God´s Gun, alternativ titel: Diamante Lobo
Western, Italien, 1977
Distributör: MGM UK
Manus och regi: Gianfranco Parolini, Aka: Frank Kramer
Skådespelare: Lee Van Cleef, Jack Palance, Leif Garret, Richard Boone, Sybil Danning m.fl.
Längd: 93 min
Finns på import-DVD från England sedan: 2007-07-20
— — —
Året var 1977 och spagettiwestern-epoken tog sina sista flämtande andetag. Denna italienska kassakalv hade nu kopierat sig själv så många gånger att biobesökare, både i och utanför Italien, tappat intresset. Regissören Gianfranco Parolini (i USA känd som Frank Kramer) hade flera kommersiellt lyckade produktioner bakom sig . I ett försök att skjuta liv i genren så parades Parolini ihop med de två åldrade publikmagneterna Lee Van Cleef och Jack Palance samt med tv-barnstjärnan Leif Garret. I God´s Gun fick publiken åter se en tystlåten hämnare med iskall blick rensa upp bland usla banditer.
Sam Clayton (Jack Palance) rider runt med sin liga och rånar, våldtar och beter sig allmänt dåligt. Lagen verkar inte kunna rå på det våldsamma gänget men efter att Claytons brorson Jess (Robert Lipton) knivmördat en man på en saloon ger sig en präst (Lee Van Cleef) ut efter gänget. Med list lyckas prästen gripa den misstänkte mördaren och för honom tillbaka till staden för en stundande rättegång. Sam Clayton har dock inga planer på att låta sin brorson dingla i repet. Han bryter Jess ur fängelset och passar i förbigående på att sätta några kulor i den sluge prästen. Det finns dock en hemlighet som bara saloonvärdinnans son Johnny (Leif Garret) vet om. Prästen har nämligen en bror vid namn Lewis (även han spelad av Lee Van Cleef) som en gång i tiden var en stor revolverman. Lewis har numer lagt vapnet på hyllan och dragit sig tillbaka någonstans i Mexico. För att få rättvisa så beger sig Johnny söderut i ett försök att hitta brodern. Frågan är bara om den gamle revolvermannen fortfarande har vad som krävs för att stoppa Sam Clayton och hans oborstade banditgäng…
Gianfranco Parolinis God´s Gun är en film som med all rätt inte kommer att nämnas bland de största inom spagettiwestern-genren. Det enda som skulle kunna ses som en lite unik idé är att Van Cleef spelar två roller, förövrigt så rör det sig helt klart om välbeprövade spagettigrepp. Fotot känns förstås inspirerat av Sergio Leones Dollar-trillogi, och precis som väntat finns också ett karismatiskt soundtrack med en visslad slinga. En hämnare i prästutstyrsel känns ju också lite bekant men det märks också att Parolini försöker ligga så rätt i tiden som möjligt. Efter Michael Winners Death Wish (1974) så var den rådande action-filmstrenden ”Vigilantes” och även i God´s Gun framställs lagen som uddlös och civilpersoner får själv se till att rättvisa skippas. Lee Van Cleef och Jack Palance gör förövrigt exakt samma roller som gjorde dem populära. Van Cleef plirar med sina smala ögon medan Palance är nästan omänskligt elak med sitt skenheliga leende och kacklande skratt. Men det är väl precis så man vill se dessa två gubbar, än idag har inte många lyckas bräcka Palance när det kommer till rollen som sliskig bad-guy. God´s Gun har även kryddats med tidstypiska exploitation-inslag som exempelvis att Clayton-ligan systematiskt våldtar kvinnorna i de städer de ockuperar (något som inte direkt får Palance skurk Sam Clayton att framstå som mer sympatisk). Handlingen förs däremot mest framåt av Leif Garrets karaktär Johnny. Garret som tidigare hade gjort en rejäl samling tv-program klarar sig faktiskt helt okej, visst spelas det över en del när prästbrodern mördas men det går inte att sticka under stolen med att pojken faktiskt har viss talang. Även cowboyveteranen Richard Boone skymtar förbi i en biroll som sheriff. Boone tillför dock inget av värde utan är nog mest med i egenskap av att vara ett extra affischnamn. Samma sak gäller sexsymbolen Sybil Danning som spelar Johnnys mor. Hon visar lite bröst och utsätts för lite elakheter av Clayton-ligan men tillför förövrigt inge annat än sin förvisso ansenliga skönhet.
God´s Gun var inte första gången Lee Van Cleef och Gianfranco Parolini slog sina påsar ihop. I Sabata (1969)så lyckades de dra igång en riktigt framgångsrik filmserie vars titelroll sedan gick vidare till Yul Brynner. I God´s Gun känns det onekligen som att det hela börjar gå lite väl mycket på rutin. Förmodligen har detta till stor del att göra med att Cinnecittá inte tyckte det var någon idé att lägga några större summor på denna typ av produktioner längre. Avslutningsvis så kan man säga att även om God´s Gun känns lite slarvigt utförd så är den på sina ställen ändå riktigt underhållande. Det är ju onekligen effektfullt när Lee Van Cleef kommer travande i den döda brorsans prästutstyrsel och skrämmer livet ur den usla Clayton-ligan. Men det är också ganska uppenbart att spagettiwesternfilmernas glansdagar här var över. Jack Palance fångar läget ganska bra när han som Sam Clayton beklagar sig över att inte ha någon värdig arvtagare med orden – I ain’t getting no younger. Time just goes by and then… then one day… one day you just get older and suddenly… you find yourself… all alone.
Betyg: 5,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör