Alien vs. Ninja
Splatterkomedi, Japan, 2010
Distributör: Njuta Films
Manus och Regi: Seiji Chiba
Skådespelare: Mika Hijii, Ben Hiura m.fl.
Längd: 81 min
Finns på svensk dvd och blu ray från 2011-06-01
— — —
Djupt inne i den japanska skogen finns en liten ninjaby. Byns innevånare lever så mycket i vardagsfrid som man kan förvänta sig av en skock ninjor. Med andra ord krigar med andra klaner, hoppar mellan träd och kastar kaststjärnor för fulla muggar. Deras relativt harmoniska liv avbryts när ett märkligt fenomen uppenbarar sig på himlen. Ett suspekt meteornedslag senare har ninjaklanens fridfulla skog invaderats av en främmande utomjordisk livsform med allt annat än fredliga intentioner. Rymdvarelserna sätter nämligen genast igång att odla fram nya generationer inuti de människokroppar som kommer i deras väg. Det enda som står i deras väg är några ninjakrigare som inte är det minsta intresserade av att få en alienbaby i magen…
Med en lysande titel som Alien vs. Ninja är det naturligtvis omöjligt att inte bli åtminstone lite nyfiken. Men även om grundidén kan sammanfattas till ”Ridley Scotts Alien (1979) åker till det feodala Japan” så är det långt ifrån hela sanningen. Filmens regissör Seiji Chiba har nämligen öst på rejält med humor vilket spetsas med totalt vansinniga specialeffekter. Pokemon-aktiga rymdvarelsebebisar kryper in i folks näsor och förvandlar dem till engelsksvärande zombies. Det ena knasiga vapnet ersätter det andra och lemmar och huvuden flyger åt alla möjliga håll.
På klassiskt japanskt vis är rymdvarelserna glädjande nog inte datagjorda utan det rör sig om människor i dräkter. De ser ungefär ut som karikatyrer av de H.R. Giger-aliens som Ridley Scott skapade, men med delfinhuvuden. Detta faktum förstärker naturligtvis filmens komiska känsla ytterligare. Tankarna förs snarare till gamle Godzillas uppgörelser med diverse sci fi-monster än till mer nutida alientumult. Och inte blir det mer seriöst av att filmens hjältar inte bär klassisk ninjapyjamas utan har pyntats med både läder, plast och metall. Tänk er Power Rangers, men i svarta dräkter så är ni med på noterna. Ninjaskogens räddare är förövrigt en ganska typisk samling hjältar. Det finns en rejäl helyllekämpe, en narcissistisk stropp med gott hjärta, en ninjabrutta som ingen riktigt räknar med, samt en fantastiskt enerverande knubbig ”comic relief” som man önskar livet ur från första sekund man ser honom. Över en ljudmatta bestående av japansk techno och popmusik brassas det sedan på med fighter i drygt 80 minuter, vilket jag kan garantera är fullkomligt tillräckligt. Efter filmen känner jag mig ärligt talet lika matt i skallen som skådespelarna förmodligen kände sig i kroppen efter att ha avslutat filmprojektet Alien vs. Ninja.
Men är då Alien vs. Ninja något att ödsla sin tid på? Ja varför inte skulle jag nog säga, om man är rätt person på rätt humör kanske bör tilläggas. Filmen är medvetet pajig och så överdriven och den är naturligtvis inte tänkt att tas helt på allvar. Den kan också helt klart raknas till den uppsjö av japanskt toksplatter som även, tack vare filmdistributören Njuta Films, nått Sverige de senaste åren. Tycker du exempelvis att Machine Girl (2008) och Robogeisha (2009) är underbara och supercharmiga skrattfester så kommer man förmodligen inte heller att bli besviken på Alien vs. Ninja. Själv kan jag inte riktigt låta bli att charmas av den totalt vansinniga skaparglädjen som finns bakom filmen. Jag sitter konstant och funderar på vad hela friden Seiji Chiba och hans specialeffektskille ska klämma in härnäst. Och även om jag ibland suckar uppgivit åt filmens dråpligt krystade humor så är det svårt att inte fascinerats av hur gulliga alienbebisar ohämmat blandas med grova sexuella anspelningar och inälvor.
Som tokrolig förfestsfilm är Alien vs. Ninja klockren. Det tråkiga och väldigt digitala fotot kunde ha förfinats en aning, men vem bryr sig egentligen i detta fall? Den fyller helt klart sin funktion som tillfällig underhållning för den som gillar att gapskratta åt det överdrivna och bisarra. Man skulle kunna kalla Alien vs. Ninja för en vansinnig liten humörhöjande splatterbagatell som Njutafilms dessutom varit bussiga nog att erbjuda oss svenskar på blu ray.
Betyg: 6,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör