Backcountry
Drama/skräck, Kanada, 2014
Distributör: Atlantic
Regi: Adam MacDonald
Medverkande: Missy Peregrym, Eric Balfour, Jeff Roop m.fl.
Längd: 92 minuter
Ett förälskat par bestämmer sig för att ge sig ut på vandring i ett tjusigt naturreservat. Alex (Jeff Roop) är en erfaren skogsmulle medan hans käresta Jenn (Missy Peregrym) föredrar det uppkopplade storstadslivet. Vad som skulle ha varit en romantisk helg i vildmarken tar dock en otäck vändning när paret går vilse och plötsligt finner sig förföljda av en aggressiv svartbjörn …
Kanadensiska skådespelaren Adam MacDonald långfilmsdebuterar med festivalköraren Backcountry, en dramaskräckis vars handling är inspirerad av verkliga händelser i den kanadensiska vildmarken där flera individer i mitten av 2000-talet blev offer för människosugna nallar.
Filmens handling är en klassisk sådan där människa ställs mot natur i en kamp mellan den civiliserade storstadsbon och den oförutsägbara vildmarken. Människan vill ju gärna intala sig själv att man befinner sig på toppen av matkedjan, men de gånger vi hamnar i strid mot mer primala krafter inser man hur bräckliga våra kroppar egentligen är. Öga mot öga med ett territoriellt rovdjur har vi inte så mycket att säga till om. Till en början fokuserar MacDonald på själva dramat mellan de båda huvudkaraktärerna och det är ett tilltag som lönar sig. På så vis får åskådaren faktiskt en chans att lära känna paret och komma underfund med deras relation till varandra. Genom att göra så blir det som kommer efteråt så mycket starkare.
Att få publiken att sympatisera med karaktärer är naturligtvis ett logiskt berättargrepp, men ändå är det just på den här punkten som många skräckfilmer misslyckas. Oroväckande ofta befolkas filmer med skräcktema av karaktärer utan djup och många gånger bryr man sig faktiskt inte särskilt mycket om huruvida de överlever eller inte. MacDonald däremot har gett sig fan på att knyta an emotionellt till åskådaren och lyckas också med sina intentioner; i slutändan sitter man där och våndas och hoppas att paret ska ta sig ur den kniviga situationen helskinnade.
Ju mer tid som förflyter desto mer kommer skräcken sipprande. Filmens otäcka förföljare är till en början inte synlig alls, men kan ändock anas i periferin; ett lerigt avtryck i marken, ljudet av tunga rörelser bland träden, en svart skugga utanför tältet. MacDonald bygger bit för bit upp spänningen och till slut blir det nästan snudd på nagelbitande fasansfullt. Den nervkittlande känslan förstärks av det faktum att man faktiskt använt sig av en riktig svartbjörn i de flesta av filmens konfrontationer. Det blir liksom en helt annan grej för ögat att skåda ett levande djur kontra ett datoranimerat sådant: skräcken blir mer påtaglig och verklig när man vet med sig att björnen som lufsar skådisarna hack i häl mycket väl skulle kunna göra riktig skada.
MacDonalds långfilmsdebut blandar drama med isande skräck på ett effektivt vis och känns ovanligt helgjuten. Vissa aspekter av handlingen snuddar i och för sig vid klassiska skräckfilmsklichéer, så som karaktärernas ovana att ta irrationella beslut som bara ställer till det ytterligare. Ett möte med en hotfull främling finns bara där för att trigga igång handlingen än mer och fyller egentligen inte någon annan funktion.
Ett visst mått av ologik är dock förlåtet när det gäller skräckfilm, ty skulle allt rulla på utan hinder och dåliga val vore ju utkomsten inte särskilt spännande. Backcountry har i alla fall mycket att erbjuda utav det senare och strör sig därtill med ett högt tempo, fina skådespelarinsatser, bra effekter och en pigg klippning. För det förtjänar MacDonald en upplyftande applåd.
Betyg: 6,5 av 10
Sandra Wallin