Bad Ass
Action, USA, 2012
Distributör: Fox
Regissör: Craig Moss
Medverkande: Danny Trejo, Ron Perlman, Charles S. Dutton m.fl.
Längd: 85 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-03-20
— — —
Vad gör egentligen någon till en hjälte? Är det att ha mod och styrka eller ett ofelbart sinne för rättvisa? Eller är det helt enkelt en fråga om underhållningsvärde? Det har funnits många mystiska och anonyma hjältar genom tiderna, men få har blivit så heta samtalsämnen som Epic Beard Man. Nyheten om den vresige gamle mannen som till slut briserade ombord på en buss i San Fransisco spred sig som en löpeld, och det tog inte lång tid innan sensationen diskuterades i såväl tv-soffor som debattinlägg världen över. Det som kanske särskiljer Epic Beard Man från andra youtubesensationer var den mytbildning som snabbt byggdes upp runt honom. Vem var han? Vad var det egentligen som startade det där bråket ombord på bussen? Och vart katten hade han fått tag den där t-shirten där det med stora bokstäver stod att han var en riktigt ”motherfucker”? Frågorna var många, och den mystik som inledningsvis vilade över berättelsen gjorde bara människor än mer fascinerande över den besynnerliga mannen i videoklippet, och det dröjde inte länge innan han uppnådde en form av kultstatus. Men även om Epic Beard Man än idag har en plats i det gemensamma amerikanska sociokulturella medvetetandet, så är det lite svårt att inte ställa sig undrandes till den amerikanska filmindustrins nyutkomna filmatisering av händelsen. Har berättelsen fortfarande samma slagkraft som när den först såg dagens ljus för nära tre år sedan? Och kan man verkligen göra en långfilm av ett youtubeklipp?
Danny Trejo, känd från filmer som Machete och och Desperado, spelar Frank Vega, en vietnamnveteran som inget hellre vill än att bli polis. Men på grund av en skada han ådrog sig under kriget klarar han av inte myndighetens hårda fysiska krav, och döms istället till ett liv som korvgubbe. Men trots att livet verkar ha spelat honom ett elakt spratt har den nu åldrade Frank ändå aldrig förlorat sin brinnande glöd för rättvisa i alla dess former, och när han så en dag får se två nazister gräla med en äldre man på hans bussresa hem får han nog. Efter att enkelt besegrat de två skinnskallarna ger sig Vega ut på stadens gator för att rensa upp bland dräggen och skipa rättvisa en gång för alla. Dessvärre är det inte alla som ser på Vegas tilltag med blida ögon – den korrumperade borgmästaren har nämligen en hel del skumraska planer som Frank Vega ständiger sätter p för. Men kan den pensionerade korvgubben verkligen stå upp mot hela San Fransiscos undre värld? Bara om han är ett riktigt bad ass!
Det är inte svårt att se varför berättelsen om Epic Beard Man fick ett sådant fäste i den amerikanska kulturen. Berättelsen om en äldre man som till sist fick nog och bestämde sig för att återta stadens gator som någon slags geriatrisk Batman är både inspirerande och tankeväckande. Att verklighetens Epic Beard Man sedan visade sig vara mer av en grälsjuk och galen mytoman hör inte så mycket till saken. Bad Ass är nämligen mer ett försök att fånga legenderna om mannen än själva sanningen. Och visst är det lätt att förlåta filmens manusförfattare för att man tagit sig en del friheter med källmaterialet, då det trots allt inte skulle blivit mycket till film annars. Men det är likväl svårt att skaka av sig känslan av att filmen känns fruktansvärt konstruerad och onaturlig. Från Frank Vegas tragiska skada i kriget till sättet han förlorar den enda kvinnan han älskat och sin livslånga dröm om att bli polis genomsyras filmen av plastiga och nödtvungna försök att väcka publikens sympati för karaktären, allt medan han slår den ena gängmedlemmen efter den andra sönder och samman.
Hade dessa problem bara varit märkbara under filmens första inledande scener där Frank Vegas bakgrund fastställs hade det kanske inte varit så farligt. Men dessvärre har man insisterat på att försvara varenda ett av Vegas illdåd bland stadens rötägg med några av de mjäkigaste och mest svårköpta ursäkter jag sett i en actionfilm. Vare sig det är kärleksintressen som verkar dyka upp från ingenstans, eller vänskapsband som knyts helt utan anledning så försöker man se till att Vega aldrig gör något som inte motiveras av en snyftig sidointrig. Att de actionsekvenser man försöker ursäkta sedan helt saknar udd och tyngd gör att filmen går från vara ointressant till att vara rentav svårsedd. Även de mest mordiska gängmedlemmar går på herr Trejo en och en och låter honom snällt kasta ner dem på marken. Ibland blir det till och med så illa att skurkarna verka dratta på ändan utan någon som helst egentlig kontakt med den vildsinte korvgubben. Filmen räddas dock till viss del av ett åtminstone konceptuellt intressant klimax, där Frank Vega jagar efter en gangsterboss i en vild jakt genom stadens gator i en gigantisk buss. Dessvärre känns dock denna final som lite för lite, lite för sent.
Den största synden en actionfilm kan begå är nog att vara tråkig. Det är lätt att ha överseende med dåliga effekter, ostiga oneliners och hjärndöda intriger så länge en film är underhållande att se på. Dessvärre är det dock ”underhållande” ett ord som man inte riktigt kan beskriva Bad Ass med. Filmens platta och konstgjorda stämning och de uppenbart koreograferade slagsmålen skapar känslan av att filmens regissör inte riktigt förstår sig på genren han gett sig på. Alla delarna vi är vana vid att se i actionrullar är förvisso där, men så illa sammansatta att hela konceptet faller samman. Bad Ass är en intressant studie i hur illa det faktiskt kan gå när man försöker att ändra allt för mycket på en historia som egentligen fångade människors intresse redan från början. Men vem vet, kanske tar filmindustrin lärdom av regissören Craig Moss många misstag till nästa gång ett youtubeklipp ska filmatiseras? Kanske blir Keyboardcat – The Movie vår generations Citizen Kane? Eller kanske, bara kanske, så lär sig filmmakare att korta videoklipp på nätet kanske borde få förbli just det.
Betyg; 3,5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör