Warhammer 40,000: Space Marine
Format: Xbox 360/PS3/PC
Kategori: Tredjepersonsskjutare
Utvecklare: Reliq Entertainment
Utgivare: THQ
Release: September 2011
— — —
Precis som så många andra ur min generation, så gick jag igenom en period av mitt liv där jag flirtade med figurspel i diverse former. Eller nåja, flirt är kanske lite i underkant, då de strategiska elementen att bygga upp en egen armé för att sedan se mina trupper sakta men säkert besegra fienden borde nog snarare kallas en passion. Det fanns en veritabel uppsjö av figurspel under det tidiga 90-talet, men de som jag ständigt återvände till var Warhammer och Warhammer 40,000. Då jag var långt ifrån ensam om att ha förtrollats av det universum Games Workshop hade skapat, så är det kanske inte så förvånande att det dykt upp ett och annat PC och Tv-spel baserat på franchisen under åren. Med undantag av titlar som till exempel Space Hulk, så var merparten av dessa strategiska i sitt upplägg, och lät spelaren ta kontroll över en hel armé. En del av spelen implementerade till och med figurspelets regler, för att skapa en så trogen upplevelse som möjligt. Kanske var det just därför som jag, och många andra, aldrig riktigt fastnade för dessa spel. För den där strategiska rollen som general, det var ju just det vi upplevde nere i källarlokalerna vi höll till i. Nej, det vi sökte var ett spel som lät oss känna stridens hetta och verkligen få uppleva att vi blott var en liten kugge i det stora maskineri de enorma stridsfälten var. Tyvärr såg det länge ut som om denna längtan skulle få gå ouppfylld. Men det var innan Reliq Entertainments Warhammer 40,000: Space Marine såg dagens ljus, som till synes lovade att infria alla våra mörkaste önskningar. Men går det verkligen att överföra ett figurspel till en tredjepersonsskjutare utan att förlora spelets själ? Är Warhammer 40,000: Space Marine spelet vi väntat på, eller är det bara ännu ett snabbt hopsnickrat licensspel?
I en mörk och avlägsen framtid har nästan hela mänsklighetens existens förvandlats till ett galaktiskt krig på så många fronter att man sedan länge tappat räkningen. Tur då att det finns Space Marines, det jordliga imperiets elittrupper, som kan rensa upp på stridsfältet. Bärandes enorma rustningar och en förödande arsenal är de en kraft att räkna med. Och en kraft att räkna med, det är vad en av imperiets smedjevärldar är i behov av. Planeten har nämligen invaderats av Orks, gröna rymdtroll, som hotar att ta över de milslånga fabrikerna och stoppa produktionen av de vapen som jordens så illa behöver. Därför skickas kapten Titus och hans Ultra Marines till planeten för att försöka hindra invasionen. Men det dröjer inte länge innan Titus börjar ana ugglor i mossen. Orks är inte direkta kända för sina briljanta planer, så vem är det egentligen som håller i trådarna?
Reliq Entertainment har lagt ner stor möda på spelets utseende
Det första man lägger märke till Warhammer 40,000: Space Marine är hur fantastiskt troget spelet är till sitt källmaterial rent visuellt. Den som är bekant med figurspelet kommer genast att känna igen såväl soldaters rustningar, de stilistiska Ork-skeppen och den gotiska arkitekturen på den imperiestyrda planeten. Alla karaktärer, alla fordon och miljöer känns som om de vore direkt lyfta ur något av spelets officiella illustrationer, och fångar verkligen den ödesdigra och krigshärjade miljö det hela utspelar sig i. Detta är dock lite av ett tveeggat svärd, då de som inte är bekanta med figurspelet lämnas med en hel del funderingar. Detta gäller inte bara spelets visuella aspekter, utan genomsyrar även dess handling. För den som är obekant med spelen kan det te lite underligt med gröna rymdtroll som pratar som om de just snubblat ut från en engelsk pub, eller imperiets nästintill fetischliknande inställning till dödskallar. Det är dessutom inte vidare ovanligt att slänger sig med termer och namn som med allra högsta trolighet låter som rappakalja för gemene man. Men allt får faktiskt sin förklaring i sinom tid, och är man bara villig att låta denna mörka och bistra framtidsvision omfamna en, så finns det väldigt mycket att hämta här.
Man har sannerligen inte sparat på krutet, eller blodet, i Warhammer 40,000: Space Marine
Rent spelmässigt påminner Warhammer 40,000: Space Marine en hel del om Gears of War, då spelets strider inte enbart utkämpas med hjälp av pistoler och gevär, utan även bjuder på en och annan närstrid. Det som skiljer de två åt är dock att Space Marine har en betydligt starkare fokus på dessa närstrider än Gears of War. Ammunition är nämligen något av en bristvara när hela galaxen står på randen till undergång, och det säger nästan sig självt att du inte kommer kunna skjuta ner alla av de tusentals fiender du möter under spelets gång. Det är inte ovanligt att du attackeras av rena flodvågor av fiender, där varje attack kan bestå av uppemot hundra fiendesoldater. Tack och lov har en Space Marine en rätt så gedigen arsenal att bekämpa sina fiender med. Utöver den mångfald av skjutvapen du finner under spelets gång, som inkluderar allt från den vanliga Bolter-puffran till det hagelbösse-liknande Melta-geväret och railgunklonen Lascanon, har du även en trio dödliga närstridsvapen. Ditt smidiga Chainsword gräver sig snabbt genom fienderna kött och låter dem nästintill explodera i ett fyrverkeri av blod, medan din Power Axe ger dig något långsammare men starkare hugg. Det helt klart dominerande vapnet är dock din mäktiga Thunder Hammer, som låter sig smäda dina fiender likt en åskgud. Detta blir extra tillfredsställande i kombination med de segment av spelet som låter dig använda jump packs, enorma jetmotorer som låter dig hoppa högt upp i luften för att sedan krascha ner mot dina fiender med förödande effekt. Att få syn på en fiendetrupp när man är som högst uppe i ett jet-assisterat hopp, för att sedan plocka fram sin blixtrande hammare och förnöjt viska ordet ”Hammertime!” är otroligt tillfredsställande, och det är i stunder som dessa som spelet verkligen kommer till sin rätt.
Det kanske inte är första klass, men spelets Jump Pack tar dig dit du ska, och snabbt dessutom!
Det ligger något viseralt och makabert underhållande över att använda sig av spelets närstridsvapen, vilket är tur, då du kommer att använda dem ofta. Utöver att snabba ta hand om stora fiendeskockar låter de dig nämligen göra några riktigt styliserade avslutningar på dina attacker som osökt för tankarna till Mortal Kombats fatalities. Dessa är dock inte bara till för att tillfredställa den blodtörstige. När man tittar sig runt så inser man nämligen att det är något som saknas i spelet. Det finns inga medkits eller andra föremål som kan återställa din livskraft, och Titus saknar andra shooterhjältars förmåga att självläka sina sår. Istället är det enbart genom dessa benbrytande och bloddrypande avslutningar som du få tillbaks din ork. Med andra är ditt enda sätt att överleva de nästintill oändliga fiendeattackerna att kasta dig rakt in i fiendehorden och börja karva för glatta livet.
Stop! Hammertime!
”Bra karl reder sig själv” är ett gammalt uttryck som passar in alldeles utmärkt på Warhammer 40,000: Space Marine. Titus är nästan aldrig helt ensam i spelet, utan har oftast sällskap av sina orderbröders eller trupper av Imperial Guards. Problemet är att dessa sällan är till någon större hjälp under stridigheterna. Vid första anblick kan det verka som att de gör minst lika mycket som du själv, då de inte är sena att springa fram till fiender och attackera dem. Allt faller dock samman när man stannar upp för en stund och inser att de lika gärna kunde ha spelat sten-sax-påse med fienden, då dessa strider kan pågå i evigheter om du själv inte tar hand om den invaderande plågan. Självfallet bör inte ett spel ta ifrån spelaren dennes rätt att själv ta sig an spelets alla fiender, men det hade öppnat upp för lite mer strategisk krigföring om dina allierade hade varit mer än enkla statister.
Om dina medhjälpare bäst beskrivs som odugliga, så är snarare motsatsen fallet med dina fiender. De aldrig sinande vågorna av Orks uppvisar mest en flockmentalitet och ställer inte till några större problem, men det hela blir desto mer utmanande när spelets riktiga fiender dyker upp. De kaosdyrkande Chaos Space Marines och deras demoner är allt annat än dumma, och arbetar ofta tillsammans för att ta kål på dig. Det kan bli minst sagt svettigt när du försöker brotta ner en eldögd demonisk fasa samtidigt som du försöker undvika kulor, raketer och granater som ständigt regnar ner över dig.
Spelets multiplayermatcher låter dig spela som fienden, men även som andra brödraskap från Space Marines-ordern
Med så mycket positivt att säga om Warhammer 40,000: Space Marine är det synd att många troligen kommer avfärda det utan att ens ägna det en andra tanke. Problemet är nämligen att vi sett allt det här förr. Så många av de största spelserierna som finns idag har lånat så kraftigt från Games Workshops enorma universum, att det är svårt att bli lika exalterad över Warhammer 40,000: Space Marine som man borde. Spelet är otroligt vackert, har en djup och emotionellt engagerande berättelse och har otroligt tighta kontroller, men tyvärr är Games Workshop helt enkelt lite för sent ute. Spelet är en minst sagt kompentent shooter som inkluderat och polerat många av genrens bästa element, men det finns inget som egentligen är nytt som skulle motivera ett köp för den som inte känner till franchisen. Men för den inbitne Warhammer-fanatikern kan Warhammer 40,000: Space Marine med sin gotiska och hårda design, atmosfärriska miljöer och välskrivna handling vara just det spel du så länge suktat efter.
Betyg 7 av 10
— — —
Johan Axell; FromBeyond-medarbetare