Sandberg är en habil regissör, men inte ens en sedvanligt campy Peter Stormare kan rädda det här mediokra hopkoket av troper och scener som gjorts mycket bättre i andra filmer.
I höst turnerar Riksteatern med en uppsättning av Lida. I huvudrollerna ses Maria Kulle och Samuel Fröler. Pjäsen, som är baserad på Stephen Kings bok, är skriven av WIlliam Golding, manusförfattare till filmatiseringen från 1990.
Arne Mattssons färgsprakande Mannekäng i rött finns på SVT Play, och rekommenderas starkt. Inte minst för att den troligen haft en viss influens på giallofilmen.
Regissören Barbara Peeters hatar filmen, och vägrar prata om den. Synd, för filmen är en sann klassiker. Men vad hände egentligen bakom kameran på Humanoids from the Deep?
Minst en av filmens poäng är helt och hållet Sophie Thatchers förtjänst, även om Drew Hancocks långfilmsdebut är både fartfylld och underhållande.
Terrifier 3 är både välgjord och rolig, och en del gorescener framkallar obehag även hos FromBeyonds recensent. Har Damien Leone äntligen lyckats?
Boken är ett försök att skriva om den svenska filmhistoriografin, och det på ganska goda grunder. De mindre distributörerna stod för halva utbudet, men saknas i filmhistorien.
Fargeats syntes av våldsam genrefilm och feminism fungerade bättre i Revenge än i The Substance, som tyngs ner av övertydlighet och en final som faller platt trots rejält med gore.
Självmedvetna nickar åt Blair Witch Project och Cannibal Holocaust kan inte dölja hur fantasilös Äkta skräck är. Mest skrämmande är skildringen av en narcissistisk onlinekultur.
Amityville II (1982) är inte en felfri film, men dess mörka tematik, tabubrytande inslag och mångfacetterade karaktärer gör den till något av ett bristfälligt mästerverk som vore alltför kontroversiell för att göras idag, över 40 år senare.