Alyce (2011)

Alyce
Thriller/Skräck, USA, 2011
Distributör: Njuta Films
Regissör: Jay Lee
Medverkande: Jade Dornfeld, Tamara Feldman, Eddie Rouse m.fl.
Längd: 94 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-07-06

— — —

Lewis Carrols tidlösa klassiker Alice i Underlandet är kanske en av vår tids mest älskade böcker. Dess fantasifulla och kreativa äventyr har trollbundit läsare i långt över hundra år. Medan boken primärt kanske riktar sig till de lite yngre, så har det alltid funnits en del skumraska och rent av mörka element i berättelsen som snärjt intresset även hos den äldre publiken. Det är med andra ord inte så konstigt att man i årtionden hört filmentusiaster  önska sig en mer vuxen filmatisering av berättelsen som verkligen tar till vara på bokens mer obehagliga sidor.  Men när Jay Lee meddelande att han ämnade ge den odödliga sagan en modern makeover i sin kommande skräckfilm var det ändå en del som instinktivt skyggade undan. Kunde verkligen regissören bakom Zombie Strippers! göra berättelsen rättvisa? Svaret skulle nog komma att förvåna alla.

Alyce, spelad av Jade Dornfeld, verkar kanske vid första ögonkastet som en rätt vanlig och kanske något introvert ung kvinna. Kanske fanns det en tid då hon faktiskt var det, men det var innan den där ödesdigra natten då hennes värld plötsligt vändes upp och ned. När hennes väninna Carrol, spelad av Tamara Feldman, får veta att hennes pojkvän har var otrogen försöker Alice göra sitt bästa för att muntra upp henne. Det hela slutar med att de två vännerna ger sig ut på ett uppdrag att bli så fulla och höga som möjligt innan natten är slut. Efter en vild natt ute på stan går de båda upp på taket hemma hos Alice för att ta in den grandiosa storstadsutsikten. Men efter att ett spratt går fruktansvärt fel råkar Alyce knuffa ner sin vän från lägenhetskomplexet. Hon överlever fallet, men frågan är om döden inte hade varit barmhärtigare. Medan Carrol  desperat kämpar för sitt liv på stadens sjukhus försöker Alyce fly undan sina skuldkänslor på det enda sätt hon kan komma på. I en värld av droger och alkohol faller Alyce allt djupare ner i ett mörkt kaninhål, och det enda som väntar på botten är ond bråd död.

Alyce skiljer sig rejält i tonen från Jay Lees tidigare verk. Den som väntade sig att se den pubertala humor eller ostiga dussinskräck som regissören annars gjort sig känd för kommer troligen att bli rejält besviken. Alyce är nämligen en förvånansvärt vuxen berättelse, inte bara för regissören utan även för genren som helhet.

När den är som allra bäst är Alyce en rent fantastisk karaktärsstudie som träffsäkert porträtterar en ung kvinnas eskalerande galenskap och söndertrasade samvete. Jade Dornfeld gör ett riktigt bra jobb med att fånga karaktärens ständiga kamp mot kvävande skuldkänslor och en till synes brännande skam. Medan många filmer med liknande teman har lite väl bråttom med att visa karaktärens slutgiltiga mentala kollaps, så har Jay Lee tack och lov valt att låta berättelsen ta den tid den behöver. Nästan två tredjedelar av filmen ägnas åt att visa upp den gradvis allt eskalerande förändringen i Alyce beteende och förhållande till det hon gjort. Medan många scener vid en första anblick kanske kan verka onödiga, så bildar de tillsammans ett utstuderat lapptäcke av obehag. Att se Alyce sakta tappa fästet om såväl verkligheten som sitt gamla jag är riktigt kusligt, då varje scen bara ökar känslan av att något verkligen inte står rätt till.

Jade Dornfeld fantastiska karaktärsporträtt lyfter verkligen filmen

Tyvärr brottas även filmen med en del problem som den gott kunde ha klarat sig utan. Under filmens avslutande akt verkar det nästan som att man gått över till ett helt annat manus. Som genom ett trollslag är den långsamma men ack så skickligt genomföra karaktärsutvecklingen borta, och i dess ställe lämnas publiken med orgie i brutalitet och våld. Medan effekterna lämnar föga att klaga över, så är det svårt att inte undra över varför man gjorde en sådan helomvändning. När blodet och tarmarna börjar flyga kors och tvärs över skärmen verkar den tidigare genuint obehagliga Alyce nästan ha blivit utbytt mot någon dussinkaraktär ur en trött splatterfilm.  Det finns förvisso inget aktivt dåligt med den senare hälften av filmen, men den skapar en sådan obalans att filmens narrativ nästan helt brakar samman.

Medan hon förvisso får poäng för kreativitet så har Alyce ett och annat att lära sig om kökshygien!

Alyce har dessutom en förmåga att ibland kännas lite väl predikande. Man verkar vilja föra en dialog med publiken över hur förstörd och dekadent vår omvärld blivit på sistone, och antyder nästan att galenskap och brottslighet är något oundvikligt i en värld som redan tappat förståndet. Medan detta skulle kunna ha varit en riktigt intressant fråga att spinna vidare på i filmen, så verkar tanken på en invävd moral försvinna lika fort som den introducerades. Efter en minst sagt förvirrande scen där vår protagonist smeker sig framför tv-sända krigsrapporter så överges nämligen debatten helt. Synd, med tanke på den potential konceptet faktiskt har.

Alyce är en film som står på rätt osäkra ben, och som  inte verkar  ha helt  klart för sig vad den egentligen vill vara för slags film. Vill den ge publiken en insikt i hur skuld och skam kan äta upp en människa inifrån, eller vill den tillfredställa en så bred publik som möjligt med våld och blod? Medan balansen kanske kunde ha varit betydligt bättre, så är dock Alyce en riktigt uppfriskande upplevelse. I en genre där ordet verkar ha tappat all betydelse har Jay Lee verkligen gått in för att göra en vuxen berättelse.

Betyg: 7.5 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör