligt modern utan att ha plockat upp alla de där irriterande momenten i nya skräckfilmer. Visst, alla de som jagar efter en gorekavalkad med skakig kamera och hoppa till-effekter kommer känna sig snuvade på konfekten. Tempot är lugnt och man kastas inte in i något utan det smyger sig på. Personligen tycker jag om det greppet, och jag tycker det gör att filmen står ut. Men visst bjuds man på effekter av det blodiga slaget, och det gör filmskaparna bra tycker jag, men man slipper skaket. Det blir mer underhållande när man inte blir bombarderad med ljud och effekter i parti och minut.
Det som kan ses som ett minus med filmen är att den är lite kort, och några småsaker i slutskedet kände jag var så pass annorlunda från resten av filmen att det skavde lite. Men absolut inte så mycket att det drar ner helhetsbetyget på filmen. Men hade inte skadat med kanske 10 minuter speltid till. Skådespelarna sköter sig, och det är ju alltid en fröjd att se Barbara Crampton.
Beyond The Gates rekommenderar jag till alla som inte prompt behöver ett snabbt och hetsigt tempo i sin skräck. Jag var lite nervös först när genren skulle vara komedi/skräck enligt omslaget. Visst är det skoj, men det är inte fokus på humorn och skulle absolut inte kalla det en komedi. Nostalgin är ju stor så fort det handlar om VHS, och när de knatar runt i videobutiken fäller jag en sakta tår över alla stängda butiker där ute i världen. Känns skönt att kunna titta på något som är retro, men inte blir ostigt, och som även har några stänk modernt och fräscht över sig. Att Jackson Stewart gör denna som första fullängdsfilm (nåja) är lovande för framtiden, och jag hoppas han gräver mer i ungdomens filmupplevelser. Hoppas på mer illsinnade brädspels-filmer nu också!
Betyg: 7 av 10
Mikael Hammarberg