Dead & Buried
Skräck, USA, 1981
Distributör: Blue Underground
Regi: Gary Sherman
Manus: Dan O’Bannon och Ronald Shusett
Medverkande: James Farentino, Melody Anderson, Jack Albertson mfl.
Längd:94 minuter
Finns på amerikansk import-dvd och blu-ray
— — —
Efter att ha skrivit manus till succén Alien (1979), som det väl knappast råder något tvivel om när det kommer till dess storhet, hade troligen Dan O’Bannon betydligt mer att säga till om i Hollywood. Två år efter att Alien kommit släpptes hans nästa bidrag till skräckgenren, som innehåller en del storheter inom genrefilmen. Här kan vi bland annat se tidiga effekter av Stan Winston, som sedan skulle gå vidare till att göra specialeffekter till bland annat Terminator 2 (1991) och Aliens (1986), och i en mindre roll kan man se Robert Englund, som sedermera blev Freddy Krueger med biopubliker världen över.
Dead & Buried (1981) utspelar sig i den lilla kuststaden Potter’s Bluff, där sheriffen inser att något väldigt underligt händer i hans stad. Människor som besöker staden blir brutalt mördade, bara för att några dagar senare ses vandra omkring som vanliga invånare. Hans fru börjar bete sig allt underligare, och han misstänker att det är något lurt med stadens rättsläkare, som inte verkar ha rent mjöl i påsen. Sanningen visar sig vara otäckare än vad han någonsin kunnat drömma om…
I mina ögon är det svårt att hur man än vrider och vänder på det inte uppmärksamma Dead & Buried åtminstone delvis för alla de stora namn som är sammankopplade med den. Vi har tre personer som har kommit att betyda mycket för skräckfilmsgenren, var och en på sitt sätt, och det är intressant att se Winston och Englund i ett så tidigt skede i deras då ännu inte uppmärksammade karriärer. Efter att ha sett filmen står det dock klart att den är så mycket mer än bara namnen som är kopplade till den, då den visar sig vara en ytterst effektiv liten rysare som inte på något sätt överskuggas av kultstatusen på vissa av de som arbetade med den.
Tittaren bjuds på en skrämmande historia som doftar både HP Lovecraft och Stephen King, vilket alltid får ses som något positivt. Den lilla kuststaden utgör en väldigt kuslig och ödslig miljö som fungerar utmärkt för den berättelse filmen vill förmedla, det råder ständigt en viss känsla av isolation och avskildhet, vilket bara gör det hela ännu läskigare. Intrigen spelas ut på ett vis som sätter tittaren i en osäker position, där man inte direkt begriper vad det är som sker, utan som man först får reda på en senare skede i filmens gång. Detta är ett grepp man ofta kan se hos skräckfilmens toppskikt, och som i princip alltid fungerar utmärkt när man vill skrämma tittaren. Den enda karaktären man egentligen kan sympatisera med är sheriffen, särskilt eftersom att resten av stadens invånare beter sig minst sagt underligt och moraliskt tveksamt. Den lilla staden och dess invånare bildar en hotande kraft och blir på något sätt en slags enhetlig ondska som hotar de få godhjärtade karaktärerna i filmen, vilket återigen pekar på att miljön i filmen är väl vald för dess syfte, då småstaden aldrig erbjuder något slags hopp om att undfly det som hotar.
Om man, liksom jag, hyser en stor kärlek för skräckfilmer från det underbara 80-talet är Dead & Buried en film man till varje pris bör ta och se. Den bjuder på en genuint otäck stämning och en slags ödslig atmosfär som bidrar till att man som tittare känner ett visst obehag inför det som utspelar sig, vilket får ses som något väldigt positivt när det gäller skräck. Stan Winstons effekter här är knappast hans bästa, men filmen bjuder ändå på en hel del godsaker på det området, och stämningen i sig gör filmen mer än sevärd. Även om det inte är 80-talets bästa skräckfilm så har man mycket att hämta hos Dead & Buried, som kanske inte är den mest originella film som gjorts, men som ändå på alla sätt och vis är sevärd och som bör gå hem hos alla skräckfantaster, särskilt de som föredrar att de döda hellre återvänder än stannar i sina gravar.
Betyg: 7 av 10
– – –
David Larsson: FromBeyond-redaktör