Intervju med Dag Unenge – mannen bakom musiken till Mats Helge Olssons filmer

Han må inte vara den störste vi haft, men få svenska regissörer har lämnat ett så unikt avtryck i filmhistorien som Mats Helge Olsson. Hur många andra har startat och byggt en egen studio för att producera actionfilm för den internationella marknaden? Som alla vet kan dock inte en ensam människa skapa filmkonst, det krävs ett gäng yrkeskunniga bakom. FromBeyond ringde upp Dag Unenge, som komponerade musik till flera av Mats Helges filmer, för en pratstund.

Dag och Mats samarbete började när vår intervjuperson fortfarande gick på gymnasiet där de i ett pågående projekt spelade in i Mats studio. När en trailer ska filmas och musikläggas för den kommande Ninja Mission, tar Mats kontakt med den då 19-årige Dag för jobbet.

– Trailern skulle visas på en mässa i London för att sälja in filmen. Det som visades spelades in lokalt i Lidköping, men det fanns ingen vidare finansiering för att filma mer. Jag fick låna instrument från Greg Fitzpatrick i Stockholm, det var riktiga top of the line-grejer, och spelade in i en skrubb. Mats och jag pratade mycket om hur han ville ha musiken, och två namn som ofta återkom var Ennio Morricone och John Carpenter.

Trailern blev lyckad och intresse uppstod snabbt för att finansiera Ninja Mission, som Dag fick fortsatt förtroende att göra musiken till. Filmen spelades in kronologiskt  och de sista bitarna jobbades det på i Europa Films studio i Stockholm, där det i ett rasande tempo spelades in, mastrades och musik synkades till filmrullar.

Dags samarbete med Mats Helge tog inte slut efter Ninja Mission, en snabb titt på hans IMDB-sida visar på flertalet filmer med Mats bakom rodret. Tillsammans med ett ungt gäng entusiaster fick de ur sig idag kultförklarade titlar som Russian Terminator och Animal Protector. När Dag berättar om hur det var att arbeta med Mats är det positiva tongångar.

– Han var otrolig på att entusiasmera oss omkring och verkligen få oss att tro på det han gjorde. Däremot var det inte alltid lika lätt att få det faktiska resultatet att stämma överens med de visioner han hade.

Den som kan sin Mats Helge vet att han (enligt FromBeyond orättvist) satt i fängelse efter det ekonomiska fiaskot med Sverige åt svenskarna, en Per Oscarsson-regisserad flopp som är otroligt svår att få tag på idag. Mats Helge stod som producent och ansvarig för ekonomin, och när pengarna inte kom in fick han stå som ansvarig. Pengar, eller kanske bristen på dem, är något som återkom i Mats Helges fortsatta filmkarriär.

– Det fanns inte riktigt någon ordning och reda på saker som ekonomi, säger Dag Unenge. Vid något tillfälle fick jag inte betalt för mitt arbete och berättade då för Mats att jag inte skulle fortsätta jobba på filmen. Det funkade, för pengar fick jag. Dock tror jag inte att Mats ville lura någon alls på pengar, det handlade nog snarare om att han inte riktigt hade full koll på det där.

Mats Helge var av åsikten att musik var otroligt viktigt för att sätta rätt stämning i en film. Det som undertecknad själv finner bäst med hans filmer är ofta musiken, som håller hög klass. Därför funkade också Mats och Dags samarbete så bra, och Dag fick mer eller mindre fria händer när det kom till att musicera. Mats uppskattade Dags arbete stort och hade, enligt Dag, en stor kärlek till musiken och introducerade Dag för mycket ny filmmusik.

Jag passar på att fråga hur det kom sig att Dag under sin första långfilm gick under pseudonymen Danny Young.

– Det var helt enkelt så att man ville amerikanisera namnen, och jag fick inte ens välja mitt själv. Det var mer så att ”du får heta Danny Young”, så var saken klar. Många av de namn som dyker upp i eftertexterna är inte riktiga, dels förekommer en del rent påhittade namn och många av oss gick under amerikaniserade namn.

Det sista projektet Mats och Dag arbetade på tillsammans var den Strix-producerade Nordexpressen som sändes 1992 på TV3.

– Om jag minns rätt så var tanken att det skulle bli en serie av det hela. Jag fick jobbet att komponera lite musik till piloten, men vad som hände sedan vet jag inte riktigt. Mats själv lyfte projektet som något väldigt stort och något han verkligen trodde på, men så blev det ju inte riktigt. Det var också så att ett nytt sound hade börjat komma, mer åt hip hop och dansmusikshållet, och det var inget jag själv riktigt höll mig uppdaterad med.

Idag arbetar Dag som systemutvecklare och har lagt musiken som arbete bakom sig. Det handlar inte om bristen på försök, men det tog aldrig riktigt fart och var svårt att slå sig in. Dag upptäckte även där att film ofta är en betydligt långsammare process än vad han var van vid när han jobbade med Mats.

– Jag blev faktiskt kontaktad av Anders Nilsson för att göra musik till piloten till det som senare blev Noll Tolerans, men det var dålig timing. Jag var precis klar med min yrkesutbildning och skulle börja jobba där, det var inget jag kände att jag bara kunde kasta bort. För några år sen var jag dock med på ett litet hörn och gjorde musik till datorspelet Hotline Miami 2. Min dotter var ihop med en norsk kille som jobbade inom spelbranschen, och när det framkom att jag hade gjort musiken till Ninja Mission ville producenterna till spelet att jag skulle skriva ett stycke 80-talsdoftande musik till spelet.

Jag frågar Dag varför han tror att Mats Helges filmproduktion relativt abrupt tog slut.

– Finanskrisen i början av 90-talet slog hårt mot filmbranschen. Ingen vågade längre finansiera långfilmsprojekt, som ju är en rätt dyr historia. Det fanns otroligt mycket know how i Lidköping på den tiden, och den staden hade lika gärna kunnat bli vad Trollhättan senare blev för svensk filmproduktion.

Idag har Dag ingen regelbunden kontakt med Mats Helge, men de två träffades för första gången på länge när Mats dök upp för att prata om sitt liv och sin karriär på Lidköpings Folkets Hus, ett återseende som Dag beskriver som varmt och fint. När jag ber Dag beskriva hur han ser tillbaka på filmerna de gjorde och tiden som var, är även orden där positiva.

– Jag har inte sett om någon av filmerna förutom Ninja Mission, men jag har nog en del av dem på råmixar på VHS-band. Som filmer är de väl sådär, men med svenskt mått mätt är de välgjorda, framförallt för sin tid. Det är bra tempo i dem, tight klippning och välfotograferat, vilket var lite av Mats Helges signum. Jag kan tycka att Mats filmer ofta blev misstolkade och missförstådda, kanske framförallt av media som målade rätt negativa bilder av det vi höll på med. Det låg ju mycket slit bakom och jag kan känna en stolthet över det vi gjorde, det var en väldigt lärorik tid som präglades av stor entusiasm bland oss inblandade.

– – –

David Larsson; FromBeyond.redaktör