Skräck – Boken Som Gud Glömde
Facklitteratur, Sverige, 2011, Semic
Författare: Mattias Lindeblad
Språk: Svenska
360 sidor
Finns att köpa genom svenska återförsäljare från oktober 2011
— — —
Jag fastnade själv för skräck någon gång när jag var runt tio år gammal, och det är en förälskelse som hållt i sig sen dess. Sverige har aldrig varit någon särskilt bra grogrund för skräck dock, vår filmproduktion sträcker sig till en handfull titlar, och det finns heller inte mycket skrivet på svenska om ämnet skräckfilm. Mattias Lindeblad, själv en sann skräckentusiast, måste också insett detta när han efter att ha skrivit två böcker om hårdrock, bestämde sig för att skriva en bok om de filmer och böcker som ligger honom varmast om hjärtat.
Är man ute efter teoretiska djupdykningar eller vetenskapliga filosofier är det här helt fel bok, då det mer är någon slags blandform av intervjubok och fragmentarisk uppväxtskildring. Lindeblad varvar intervjuer med utvalda aktörer inom skräcken med berättelser från sin egen barn- och ungdomstid när han började fastna för skräck och upplevde filmerna för första gången. Det är en språkligt väldigt lättsam bok som enkelt kan läsas både av erfarna skräckrävar och de som inte är så insatta på ämnet. Lindeblad förklarar det han berättar på ett tydligt sätt, utan att för den skull göra det till någon introduktionsbok till skräck.
De bästa delarna är helt klart hans skildringar av sin egen uppväxt med skräck, då dessa anekdoter oftast är fyllda med stor igenkänningsfaktor och en enorm dos humor som träffar helt rätt. Det märks tydligt att Lindeblad älskar det han skriver om, det lyser konstant igenom en stark entusiasm som smittar av sig på läsaren och som gör det betydligt roligare att läsa boken. Han går från sitt första möte med skräck i form av en Dracula-tidning som han hade med sig till ett lantställe, ett möte som, utan att avslöja för mycket, slutade i en återkommande pinsam situation för Lindeblad. Det är hans berättelser om sitt eget liv som skräckfantast som ger den här boken en unik prägel. Istället för att vara något halvdant lexikon till de kändaste skräckikonerna, som tyvärr omslaget lite tråkigt nog pekar på, blir det en ren fröjd att läsa även om man har benhård koll på skräckfilm, då den faktiskt har något nytt att komma med.
Boken bygger som nämnt också en hel del på intervjuer, bland annat med Gunnar Hansen, och dessa är väl genomförda och i regel intressanta att läsa. Lindeblad intervjuar även i sammanhanget lite udda figurer så som en präst och en psykolog och försöker få dessa att ge sin bild av hur de ser på skräck, vilket faktiskt blir rätt så intressant att läsa. Den enda invändning jag kan ha är att Lindeblad involverar ett medium som intervjuobjekt i boken, vilket känns smått oseriöst och det är svårt att ta människan på allvar när hon fullt seriöst talar om det hon gör som något som faktiskt fungerar. Annars är det flera av de som intervjuas här som har bra koll på vad de talar om, och som har något att bidra med till Lindeblads bok. Kul också att han delvis gör nedtramp i svensk skräck och intervjuar bland annat författaren Andreas Roman.
Skräck – Boken Som Gud Glömde (2011) hade i ärlighetens namn gärna fått vara ännu längre. Den går väldigt fort att ta sig igenom, och man hade önskat att Lindeblad skrivit ihop ännu mer sidor där han delger pinsamma och behjärtansvärda minnen om sin uppväxt med skräcken. Den ger dig inget nytt perspektiv på skräck som genre, vare sig det gäller böcker eller film, och den ger heller inget svar på varför skräck är så fascinerande. Men det behövs heller inte, vi som redan är frälsta behöver ingen förklaring, och vill man dyka ner i det teoretiska och vetenskapliga träsket finns det gott om andra böcker som gör så. Lindeblad gör istället något eget och berättar helt sonika om en skräckfantasts möte med och upplevelse av skräck i olika former, och framförallt gör han det så bra att det inte finns någon ursäkt att inte läsa den här boken.
Betyg: 7 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör