Nightmare on Left Bank (Originaltitel: Linkeroever)
Skräck, Belgien, 2008
Regi: Pieter Van Hees
Medverkande: Eline Kuppens, Matthias Schoenaerts, Sien Eggers mfl.
Distributör: Njuta Films
Längd: 92 minuter
Finns på svensk dvd och blu-ray från 2011-09-03
— — —
Belgien är nog knappast ett land som de flesta automatiskt associerar med skräckfilm. Utöver ett fåtal undantag som Harry Kümels Daughters of Darkness (1971) har landet stått relativt anonymt genom åren, och det är först nu under 2000-talet som belgarna börjat göra väsen från sig med filmer som Calvaire (2004) och det fransk-belgiska samarbetet The Pack (2010). Nightmare on Left Bank (2008), debutfilmen av den belgiska regissören Pieter Van Hees, tar oss till den lägenhetshustäta stadsdelen Linkeroever (Left Bank) i Antwerpen där det blandas svårbegriplig psykologisk skräck med korta inslag av motbjudande body horror.
Efter att löperskan Marie (Eline Kuppens) skadar sitt knä och därmed går miste om chansen att följa med på en tävling hon tränat intensivt för, väljer hon att flytta in med den nya pojkvännen Bobby (Matthias Schoenaerts) i hans lägenhet i Antwerpens Left Bank-kvarter. Dessvärre verkar inte allt vara som det ska. Hon får snart reda på att kvinnan som tidigare bodde i lägenheten försvann under mystiska omständigheter, och även Bobby verkar dölja ett par hemligheter under ytan. Innan hon hinner reagera har hon redan sugits in i en spiral av otäcka visioner som alla verkar vara relaterade till den nya lägenheten och det skadade knät som verkar vara allt annat än på bättringsvägen.
En kall öde miljö och dyster stämning är något som snabbt etablerar sinnelaget i Nightmare on Left Bank. Det är långt ifrån en inbjudande destination regissören Pieter Van Hees tar tittaren till och likt Lars von Triers Antichrist (2009) besitter den någon nästintill ogreppbar kvalité som som bidrar till den drömlika stämningen. Något som slår mig är att Left Bank-området som filmen tar plats i påminner förvånansvärt starkt om vårat egna Sverige. Om man bara räknar bort den språkliga barriären så hade filmen i övrigt lätt kunnat vara placerad någonstans i Stockholmstrakterna utan att större ändringar skulle behövt ske. Detta kanske förklarar varför det som sker känns så nära och krypande obehagligt trots det trolska innehållet.
På många sätt är filmens mystiska och dunkla karaktär både dess styrka och svaghet. På samma sätt som hur Roman Polanskis Hyresgästen (1976) är fullspäckad av besynnerliga händelser som genom filmen låter sig stå oförklarade är Nightmare on Left Bank välfylld med kryptiska drömsekvenser och ett labyrintlikt mysterium. Det är just detta som bidrar till den obehagliga mardrömslika stämningen i och med frågorna som ges utan att bli besvarade, men samtidigt så går detta för långt på sina ställen och slutligen känner jag mig mer förvirrad än skrämd. Mytologin kring den sedan medeltiden aktiva sekten Dragon’s Guild som ligger bakom de besynnerliga händelserna som sker kring Marie är ett intressant inslag, och det är synd att man inte valt att lägga mer fokus på dem med en desto mer informativ djupdykning kring deras aktivitet genom seklerna. I och för sig skulle detta medfört att en del av mystiken skulle försvunnit, men nu när man har tillfälle till att dela med sig av tempelriddarliknande ockulta sekter känner åtminstone jag mig aningen besviken över att jag inte fått se mer.
Det är inte utan svårigheter jag grubblat över vad jag egentligen känner för Nightmare on Left Bank. Visserligen finns det en del kvar att önska av filmen, och det känns som att det finns en stor potential till att skrämma som går förlorad. Det vacklar en aning på sina ställen och det finns en tendens till att upprepa sig en gång för mycket, särskilt i och med alla dessa sexscener som tycks komma från ingenstans. Men för att vara en debutfilm så är det ändock ett moget verk som både är välspelat och som besitter en obehagligt tät atmosfär som inte minst bygger på det kyliga (dock aldrig 2000-talstråkigt grå/blå) fotot. Förhoppningsvis kommer vi inom de närmsta åren se fler livstecken från Van Hees där han kan visa upp om han har fler visuella mardrömmar att dela med sig av. Mer än gärna får hans belgiska kompanjoner även hjälpa till med att tydligt placera Belgien på skräckfilmskartan och dra bort lite av uppmärksamheten från sina blodtörstiga grannar i syd.
Betyg: 5 av 10
— — —
Rickard Blixt: FromBeyond-redaktör