Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon, kinesisk titel: Saam gwok dzi gin lung se gap
Krig/Wuxia, Kina, 2008
Distributör: Icon Home Entertainment
Regi: Daniel Lee
Skådespelare: Andy Lau, Maggie Q, Sammo Hung m.fl.
Längd: 98 minuter
Finns på svensk dvd från 2009-11-18, den beskådade utgåvan för denna recension är dock Icons regionsfria import-blu ray utgiven 2011-07-31.
— — —
På senare år har kinesisk storfilm med ”wuxia”-inslag (ärofyllda berättelser om svärdsbeväpnade hjältar) fått en storstilad revival. Gång på gång har vi som blickar mot öst fått se svärdsförsedda dynastikrigare i tusental ryka ihop någonstans i Kinas blodiga historia. Budgeten har ofta varit lika imponerande som antalet statister, och de kinesiska storstjärnorna har naturligtvis flockats runt produktionerna. Startskottet på denna nya filmvåg kan nog anses vara Ang Lees internationella succé med Crouching Tiger, Hidden Dragon (2000). Andra storfilmer som kan nämnas är Zhang Yimous Curse of the Golden Flower (2006) och John Woos Red Cliff från 2008. Betydligt mindre internationellt känd är Daniel Lees Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon som även den bygger på samma litterära förlaga som Red Cliff.
Tre kungariken sliter Kina i stycken i ett tillsynes oändligt inbördeskrig. Andy Lau spelar den rakryggade Zhao Zilong (samma karaktär som Jun Hu spelade i Red Cliff). Han är till en början en tillsynes ordinär bondpojke som drömmer om att befria sitt hemland från den invaderande krigsherren Cao Cao (lysande spelad av skådisveteranen Damien Lau) och hans trupper. Zhao ansluter sig till krigsherren Liu Bei och visar sig snabbt vara en ytterst kompetent krigare som snabbt stiger inom de millitära leden. Efter några minst sagt heroiska krigsinsatser så blir han tillslut en av Shu Hans fem tigergeneraler. Men tiden går och inget förändras. Krigsherrarna går en efter en ur tiden men arvingar finns alltid där för att ta över krigandet. Allt ställs på sin spetts med en sista omfattande krigskampanj där Cao Caos dotterdotter Cao Ying (Maggie Q) ska drivas ur landet. Men Cao Ying är en strateg och räkna med…
Historien om de tre kinesiska kungarikenas långvariga inbördeskrig har behandlats förut vid flera tillfällen. Samma år som Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon kom som sagt också den mer uppmärksammade mastodontproduktionen Red Cliff. Förgrunden är den samma; Luo Guanzhongs klassiska novell Romance of the Three Kingdoms som skrevs på 1300-talet. Dock skiljer sig dessa filmer ganska mycket åt. John Woo klämmer in så mycket från novellen som möjligt och fyller sin film med mängder av karaktärer och krigsherrar. I Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon fokuserar Daniel Lee istället på en man – Zhao Zilong.
Historien berättas ur Zhaos gamle vän och vapenbroder Luo Ping-Ans (Sammo Hung) ögon. Ping-Ans finns hela tiden i periferierna och betraktar passivt hur Zhao stiger i rang och anseende. Under de bådas livsresa uppstår dock tvivel på vad det är de egentligen krigar för. De nås också av insikten att de först och främst är pjäser på krigsherrarnas gigantiska schackbord. Som så ofta i denna typ av kinesisk film så är gränsen mellan gott och ont så hårfin att den ryms i en diffus gråskala. Det är inte någon ideologi eller religion som finns i bakgrunden utan snarare vem som anser sig ha rätt att härska. Det är heroiskt sentimentalt och allt genomsyras av krigsfilosofi om lojalitet och ära.
Även om Three Kingdoms: Resurrection of the Dragons budget endast är en bagatell jämfört med Red Cliff så är den absolut inte småskalig. Det som uteblir är de gigantiska folkhaven som drabbar samman. Istället så fokuseras filmens action på ett fåtal personer som ställs öga mot öga på slagfältet. Oftast befinner de sig på hästryggar och är beväpnade med långa spjut istället för svärd. Detta ger en något annorlunda actionkoreografi som faktiskt påminner en smula om engelska riddares lanshantering. Jag tror heller inte att vänner av Hong Kong-action kommer att bli besvikna. Slowmotion-scener där soldaters kroppar realistiskt perforeras med stora spjutblad blandas med jättesnygga hoppsparkar i regn. Linework (linor som hjälper skådespelarna med att hoppa och flyga lite längre än vad som är fysiskt möjligt) används, men inte till överdrift. Allt är dessutom hopfogat med ett vackert foto bestående av yrande snö och öppna ökenlandskap. Som åskådare känner man sig helt trygg i Daniel Lees händer och det blir heller aldrig, som det lätt kan bli i denna typ av film, allt för snurrigt med massor av generaler med liknande namn. Det är bara att luta sig tillbaka i soffan och följa med på en riktigt medryckande krigsopera.
Visst känns 98 minuter lite magert med tanke på filmens episka upplägg. Jag skulle gärna exempelvis ha velat veta lite mer om Zhaos kärleksintresse som tyvärr bara blixtrar förbi. Även Sammo Hungs karaktär kunde ha målats ut lite mer då han egentligen bara framstår som en skugga i större delen av filmen. Skådespelarna gör förövrigt ett klart godkänt jobb. Stilige Andy Lau är som klippt och skuren för rollen som Zhao och är trovärdig som både ung man och 70-åring. Det som höjer filmen ett extra snäpp är däremot filmens yngre förmågor. Andy On är exempelvis perfekt som ung hetsporre men bäst är vackra Maggie Q som krigarprinsessan Cao Ying. När hon och Andy Lau mot en ökenbakgrund virvlande ryker ihop är det svårt att inte få kalla kårar längs ryggraden. Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon tillför egentligen inget nytt och ibland känns den ärligt talat lite jäktad. Trots detta är den en välslipad spjutspets rakt i hjärtat på oss som gillar storslagna kinesiska krigsepos och wuxiafilm.
Betyg: 6 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör
Jag vill också tillägga att jag är högst medveten om att det finns en diskussion om vad som kan räknas till wuxiafilm och vad som endast kan ses som filmer med ”wuxiainslag”. Många sakkunniga verkar exempelvis bli rejält upprörda om man kallar John Woos Red Cliff (2008) för wuxia. Har du några åsikter om detta så bidra gärna med en kommentar.