En otrohetsaffär
Erotik, Frankrike, 2011
Distributör: Njutafilms
Regi: Ovidie
Längd: 80 min
Skådespelare: Delfynn Delage, Nomi, Graziella Diamond, Pascal Saint James m.fl.
Ute nu på svensk DVD
– – –
Ovidie började sin karriär inom porren som aktris och manusförfattare men fick snart i uppdrag att även regissera erotisk film. Det gjorde hon som 20-åring för legenden Marc Dorcels bolag. Hon skrev även ett feministiskt manifest som var avsett att röra om i grytan och bryta med porrbranschens manliga uttryck. 2011 regisserade hon En otrohetsaffär som ursprungligen producerades för TV-kanalen French Lover TV och som nu släpps på DVD av Njutafilms.
Ovidie brukar kallas för den intellektuella då hon var filosofistudent innan hon slog igenom i porren. Hon tog genast stor plats i branschen och hennes strävan efter att regissera filmer bestod i att hon ville förändra representationerna i en bransch som numera är stelt konservativ och likriktad. Ambitionen är förvisso beundransvärd, men att Ovidies En otrohetsaffär radikalt skulle skilja sig från annan kontemporär erotik har jag mycket svårt att se.
Filmen kretsar kring två par som har äktenskapliga problem och sedan länge förlorat gnistan i sina förhållanden. Dels följer vi en doktor som av sin fru fått tillåtelse att en gång i veckan gå till en älskarinna för att inte helt brytas ned av slentrian i förhållandet. Vi följer också doktorns vän som också han lever i en stel relation då han sitter hemma och onanerar medan hans fru är på jobbet. Snart står fruarna inte ut med sina utlevande män utan vill också de ha en del av kakan och ger sig ut i parkerna efter unga män att ligga med. Det utvecklar sig till ett farsartat drama med många komplikationer.
Ovidie har gjort en snäll porrfilm som till ytan är ganska oförarglig. Problemet ligger som jag ser det i att filmen lanseras som ett banbrytande feministiskt verk medan den i själva verket är en tråkig och rent av pretentiös erotisk film. Looken är hopplöst anonym och filmen ser verkligen ut som en TV-produktion. Och vad det feministiska i uttrycket består utav är för mig en gåta.
Faktum är att En otrohetsaffär är en traditionell sexfilm med en berättelse full av klichéer. Att filmens protagonister är medelålders män som tröttnat på sina fruar och därför måste besöka prostituerade och yngre kvinnor, och att detta framställs som en mannens natur, är enbart korkat. Kvinnorna får i och för sig sin ”revansch” genom att de bryter mönstret och också de ger sig ut för utomäktenskapliga ligg. Men att detta skulle vara en symbolakt för kvinnlig frigörelse ser jag som något mycket grunt.
Om filmen nu förmedlar ett kvinnligt uttryck säger den oss att kvinnans sexualitet är sofistikerad, fin och romantisk. Detta då filmen undviker konventioner som det avslutande money shot:et och liknande. Filmen förmedlar en madonna-bild av kvinnan medan dagens massproducerade porr snarare kan sägas framställa kvinnan som en hora. Men ett hora-madonna-komplex kan aldrig vara rätt väg att gå för att nyansera bilden av kvinnan i erotisk film. Ovidie väljer att framställa kvinnan som en mytisk varelse vars sexualitet är ”snäll” och direkt sammankopplad med romantik. Kvinnorna i filmen avviker visserligen från äktenskapets bojor i slutet på sin lilla sex-tripp, men det hela känns påklistrat och föga övertygande.
En otrohetsaffär är en konservativ sexfilm förpackad till något annat. För den som är på jakt efter kvalitetserotik skulle jag istället rekommendera andra filmer i Njutafilms-utgivning. Till exempel Shaun Costellos More Than Sisters (1979) – en underlig porr-remake på Brian De Palmas Sisters, eller varför inte Maria Bettys fetischfilmer.
Betyg: 3 av 10
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent