Longlegs bjuder på utmärkta skådespelarinsatser och fantastiska bildkompositioner, men fungerar inte hela vägen manusmässigt.
Nunnor i skräck är numer en vanlig företeelse. Hur står sig Immaculate mot sina tematiska konkurrenter? Sydney Sweeeneys skådespeleri, kombinerat med det visuellt vackra och det passande soundtracket gör det här till en trevlig upplevelse.
Trots min väldokumenterade oförmåga att förutse skeendet i filmer var min första gissning den som också infriades i slutet och istället för att känna mig smart kände jag mig bara lurad. Jag vill ändå glädjas över filmens ansats och bidrag till svensk skräckkultur även om slutresultatet inte är helt lyckat.
Jag vill ändå tro att en del människor kan uppskatta filmen för vad den är och njuta av en harmlös bagatell. I relation till flera av sina föregångare vill jag ändå tillstå att den är direkt usel.