Sigurd Wongraven, med artistnamnet Satyr, är mest känd som ledfiguren i black metal-bandet Satyricon. Men 36-åringen har uppenbarligen fler strängar på sin nedstämda lyra. Kanske inte helt tippat är en av dessa exklusiv vinframställning.
Det är nog få som känner till så mycket om spagettiwesterngenren som den brittiska filmskaparen, programledaren och författaren Alex Cox. 10,000 Ways to Die är en kanonbra bok om man vill lära sig lite mer om en filmepok som är sorgligt förbisedd (även i kultfilmskretsar).
Skaparna bakom ”Saw”, James Wan och Leigh Whannell, har gjort en ny skräckfilm som är helt befriad från allt vad Jigsaw heter. I ”Insidious” står istället onda andar i fokus när en familj drabbas av deras vrede.
För den som vill se klassisk engelsk skräck i fullt HD-format så är det bara att skriva in datumet 13 juni 2011 i almanackan.
Lågbudgetsuccén ”Monsters” från 2010 kommer att få en uppföljare, där man planerar att vidareutveckla den värld som visades i den första filmen.
I John Ajvide Lindqvists senaste verk ”Tjärven”, som skrevs på 35 dagar, invaderas en avlägsen skärgårdsö av hungriga zombies mitt under ett midsommarfirande.
Den unga studenten Samantha tar ett jobb som barnvakt i retrodoftande skräckfilmen ”The House of the Devil”. Snart inser hon att det är något som inte står rätt till, men då är det redan för sent för att dra sig ur.
Det vankas minst sagt en halsbrytande och giftkloförsedd uppgörelse vid Blood Coves strand. Men är det gamla Frankenstein-monstret fortfarande stark nog att rå på ett genmanipulerat amfibiemonster?
1968 kom exploitationregissören Jack Hill med sitt bidrag till skräckfilmsgenren, den underliga och stundtals humoristiska ”Spider Baby”, som handlar om en vrickad familj som bor i ett avlägset hus, och som inte behandlar gäster på det bästa sättet.
När jag fick höra att Image Comics svartvita zombieserietidning ”The Walking Dead” skulle bli en tv-produktion blev jag först en smula skeptisk. Skulle det verkligen fungera att föra över Robert Kirkmans mörka framtidsvision till tv utan att behöva tillrättalägga våld och serietidningens komplexa relationer?