The Beyond (1981)

The Beyond (Originaltitel: E tu vivrai nel terrore – L’aldilà)

Skräck, Italien, 1981

Regi: Lucio Fulci

Manus: Lucio Fulci, Dardano Sacchetti och Giorgio Mariuzzo

Distributör: Njuta Films

Medverkande: Catriona McColl, David Warbeck, Cinzia Monreale

Längd: 87 minuter

Finns på svensk DVD från: 2006-08-01

— — —

Många skräckfilmsfantaster världen över håller Lucio Fulci varmt om hjärtat för hans oförglömliga bidrag till genren. Trots att det är femton år sedan han dog är han fortfarande ett av de största namnen när det gäller italiensk genrefilm, och hans filmer har onekligen satt djupa spår i filmhistorien. Han var verksam under den italienska filmens storhetsperiod och bidrog med filmer till flera genrer, men det är framför allt hans skräckfilmer som man minns och som hyllas mest, där det ofta förekom väldigt starka och minnesvärda våldsscener, som väldigt få regissörer än till denna dag lyckats med att komma nära. Den film som ofta nämns som hans bästa och viktigaste bidrag till skräckfilmsgenren är The Beyond (1981).

Catriona McColl spelar Liza, en ung kvinna från New York, som en dag äger ett gammalt hotell från sin rika morbror. Hon bestämmer sig för att rusta upp hotellet, då det minst sagt är nergånget, för att kunna driva det som en verksamhet. Problemen hopar sig tidigt när mystiska olyckor inträffar och folk dör av oförklarliga orsaker. Samtidigt får Liza besök av den unga Emily (Cinzia Monreale), en blind flicka som verkar besitta stor kunskap om det gamla hotellet, och hon berättar att Liza måste ge sig av därifrån snarast. Liza märker snart att saker och ting inte står rätt till, och med hjälp av den stilige doktorn John McCabe, spelad av David Warbeck, försöker hon ta reda på vad som egentligen händer. Det visar sig att hotellet är byggt på en av de sju portarna till helvetet, och om de inte lyckas stänga den kommer ondskan ta över världen…

Jag nämnde tidigare i min recension av City of the Living Dead (1980) att det ofta vilar en väldigt påtaglig atmosfär över Fulcis filmer. Denna stämning är mer närvarande än någonsin i The Beyond, där det konstant råder en känsla av att någonting är väldigt fel. I den här filmen ges aldrig något hopp, tittaren får aldrig någon möjlighet att tro att saker och ting kommer ställa sig tillrätta, utan man märker istället i princip direkt från att filmen startar att det aldrig kan sluta lyckligt. Jag kan inte komma på någon annan regissör än Fulci som så starkt lyckas måla sina filmer med en så kolsvart och hopplös färg att det nästan blir plågsamt att titta på. Att göra skräckfilm på det här sättet är ett helt lysande grepp och vittnar tydligt om att Fulci var en sann mästare på det han gjorde, och han lyckades med saker som ingen annan hade gjort, och som ingen heller gjort än idag.

Intrigen i The Beyond är minst sagt fragmentarisk och det finns gott om logiska luckor i handlingen här. Detta ska man i det här fallet dock inte se som något negativt, utan det förstärker snarare upplevelsen ytterligare och när man aldrig riktigt har någon klar förståelse av vad det är som egentligen pågår blir skräcken och terrorn ännu mer påtaglig, vilket även det är ett typiskt drag hos Fulci och då främst i hans filmer från den här tidsperioden, där denna står som det starkast lysande exemplet. Scener utspelar sig utan att man riktigt förstår helt vad som händer, vilket kan vara svårt att acceptera om man ser filmen för första gången, och som bidrar till att det här är en film som verkligen tjänar på att bli sedd mer än en gång, då jag tror att det är först då man kan uppskatta den till fullo. Bristen på logik accelererar ytterligare mot filmens slut, där Fulci lämnar tittaren helt i mörkret när det kommer till att förstå vad som sker, och liksom dess huvudkaraktärer är man vilse i den mardröm som utspelar sig framför ens ögon.

Ofta när man talar om den här filmen så är dess bloddrypande specialeffekter och våldsscener ett återkommande ämne, vilket knappast är svårt att förstå när man ser den. Fulci sparar inte på våldet här, utan låter istället tittaren gång på gång utsättas för extremt grafiska scener som knappast lättar på filmens redan nattsvarta atmosfär. Förutom en riktigt tafflig scen som involverar ett gäng riktigt fula spindlar, kan man inte annat än att hysa stor beundran för hur effekterna i filmen ser ut, där vi får ett par scener som knappast lämnar ens minne i första taget. Till allt detta kommer också Fabio Frizzis mästerverk till soundtrack, som ackompanjerar filmen på bästa möjliga sätt och bidrar till att förstärka den olycksbådande stämningen ytterligare och som får flera scener att bli ännu mer minnesvärda.

The Beyond är i mångt och mycket en väldigt typisk Fulci-film för den här tidsperioden, och det är fullt förståeligt att det ofta är den man nämner som hans absoluta mästerverk. Ytterst få skräckfilmer, om ens någon, har lyckats fånga mig med en så stark känsla av undergång och hopplöshet, och det är delvis detta som gör The Beyond till den fantastiska film som den är. Möjligen drabbas den av ett bakslag på grund av sin väldiga brist på logik när det kommer till handlingen, för även om jag älskar Fulcis sätt att berätta på, så blir det i den här filmen så pass starkt att man inte undrar om filmen istället hade tjänat på att vara några minuter längre. Tempot vrids mot slutet upp och allt går i en helt rasande fart fram mot den sista bildrutan, och jag hade kanske önskat att man fått sett mer av vad som händer, då Fulci ger oss antydningar som vittnar om några i mina ögon väldigt intressanta saker som jag tror hade gjort sig utmärkt på film. Trots detta kan jag inte låta bli att hysa en stor kärlek för den här filmen, och även om det i mina ögon kanske inte är Fulcis absolut bästa film, så är jag definitivt beredd att hålla med om att det är hans absolut viktigaste bidrag till skräckfilmsgenren. Som en spiral rakt ner mot det helvete som hotellet är byggt på, tar The Beyond med tittaren på en oförglömlig resa späckad av död och undergång, och med ett slut som tveklöst tillhör skräckfilmsgenrens absolut bästa.

Betyg: 7,5 av 10

– – –

David Larsson: Frombeyond-redaktör