Försvunnen
Thriller, Sverige, 2011
Distributör: Buena Vista
Manus och regi: Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson
Skådespelare: Sofia Ledarp, Kjell Bergqvist och Björn Kjellman
På svensk dvd från 2011.12.28
— — —
Hurra för svensk independentfilm. Och en stor eloge till Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson, som helt utan hjälp av något statligt filmstöd, lyckades skrapa ihop nästan 10 miljoner. 6 år tog det, men under 2011 så avtäcktes Försvunnen. En inte helt tokig terror/stalker-thriller som lyckas utklassa de flesta andra svenska produktioner från detta år.
Sofia Ledarp spelar Malin. En tjej som efter en personlig tragedi bestämmer sig för att packa sina saker och byta stad. Ensam med sitt flyttlass beger hon sig norrut och in i de djupa svenska skogarna. Men Malin är inte ensam. En svart jeep dyker gång på gång upp och något försent inser hon att detta är mer än bara ett konstigt sammanträffande…
Speciellt filmens första hälft är riktigt engagerande och rejält nervkittlande. Man riktigt känner Malins ensamhet när hon nattetid färdas genom de stora svenska skogspartierna. Sen finns han där. Mardrömmen förkroppsligad som mannen i den svarta jeepen. Kjell Bergqvist har nog aldrig, trots sin mångåriga erfarenhet av att spela diverse skitstövlar, framstått mer osympatisk än han gör denna gång. En tredje person, Stefan spelad av fjanten Björn Kellman, snubblar också in i historien. Han verkar vilja hjälpa Malin, men kan hon egentligen lita på honom? Det hela utvecklas till en katt och råttalek där den öde skogen fungerar både som Malins hinder och hjälpmedel.
Kjelle Bergqvist kan då vara en riktigt läbbig figur
”I den svenska skogen kan ingen höra dig skrika” borde vara en bra tagline till denna film. Med svepande överblicksbilder så får också Olsson och Åkesson den svenska skogen att se både gigantisk och kusligt öde ut. Men tyvärr förlitar de sig också lite för mycket på detta element. Trots att Malin och hennes helmesiga följeslagare Stefan hela tiden färdas så verkar de frustrerande nog också stå kvar och stampa vid samma punkt. Det känns lite som om det inte funnits pengar till att flytta på kamerautrustningen och därför fortsätter filmandet vid samma stora sten. Dessutom börjar Malin bete sig allt mer obegripligt och klantigt ju längre in filmen man kommer. Detta gör att man tyvärr tappar lite av de sympatier man kände för henne under filmens inledning och istället börjar man störa sig på henne. Det hade också varit befogat att komma med något åtminstone lite oväntat mot filmens slut. Kanske klämma in någon form av ytterligare utveckling som kunde tagit spänningen till en ännu högre nivå. Något sådant kommer dessvärre aldrig. Istället blir det bara en extra joggingrunda i skogen och en halvmjäkig avslutning.
Trots att Försvunnen inte riktigt håller vad den från början utlovar så tycker jag den är klart sevärd, inte minst för Kjell Bergqvists rolltolkning som iskall psykopat. Försvunnen är också Olsson och Åkessons första långfilm och problemet med filmen ligger snarare i ett svagt manus än vid deras regi. Det här är två talangfulla herrar och nu har de förmodligen också lärt sig av sina misstag. Förhoppningsvis så tar det inte 6 år innan de kommer med nästa film och då skulle jag inte bli förvånad om allt sitter som en smäck. Förövrigt känns det mycket bra att de valde att inte göra ännu en trött svensk polisfilm utan istället provade något lite annorlunda, åtminstone inom ett svenskt populärfilmsperspektiv. I många andra länder så är som bekant upplägget ”hamna i klorna på dårar i vildmarken” en väletablerad och populära skräckfilmsformel. Så vill du se något spännande och står där i videobutiken med Jägarna 2 i ena handen och Försvunnen i den andra så skulle jag utan tvekan rekommendera den sistnämnda. Här får du åtminstone något lite unikt även om Olsson och Åkesson gärna hade kunnat få skruva brutaliteten några snäpp. Men det är ju klart. Filmen är tänkt för en svensk mainstream-publik inte den gemena inälvshunden.
Betyg: 5,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör