Bruno Mattei (1931-2007) var en italiensk regissör som gjorde sig mest känd för sina ”lån” från andra filmer, men bakom detta fanns en sann mästare på att underhålla genom sina filmer.
Tio år efter succén med ”Re-Animator” gjorde Stuart Gordon den här filmen, som även det är en HP Lovecraft-influerad berättelse, där en familj flyttar in i ett slott som ruvar på en mörk och livsfarlig hemlighet.
Som så många redan är medvetna om så går det att diskutera italienska kannibal- och zombiefilmer i all oändlighet. Journalisten Jay Slater skred 2006 till verket och lät trycka det han tyckte var väsentligt – resultatet är boken ”Eaten Alive! Italian Cannibal and Zombie Movies”.
Tio år fick det dröja till att mångsysslaren Takeshi Kitano skulle återvända till sina hemtrakter.
Av alla dumma postapokalyptiska 1980-tals filmer så tar ändå Stave De Jarnatts ”Cherry 2000” knasighetspriset – och då är den inte ens italiensk.
Trots att amerikanen Michael Sopkiw endast var med i fyra italienska 1980-talsfilmer så lyckades han bli lite av en kultfilmsikon. Hans filmkarriär inleddes med postapocalyse-nedslaget ”2019: After the Fall of New York” i regi av Sergio Martino.
Den 26 – 27 februari hölls Göteborgs årliga Scandinavian Sci-fi, Game and Film Convention. FromBeyonds Kristoffer Pettersson var där och fick bland annat en pratstund med Michael Beck, stjärnan från 70-tals filmen ”The Warriors”.
I den hårda 80-talsrullen ”Savage Streets”, ser vi Linda Blair som en hämndlysten kvinna som är beredd att ta till vilka medel som än krävs för att ställa saker och ting till rätta.
Stuart Gordons Re-Animator är den troligen mest uppmärksammade och uppskattade filmatiseringen av författaren HP Lovecraft. En härligt tidstypisk skräckis som bjuder på både stora mängder blod och många skratt.
I Lucio Fulcis skräckklassiker hänger sig en präst, vilket leder till att en av portarna till helvetet öppnas, och de döda vaknar för att förgöra de levande. Späckad med mörk atmosfär och en stor mängd våld är detta en av Fulcis oftast nämnda filmer.