Inside Ring / Le premier cercle
Gangsterfilm, Frankrike, 2009
Regi: Laurent Tuel
Skådespelare: Jean Reno, Gaspard Ulliel, Vahina Giocante, Sami Bouajila med fler.
Längd: 95 min
Finns på svensk dvd och bluray från 2010-08-04
— — —
Inside Ring, eller Le premier cercle som filmen heter på originalspråket franska, är helt klart en stilistiskt snygg thriller. Filmen sprakar av snygga sydfranska miljöer, stiliga kostymer och lyxiga bilar. Filmen säljs in lite som en fransk Eastern Promises (2007) eftersom den utger sig för att spegla öststatsbrottslighet i Centraleuropa. Den här gången rör det sig dock om armenier och inte om den ryska maffian. Filmens inledning är också mycket lovande. Till svartvita arkivbilder förklaras hur de arma armenierna tvingades fly från sitt hemland och att flertalet av dem hamnade i Frankrike. Som i så många fall förut hade vissa ur minoriteten svårt att integrera sig och slog sig istället in på brottets väg. Nu har det gått snart hundra år men ränderna går som man säger inte lätt ur tigern.
Upplägget är klassiskt och för tankarna till Coppolas klassiska Gudfader-trilogi. Den armenska maffiafamiljen Malakians överhuvud Milo (Jean Reno) börjar bli gammal och vill lämna över tronen till sonen Anton (Gaspard Ulliel). Anton är dock inte speciellt sugen på att bli maffiaboss utan vill istället driva ett fint litet hotell på Rivieran. Han har naturligtvis också förälskat sig i en flicka (Vahina Giocante) som inte är armenier och därför också ogillas av fadern. Parallellt får man också följa inspektör Saunier (Sami Bouajila) som jagat Malakian-klanen i många herrans år. Detta har helt klart varit en kamp i motvind som bland annat kostat honom hans partner. Saunier var också med när Milos äldre son dödades vid ett rånförsök, något som maffiabossen Milo inte glömmer i först taget. Kollisionen mellan maffiabossen Milo och slitvargen Sauner är naturligtvis oundviklig. Men hur kommer det påverka den ofrivilliga arvtagaren Anton och hans fästmö?
Skärp dig nu ungjäkel och börja gangstra igen, säger pappa Milo (Reno) till sin son Anton (Ulliel)
Det är alltså inte mycket nytt under solen och kanske är också det som är Inside Rings stora problem. Man förstår tidigt i filmen var allt är på väg och hur det ska sluta. klichéer staplas på varandra och när Milo ska utföra sitt ”sista” stora rån är det nästan så att man slår på gäspen trots att intentionerna förmodligen är de motsatta. Jag kan heller inte låta bli att undra vad filmens manusförfattare och regissör Laurent Tuel egentligen vet om armenisk organiserad brottslighet? 60-åriga gubbar som springer runt och gör väpnade värdetransportrån samtidigt som de lever i lyx känns inte direkt trovärdigt. Borde de inte ha underhuggare till denna typ av sysslor? Och varför vill Milo att sonen Anton ska vara med på det sista farliga rånet? Vore inte en hotellfasad istället perfekt för att tvätta pengarna? Tuel väljer dock att bortse från denna typ av realism för att istället få en explosiv final där alla karaktärer knyts ihop med vapen i hand. Denna typ av manuslösningar kan man leva med i testosteronfilm med Jason Statham. Men när det i Inside Ring inte heller finns speciellt mycket action kan man faktiskt inte låta bli att undra vad som egentligen ska var behållningen med filmen.
Som helhet är Inside Ring fin att titta på men den är också fylld av urtvättade klichéer och tunt manusarbete. Den står också mest och hackar och kommer aldrig riktigt igång. Lite synd faktiskt att det blev så för Jean Reno är faktiskt riktigt bra i sin roll som armensk maffiaboss. Kanske borde Tuel ha lagt ner mer tid på research. Och då menar jag både inom gangsterfilmsgenren och om den verkliga armeniska organiserade brottsligheten.
Betyg: 4 av 10
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör