Nyckeln
Skönlitteratur, Sverige, 2013, Rabén & Sjögren
Författare: Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Språk: Svenska
814 sidor
— — —
När det är dags för Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren att knyta ihop sin trilogi om tonårshäxorna från den lilla staden Engelsfors, kan det väl knappast passa bättre än att göra det med en stundande apokalyps. En knapp månad har gått sedan de tragiska händelserna i Eld som bland annat ledde till Idas död efter de Utvaldas kamp mot den onda häxan Olivia och den sekteristiska organisationen Positiva Engelsfors. Tid för sorg och bearbetning finns dock inte när det snart visar sig att apokalypsen är närmare än vad de kunnat ana. Det blir inte lättare av att slitningar uppstår i gruppen och att det är oklart vem som står på vems sida och vem som man egentligen kan lita på.
Den bästa ungdomslitteraturen är den som inte bara talar sin till uppenbara målgrupp, utan som lika väl sträcker sig in även i vuxna hjärtan. Bergmark Elfgren och Strandberg vet detta och har visat det mer än väl i de två föregående Engelsfors-böckerna. Nyckeln är knappast något undantag, och frågan är om det inte blir tydligare än någonsin här. Svårhanterbar kärlek, död och utanförskap är inte saker som är exklusiva för tonåren, även om det kanske är då de känns som allra mest och är knepigast att deala med. Det kvittar att huvudpersonerna i böckerna är tonårstjejer, jag kan lika lätt relatera till de och sakerna de hanterar. Man hade kunnat göra det enklare för sig och bara siktat på att skriva en fantasytrilogi om tonårshäxor och låtit det mänskliga stå åt sidan för det övernaturliga, men då hade troligen inte de här böckerna blivit vare sig så bra eller så populära som de faktiskt är.
Inte bara ungdomslitteratur är beroende av välskrivna karaktärer, det gäller litteratur och kanske främst genregrundad sådan lika mycket. Tittar jag själv på de böcker jag håller närmast hjärtat personligen är det böcker där jag fått komma karaktärerna tätt inpå och känt vad de känt. Det är nästan som att Bergmark Elfgren och Strandberg tänkt samma sak när de skrivit sina böcker om Engelsfors, att man med sina egna litterära erfarenheter gjort val för att göra böckernas karaktärer till mer än bara text på papper. Likväl krävs det att man lyckas balansera det mänskliga med de övernaturliga inslagen, annars kan det ena lätt bli en uppenbar övervikt mot det andra. Både Cirkeln och Eld var praktexempel på detta, och det blir än mer uppenbart i Nyckeln. Här grottar man in sig djupare in den magivärld man tidigare byggt upp och vi får ta del av historia och bakgrund som tillför ytterligare skikt till berättelsen.
Med sina 814 sidor är Nyckeln den klart längsta av de tre, vilket också känns, på gott och ont. I överlag är jag positiv till att man väljer att avsluta trilogin med den största boken, för att få plats med att knyta ihop det som behövs knyta ihop. Tyvärr känns det också i vissa passager att man ger lite för mycket rum åt saker som kanske egentligen inte behöver ta så mycket plats, vilket främst avser karaktären Linnea. Det är sedan tidigare uppenbart att hon haft ett minst sagt ruffigt liv med missbruk och alkoholiserade föräldrar bakom sig, vilket påverkat henne starkt och gjort henne till något av en pariah i Engelsfors. Här lägger man för många sidor på att ytterligare cementera hennes situation som jävlig, vilket bidrar till att stjäla fokus från berättelsen i övrigt. Det är inte det att Linnea är en karaktär värd mindre plats än de andra, men det är nästan som att hon ges för mycket plats, även om det kanske mer känns så än faktiskt är så. Hennes berättelse vävs inte in med det andra lika väl som de övriga häxornas livssituationer.
När boken sedan börjar lida mot sitt slut och bygger upp inför den slutgiltiga kampen, är jag dock mer än villig att bortse från detta och bara hänge mig totalt åt författarnas trollbindande ord. Utan att avslöja för mycket märks det att författarna är stora Buffy-fans, och som förespråkare av den serien själv är det knappast negativt att bokens slut doftar Buffy. När man ser tillbaka på de närmare tvåtusen sidor författarna skrivit om ungdomshäxorna från Engelsfors slås man av att det finns en riktigt lyckad svensk fantasyserie som talar till mer än de genrefrälsta och redan inbitna. Att det är en tid för fantasy är väl inget nytt med Game of Thrones makalösa succé, men det gör inte Engelsfors-böckerna mindre spännande och intressanta. Det är ingen överdrift att hävda att författarna skapat något historiskt med sina böcker, och oavsett vad de tar sig an framöver är det med största sannolikhet detta de kommer bli ihågkomna för.
Betyg: 7 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör