Premutos – Lord of the Living Dead (Originaltitel: Premutos – Der Gefallene Engel)
Skräck, Tyskland, 1997
Manus och regi: Olaf Ittenbach
Medverkande: Fidelis Atuma, Anke Fabre, Christopher Stacey mfl.
Distributör: Njuta Films
Längd: 106 minuter
Finns på svensk dvd sedan 2011-10-05
— — —
Tyskland verkar ha en fallenhet för att göra sina skräckfilmer extrema i någon mån. Vi har å ena sidan filmer som Nekromantik (1987), där det inte helt lättsmälta ämnet nekrofili står i centrum, och å andra sidan regissören Olaf Ittenbach, som gillar att göra sina filmer så blodiga som möjligt. Vad detta beror på kan man bara spekulera i, men faktum är att majoriteten av tysk skräck fokuserar på att vara antingen så blodig som möjligt eller så chockerande som möjligt.
Den tidigare nämnda Ittenbach gjorde 1997 filmen Premutos – Lord of the Living Dead, där han berättar om en fallen ängel som heter just Premutos. Denne har en förmåga att väcka de döda till liv, vilket givetvis inte leder till något gott, utan istället gör att de döda återvänder som zombier. När fadern i en familj hittar en nedgrävd kista i sin trädgård, där bland annat en gammal bok återfinns. Sonen lockas av boken, och nyfikenheten får honom att börja läsa i den, vilket leder till att han förvandlas till en demon, och sedan brakar helvetet loss när de döda börjar vakna till liv och jaga de levande.
Personligen har jag aldrig varit mycket för den här typen av film, för mig krävs det helt enkelt mer än bara stora mängder blod för att göra en bra film. Jag blev därför smått förvånad när det visade sig att Premutos faktiskt hade mer än bara detta att erbjuda. Filmen är under den första timmen mer av en slags besynnerlig berättelse om en smått dysfunktionell tysk familj, där pappan samlar på Conan-svärd och sonen är en tvättäkta mes. Detta gör sig väl inte direkt bra på film, men det är på något underligt vis underhållande, och det pågår för många knasigheter för att man inte ska underhållas åtminstone lite av vad som försiggår. Lägg därtill en stundtals bedrövlig dubbning där de gormande tyska rösterna inte alls synkar med läpprörelserna.
Är man ett gorefan lär man nog ändå gilla Premutos, för när det väl drar igång med kladdigheterna, drar det igång ordentligt. Filmens sista halvtimme är i princip en showreel av vilka blodigheter Ittenbach kan skapa och visa upp. Efter ett tag blir det lite tröttsamt att se strykfula tyskar med bedrövliga kläder och frisyer ha ihjäl zombies på löpande band, men lyckligtvis är det åtminstone lite variation på det hela. Ittenbach är rätt duktig på att göra effekter, men det blir aldrig vare sig äckligt eller otäckt, då filmen till stor del är en excess i våld och gore, vilket gör att man lätt vänjer sig fort.
Filmens största behållning är helt klart dess diverse underligheter. När det i slutet dyker upp en Jesus-figur som skjuter någon form av laserblixtar med händerna kan man inte annat än att njuta av hur underbart skräpigt det är, även om jag gärna hade sett att denna figur varit med betydligt mer i filmen. Karaktärernas beteenden är förövrigt bara dom värda en djup granskning, då de uppför sig på diverse sätt som inte kan ses som friskt av någon i denna värld. Förhoppningsvis ger väl inte Premutos en rättvis bild av hur den genomsnittlige tysken uppför sig, för då kan man på riktigt börja oroa sig över att något är riktigt fel i det landet.
Premutos är ingen film man rekommenderar till vem som helst. Det krävs mycket av tittaren för att uppskatta det här, om man inte är en sucker för gore förstås. Klarar man av att se det vridna och knasiga i filmen, kan man nog liksom jag finna den åtminstone delvis underhållande. Tyvärr är filmen för lång för sitt eget bästa, och icke-gore-bitarna blir lite väl utdragna emellanåt. Jag måste ändå säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen, och den undviker till stor del att vara alltför seg. Premutos är på många sätt en underlig film som lider av mängder av brister och fel, men är ändå underhållande i sin virrighet, vilket får ses som ett gott betyg.
Betyg: 3,5 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör