Äganderätten måste ständigt omförhandlas
72 sidor, svartvitt
Text: Pär Thörn
Bild: Lars Krantz
Apart förlag 2014
— — —
Läste någonstans att man hade haft svårt att kategorisera denna bok, att det var svårt för Bibliotekstjänst, som är en av dem som har hand om leveranser till biblioteken, att bestämma vad det var för bok. Det var ingen novell i vanlig mening, och inte en serie, och inte en bilderbok, för de är ju för barn, och det var inte denna. Jag tycker att sådant är lite ett tecken på kulturfattigdom. När vi känner att det är viktigt att placera in saker, att de ska ta plats i den förutbestämda ordningen. Att det finns en plats som är ständig och oföränderlig.
I den illustrerade novellen Äganderätten måste ständigt omförhandlas får vi på ett plan följa en nazistisk dolk tillbaka i tiden. Men på ett annat plan följer vi också något som vi kan definiera som ondska, eller mänskligt mörker. Nazistiska symboler och attiraljer fortsätter att attrahera och fascinera oss. Som Tony Ernst skriver i efterordet i boken så kan något av det som fascinerar i nazismen, vara att den är alltigenom är den ondaste ideologin. Vi kan vara besatta av dess ting utan att vi för den skull själva blir nazister. Jag minns när jag satt och bläddrade i en katalog som tonåring, där fanns attiraljer från flera krig, och det var nazisternas som vi tyckte var intressantast. Jag köpte aldrig något. Men fascinationen fanns där, och finns väl där fortfarande, hos en stor del av oss. Och det är något som återkommande utforskas av populärkulturen – exempelvis i serien Hellboy och filmer som Död snö, Blood creek och Iron sky. Om man tar en titt på de populärhistoriska tidskrifter som handeln just nu översvämmas med är den vanligaste omslagspojken Adolf Hitler.
Innan dolkens historia tar slut igenom att den blir numrera och lagd i en låda, så finns det ett spår av blodspillan, girighet och en titt i människans dunklaste hörn. Innan har den hittats hemma hos en medlem i ett Black Metal-band som med dolken skurit upp sina egna handleder. Innan den hamnade hos honom så fanns den hos en samlare av saker från andra världskriget, och innan dess… Så får vi följa dolken tillbaka till dess början, och hela tiden får dolken ett nytt värde för den vars händer den hamnar i.
Pär Thörn är en väldigt intressant författare, och också en av dem som ofta testar nya sätt att berätta. 2013 gav han ut en bok med serienoveller, tecknat av flera olika serieskapare, och han har skrivit böcker som Mutationer av Anna-Greta Leijon, Tidsstudiemannen och Verkligheten nedtecknas, ges ord, förvanskas och blir del av en ny omformad verklighet: dokument kring mordet på Robert Risberg i Uddevalla 960513. Thörn vrider och vänder på litteraturbegreppet, ofta med en encyklopedisk touch – att sortera och dokumentera. I SvD skrev en recensent att Pär Thörn skriver vad som faller honom in. Så slumpartat tror jag inte det är, jag tror att det är ytterst medvetet som han byter sätt att uttrycka sig genom.
Att novellen Äganderätten… blivit bildsatt av Lars Krantz, passar perfekt. Krantz har en väldigt mörk bildvärld, han har skapat sig en särposition i Sverige med sina svarta, tuschfyllda serier. I sina serier, som oftast utspelar sig i utkanten av vårt synfält, verkar han drivas att skildra det annorlunda, och i den här boken får han verkligen utlopp för det.
Äganderätten… är en kort bok, men det gör den på inget sätt ointressant eller trivial som verk. Den trycktes endast i en begränsad upplaga, och det finns, icke så förvånande, 666 numrerade exemplar ute till försäljning. Jag önskar mer sådant här, mer experiment med bild och text, mer böcker som ska vara svåra att kategorisera. Vi behöver det.
Betyg: 7 av 10
— — —
Mikke Schiren