Sankta Lucia
Slasher, Sverige, 2024
Regi: Viking Almquist
Skådespelare: Sanne Broström, Niki Löfberg, Klara Ljungdahl m.fl.
Längd: 72 minuter
Betyg: 5 av 10
För gemene man förknippas högtiderna i december med mysig stämning.
Pyntet åker upp i hemmet, julmusiken spelas pliktskyldigt och man stressar i sedvanlig ordning för att hinna med de sista paketköpen. Mys är även legio när det kommer till julfilm, vilket väl kanalen Hallmark bevisat om inte annat. Men, så måste det inte vara. Man kan ju också bestämma sig för att göra december till något allt annat än en mysig månad.
Så är fallet i Viking Almquists andra långfilm, Sankta Lucia. Vi följer Viola, som nyss dumpad av sin kille på självaste lucia söker tröst hos vännen Selma. De firar genom att hålla en begravning för förhållandet. Värre än så hade det inte varit om det inte vore för den mordiska kvinnan i luciamundering som av en slump hamnar i Violas liv. Snart blir lucia en dag där fokus ligger på annat än luciatåg och att sörja ett brustet förhållande…
Jag tycker att man ska ha en del saker i åtanke när man tar sig an Sankta Lucia. Vad jag förstått har den en budget på i runda slängar tjugotusen kronor, vilket när det kommer till att göra film är i princip ingenting. Med en så knapp ekonomi att förhålla sig till blir det också svårare att göra film och därför menar jag att Almquist lyckats mycket väl utifrån sina förutsättningar. Visuellt är det faktiskt överraskande snyggt. Jämfört med annan svensk film i samma budgetklass och genre jag sett är det här på en helt annan nivå. Det känns som att det finns en medvetenhet bakom såväl ljussättning som hur man filmat scenerna. Låt gå att det i många stunder är tydligt inspirerat av hur John Carpenter fotade Halloween (något Almquist själv uppgav i intervjun FromBeyond gjorde med honom tidigare i år), men sämre inspirationskällor kan man ju ha.
Där bristerna framförallt finns är i visst skådespeleri och dialog. Det märks stundtals att det inte är några avlönade skådisar som utgör rollistan och eftersom filmen är på det språk man själv har som modersmål blir det något mer påtagligt. Vad som inte riktigt landar i dialogen är att det i flera scener tvingas in slang som faktiskt flyger mig över huvudet och därför gör scenen svårare att ta till sig. Må så vara att jag är en 36-årig småbarnsfarsa som i själ är en gubbe, men nog kan man kräva av en slasher att den även riktar sig till ”oss äldre?”
Med det fört till protokollet är Sankta Lucia i det stora hela en rätt lyckad slasherfilm. Den har den ytterst goda smaken att nöja sig med att vara 72 minuter lång, använder praktiska effekter och lägger inte för mycket fokus på onödigheter. Nog blir man nyfiken på vad Almquist hade kunnat gjort med mer pengar och stöd, vilket han väl i en (med FromBeyond-ögon sedd) rättvisare värld också hade fått. Tills dess kan vi gott nöja oss med detta underhållande bevis på att det går att göra fullt duglig film även när man saknar stora medel.
— — —
David Larsson