Skräckgenren blev en allt större del av populärkulturen i det svenska folkhemmet under 1970-talet. Detta märktes inte minst i serietidningsställen hos de svenska matvarubutikerna och kioskerna.
Under 1970-talet var skräckserietidningar väldigt populära i Sverige. Åtta olika tidningar lanserades 1972, och fram till 1975 gavs ett tjugotal titlar ut av de svenska serieförlagen Semic, Red Clown, Svenska Serier och Williams.
Varför skräckserier var så populära i Sverige under den här tiden är oklart. Kanske låg de bara väldigt rätt i tiden. Efter 1975 svalnade intresset, och även om skräckserier har getts ut efter det så har de aldrig nått samma popularitet som under guldåren 1972-1975.
Bland de populäraste titlarna fanns Chock, som gavs ut av Semic. Chock innehöll vältecknade, högkvalitativa serier från de amerikanska förlagorna Creepy och Eerie från förlaget Warren Publishing, där karaktären Uncle Creepy – eller Slemmy, som han hette på svenska – presenterade de olika berättelserna. Ett särskilt roligt inslag i Chock var att Svenska Vampyrföreningen fick en egen spalt – SVAF-bullentinen – där unga läsare fick en första orientering i skräcklitteratur och tips om aktuella skräckfilmer.
Semic gav också ut Boris Karloffs Midnattsrysare, med läckra omslag av den svenska skräcktecknaren Hans Arnold. Från Warrens utgivning hämtade de också material till tidningarna Vampirella och Vampyr, som kretsade kring en karaktär skapad av Famous Monsters of Filmland-redaktören Forrest J. Ackermann och Trina Robbins.
Red Clown var ett mytomspunnet serieförlag som gav ut flera färgstarka skräckserier, däribland Marvels Dracula i två olika tidningar. Gravmannen var en häftig serie som förde tankarna till den äldre skolans svartvita zombierysare. Häxtimmen, Kallblodig och Varmblodig samlade olika skräckserier från Marvel Comics. Red Clowns titlar är enkla att känna igen på grund av de handtextade omslagen med skarpa färger.
I början av 1970-talet skapade Marvel egna serieadaptioner baserade på de klassiska filmmonstren, däribland Dracula, Varulven och Frankensteins monster. Hos förlaget AB Svenska Serier fick alla dessa monster en varsin egen tidning på svenska. Marvels monsterserier var populära, inte minst Werewolf by Night som introducerade karaktären Moon Knight – bägge har nyligen filmatiserats för Disney Plus.
Att Marvel började satsa på skräckserier berodde på lättnader i den amerikanska seriecensuren som tillät skräckserier baserade på litterära verk. Detta innebar att även DC Comics påbörjade en egen skräckserieproduktion. I Sverige gavs dessa ut av Williams Förlag, med titlar som Frysaren, Rysaren, Skräckmagasinet och Skräckserien. Även den svenska skräckserieutgivningen blev forum för debatt, som när Konsum föreslog att man skulle ta bort ett flertal skräckserier ur tidningssortimentet.
En annan populär form av skräcklitteratur under 1970-talet var B. Wahlströms pocketserie Kalla kårar, där hela åttiotvå titlar gavs ut mellan 1971 och 1984. Denna guldålder för skräckgenren sammanföll också med den så kallade ”Skräcksommaren 1972”, då SVT visade åtta klassiska rysare från Universal Studios.
Idag är det kanske främst femtiotalisterna som minns 1970-talets svenska skräckserietidningar, och de är förhållandevis sällsynta att få tag på. Chock verkar höra till de titlar som lämnat störst avtryck och som har det högsta samlarvärdet. Medan Chock och Marvels monstertidningar dyker upp på andrahandsmarknaden med jämna mellanrum känns Red Clowns tidningar aningen mer sällsynta, liksom DC-tidningarna från Williams.
Överlag känns det som att det inte finns så överdrivet många exemplar av de klassiska skräcktidningarna i omlopp, och de lär bara bli mer sällsynta med tiden. Stöter man på en trave gamla skräckserier på loppis kan det med andra ord vara värt att slå till.
— — —
Robin Larsson