Invasiva arter
Roman, Sverige
Förlag: Kraxa
Författare: Oscar Nilsson Tornborg
Antal sidor: 256
Språk: Svenska
Skräck är oftast som mest effektiv när den krockar med det vardagliga och det vackra.
När mötet mellan det mänskliga och det monstruösa sker uppstår sprickor i verkligheten och i dem kan mycket otäckt ske. Leonard Cohen sjöng att det är i sprickorna som ljuset kommer in, men jag skulle också vilja påstå att sprickorna lika väl kan släppa ut mörker.
I Oscar Nilsson Tornborgs debutroman Invasiva arter befinner vi oss på den fiktiva Merkö, belägen i Östersjön. I semesterparadiset Burge håller något fruktansvärt på att ske när bensinmacksföreståndaren Anders son Jens får ovälkommet besök i form av en larvliknande parasit som borrar sig in mellan hans tår. Lika fruktansvärt, fast på ett annat sätt, har Lukas det. Han är på semester med sin mor och monster till styvfar, som inte tvekar att använda nävarna för att disciplinera Lukas. På ön befinner sig också Elsa med sin mamma Eva för första gången efter att hennes pappa dött och tanken är att de i sitt sommarhus ska hitta tillbaka till hur livet var innan. När parasiten i Jens kropp förökar sig är den också fast besluten att hitta fler lämpliga värdar för sina avkommor, i form av alla som kommer i dess väg…
Nilsson Tornborg lyckas väl med att kombinera äckelskräcken med stabila karaktärsporträtt, utan att det ena får vika åt sidan på bekostnad av det andra. Det är något rakt igenom vämjeligt med beskrivningarna av hur insekterna väller ut ur folks munnar för att ta sig in i andra kroppsöppningar, och då besitter jag inte ens någon särskild rädsla för kryp. Också tanken på att något främmande tvingar sig in i dig och tar över så väl kropp som sinne är djupt obehaglig.
Allt det hade dock inte funkat lika bra om det inte hade funnits människor i berättelsen som vi bryr oss om, där tonåringarna Lukas och Elsa får sägas vara de främst framträdande. De är i sin sårbarhet och med sina själsliga ärr enkla att sympatisera med. Något som inte kan sägas om Lukas styvfar Stefan, som istället får stå för de sämre egenskaperna en människa kan ha i den här berättelsen. Han får också representera ytterligare ett hot, som gör att framförallt Lukas situation känns ännu mer utsatt.
Invasiva arter är en mycket lyckad skräckroman som blir otäck just för sitt sätt att låta det fina, här ett semesterparadis, möta det monstruösa. På det drivs berättelsen framåt av att den har personer vars öde man engagerar sig i och oroar sig för. Beskrivningarna av insekter som tränger sig in genom hud kommer dröja sig kvar, troligen hos fler läsare än bara mig.
— — —
David Larsson