The Diary of A black Widow
Smallz One
Horrorcore, Usa, 2009
Lyrikal Snuff Productions
Finns på USA-import från 2009
— — —
Det är kallt och regnet öser ner. På en parkbänk hittar två unga män en övergiven dagbok som regndropparna ser ut att undvika. Nyfiket börjar de bläddra i sitt fynd och snart har de fått en inblick i en väldigt speciell kvinnas liv. Ingående beskrivningar på hur hon kallblodigt mördar och torterar avslöjas, dessutom verkar det som om kvinnan går igång på otäckheterna. I dagboken finns även ett löfte – hon tänker återvända för att fortsätta sitt mördande. Plötsligt ser en av de unga männen hur det rör sig i buskarna och ett gällt kacklande skratt hörs. De slänger ifrån sig dagboken och lägger benen på ryggen. Men det är försent, den svarta änkan Smallz One har redan greppat ett krampaktigt tag om en av ynglingarnas hår.
Så inleds Smallz Ones skiva The Diary of A black Widow. En platta helt klart av det extrema slaget, speciellt för att komma ifrån en ung kvinna. Tuffa rap-donnor som Smallz One växer ju inte direkt på träd. La Chat och Gangsta Boo från Memphis kan nämnas, och kanske i synnerhet Zigg Zagg från Sacramento. Men få, eller kanske ingen, kommer i närheten av New Mexicos egen horrorcore-drottning Smallz One. Hennes persona är rejält mörk och komplex. Tänk er en blandning av Blair Witch-häxan, Ringu-Sadako och paranoid gängbrud så har ni en fingervisning i rätt riktning . Dessutom kokar hon av ilska. Med blodiga tänder väser hon ur sig bläcksvart hat riktat mot allt från mesiga bitchar till wannabetuffingar och våldtäktsmän. Smallz One är definitivt inte någon söt liten rap-brutta att leka med.
Vad skiljer då Smallz Ones mot de manliga motsvarigheterna inom horrorcore-genren? Främst är det hennes texter som helt klart har ett mer kvinnligt perspektiv. I detta ligger också The Diary of a black Widows största styrka. Smallz One vänder och vrider på genusperspektiven och agerar både offer och gärningsman. Hon är ena sekunden paranoid och rädd för att någon lurar i mörkret för att våldta henne. Nästa sekund kokar hatet över och hon kidnappar både kvinnor och män för att leva ut sina skruvade lustar. Hennes egen blodlust blandas med det hat som tusentals år av kvinnligt förtryck har fött fram. Smallz Ones medicin blir att ta kontrollen och vara mer ondskefull som mer utstuderat sadistiskt än sina manliga motsvarigheter.
På Rape the Rapist beskriver Smallz One exempelvis hur hon utnyttjas som medhjälpare till en gravt sjuk och manlig sadist. En situation som hon sedantröttnar på och sedan vänder tillbaks på mannen själv i en minst sagt kastrerande final. På Family Slaughter riktas hatet mot den egna familjen medans hon själv ligger illa till på effektfulla Creepshow. Ett manligt fan, skickligt gestaltad av en råtaggad Cyco, riktar sitt habegär mot henne och plötsligt är det hon som är objektet. Som ni märker är så är skivans teman ganska kluvna, men detta behöver inte vara något negativt. Förmodligen så är dessa multipla känslouttryck ganska reppresentabla för hur många unga kvinnor känner sig i dagens västerländska samhälle där våldtäkter och kvinnomord är en del av vardagen. Alla tjejer kanske inte skulle ha valt att krydda sin ångest med massa perversa mordscenarion, men det här är Smallz Ones fantasier. Eller om ni så vill, hennes fiktiva dagbok.
Även om vissa av skivans spår inte är tillräckligt mörka för att backa upp Smallz Ones verbala styggelser så är The Diary of A black Widow en ganska välgjord och välproducerad skiva. Hennes röst kan vara lite monoton och nasal i längden (även om hon inte är i närheten av Eminem eller B-Real), men eftersom skivan har en gedigen gästlista så blir det aldrig ett problem. Bland gästerna finns den tidiga nämnda Cyco , men även artister som Scum, Death4told, Razakel, Ikkurrus dyker upp och öser ur sig några rejäla skopor verbalt splatter. Några fillers-låtar som kunde ha plockats bort finns förvisso. De uppvägs dock till större delen av riktigt bra spår som Death to Your Soul där ett beat baserat på ett nedstämt piano och en otäck liten flöjt passar perfekt till Smallz Ones skruvade leverans. På det hela så visar Smallz One på The Diary of A black Widow att hon helt klart är en otäck liten trollpacka att räkna med. Förhoppningsvis finner hon tillräckligt med bränsle i sitt hat att återvända ännu en gång sprida sina komplexa obehagligheter.
För den som är nyfiken finns här en videolänk till Smallz Ones låt Listen to Them Cry. Länken kommer dock med en varning. Videon innehäller en hel del ganska grova tokerier, bland annat urinerar Smallz One på en nunna.
Betyg: 6 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör