12:01
Science Fiction, Usa, 1993
Distributör: Image Entertainment
Regi: Jack Sholder
Skådespelare: Jonathan Silverman, Helen Slater, Martin Landau m.fl.
92 min
Finns på engelsk dvd-import
— — —
En man vaknar en morgon upp och inser att allt han upplever är så gott som identiskt med vad som skedde dagen innan, och varje gång dagen tar slut börjar den om. Låter detta en aning bekant? Jag talar givetvis om tv-filmen 12:01 (1993) som baserades på novellen 12:01 PM (1973). Var detta inte filmen ni tänkte på? Det kan bero på att samma år som 12:01 sändes på amerikansk television gjorde Harold Ramis och Bill Murray succé världen över med Måndag hela veckan (1993), som även den handlar om en man som en dag vaknar upp och finner att han tvingas uppleva samma dygn gång på gång i en ändlös loop.
En dag vaknar Barry upp till vad som verkar bli en helt vanlig dag. Han anländer försenad till sitt kontorsarbete, skojar runt med sina kollegor och får en rejäl utskällning av sin överordnade för sitt slarviga beteende. Under arbetsdagen träffar han på en kvinna som han omedelbart blir attraherad av och klumpigt misslyckas flörta med. Efter arbetet bevittnar han hur kvinnan, vars namn är Lisa, blir brutalt nedskjuten precis utanför jobbet av ett par män i en svart van. När den traumatiserande dagen äntligen når sitt slut och Barry lagt sig för att sova träffas hans hus av blixten och nattdukslampan ger honom en stöt som får honom att kollapsa. När han sedan vaknar upp morgonen därefter upptäcker han att allting som skedde dagen tidigare upprepas i detalj. Först tror han att hans huvud spelar honom ett spratt, men snart så inser han att han fastnat i en tidsloop som får dagen att starta om varje gång klockan slår en minut över 12 på natten, och han är en den enda personen som är medveten om vad som sker.
Föga förvånande blommade en viss kontrovers ut kort efter att Måndag hela veckan vunnit publiken över. Författaren Richard Lupoff (som skrev novellen 12:01 PM) och Jonathan Heap (producent till 12:01 samt regissör till den Oscars-nominerade kortfilmen 12:01 PM från 1990) hävdade upprört att Måndag hela veckan var ett plagiat på deras idéer och försökte ta i med rättsliga åtgärder för att ställa de ansvariga till rätta. Dock så blev detta en David mot Goliat-kamp som de varken hade tid eller ork med och till slut gav de upp.
Trots att Måndag hela veckan och 12:01 delar hela den där tidsloop-idén mellan varandra så är de två väldigt skilda filmer i övriga avseenden. Till skillnad från Bill Murray-fordonet finns det här en logisk förklaring till varför tidsloopen har skett, och Barry har så fullt upp med att nysta i en konspiratorisk mordgåta att han inte har tid med att satsa på att bli en bätte människa och lägra Andie MacDowell. Visserligen så finns det en nypa romantik inkvarterad även här, men fokus ligger ändå på att lösa mysteriet bakom vilka som låg bakom mordet på Lisa och vad det har att göra med varför dygnet upprepar sig självt. Det hela är en smått spännande färd som bjuder på ett antal twistar, som i och för sig inte direkt är svåra att förutse, men ändock intet mindre underhållande.
Visst är det kul att få se biroller som arbetskamraten Howard (Jeremy Piven) och den sluge chefsforskaren Dr. Thadius Moxley (Martin Landau), men trots deras medverkan och en rätt habil intrig känns 12:01 i helhet som att den är något för bagatellartad för att lyckas med att lämna ett bestående intryck. Science fiction-elementet utforskas inte tillräckligt ingående för att tillfredsställa de nyfikna behoven hos mig och mordmysteriet är aningen för simpelt för att överraska. Jonathan Silverman gör visserligen ifrån sig ett helt okej arbete som huvudrollsinnehavare, men det är först halvvägs in i filmen som han just börjar övertyga och inte irritera med sitt småsinta beteende. Hur orättvist det än kan tyckas så kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket bättre Bill Murray karismatiskt sköter arbetet i Måndag hela veckan, eller, ja kanske särskilt, hur övertygande ångestfyllt en strålande Kurtwood Smith presterar i Jonathan Heaps kortfilm från 1990.
Om det är någon film som man bör se (om man nödvändigtvis måste välja) om tidsloopar så är det just Heaps drygt 30 minuter långa Twilight Zone-doftande visit hos en man som upplever, inte ett dygn, utan enbart en och samma timma gång på gång. Fri från humor och med en mycket mörkare ton lyckas den utmärkt med att demonstrera den mardrömslika insikten hos en plågad man som förstår att han kommer uppleva samma timme i en evighet.
Betyg: 4 av 10
— — —
Rickard Blixt: FromBeyond-redaktör