Skuggvakt (2011)

Skuggvakt
Skönlitteratur, Sverige, 2011, Mörkersdottir
Författare: Jonas Lejon
Språk: Svenska
297 sidor
Finns att köpa genom svenska återförsäljare
— — —

I vågen av John Ajvide Lindqvists succéer har det kommit en uppsjö av svensk skräcklitteratur. Ett område som tidigare hade ett minst sagt skralt utbud kännetecknas nu istället av en stor mängd böcker tillgängliga för den nyfikne. Bland dessa hittar vi debutanten Jonas Lejon och hans roman Skuggvakt (2011).

I centrum står Kim, en tjej som bott i Stockholm större delen av sitt liv, men som liten spenderade mycket tid långt uppe i de norrländska skogarna. Efter att bearbetat barndomstrauman med flera olika psykologer och terapeuter bestämmer sig Kim för att bege sig mot sin familjs gamla stuga i norr, för att en gång för alla försöka konfrontera sina demoner. Väl där uppe börjar saker och ting lugnt, men snart märker Kim att något är väldigt fel, och att något väntat där uppe på henne under alla dessa år, något som inte vill att hon ska åka därifrån…

Jonas Lejon ska ha en eloge för att ha siktat på att baka in lite nordisk folktro i sin roman, något som jag hoppas på att fler författare ska göra. De gamla väsen som det berättats om sedan länge behöver en plats även i den moderna skräcklitteraturen, jag är övertygad om att det går att göra mycket otäckt av dessa figurer. Dock är det inte några elaka små tomtar som spelar huvudrollen i Lejons roman, utan fokus ligger väldigt mycket på dess karaktärer och de problem de bär med  inom sig själva. Huvudpersonen Kim, till exempel, framställs som en tyngd individ som behövt handskas med mycket skit i sitt liv, och som således också formats av det. Hon har svårt att lita på människor och vet inte hur hon ska ta itu med sin fars mystiska självmord.

Här ligger också problemet med Skuggvakt, jag fattar aldrig tycke för dess karaktärer. Även om de mycket tydligt har problem med sig själva, blir de aldrig värst sympatiska eller intressanta. I romanens sämsta stunder framstår de som riktiga skitstövlar som hyser tveksamma åsikter och häver ur sig vidriga repliker. Det är egentligen inte Lejons författarskap som det är fel på här, utan han har helt enkelt valt att skriva om fel karaktärer; individer som man faktiskt inte riktigt vet om man vill att det ska gå bra för eller inte. Det är som att han valt att placera karaktärerna i fel berättelse; här behövs det karaktärer man kan bry sig om, och de moraliskt tveksamma individer som förekommer i Skuggvakt hade möjligen passat bättre i något annat.

Det är synd att boken faller på detta, för spänningsmässigt lyckas Lejon berätta sin skräckhistoria rätt bra. Norrlandsskogarna är i princip som gjorda för otäckheter. Han bygger upp för något stort, som dock inte avslutas lika väl som det byggs upp. När finalen väl kommer känns det inte så klockrent som man önskat, istället lämnas en del åt sidan och hastas igenom, vilket gör att slutet känns smått otillfredsställande. Med tanke på att boken inte heller är värst lång hade Lejon kunnat ta mer tid på sig att få fram ett ordentligt slut, och även dyka djupare i sin användning av nordisk folktro, som tyvärr bara används rätt ytligt.

Skuggvakt är således ett debutantverk med tydliga brister, men som ändå visar spår på en författare som kan ha något att komma med. Lejon har fantasi så det verkar räcka, och det skulle inte förvåna mig om han snart dyker upp med något nytt i bokväg. Förhoppningsvis har han tills dess finputsat det som var mindre bra med Skuggvakt och sätter skräck i alla de som vågar läsa vad han skriver.

Betyg: 4 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör